Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5
Funderar och funderar...Hjälp mig med funderandet!!!
Pratade med min barnmorska, som också är Aurorabarnmorska. Jag hade henne 2006.
Vi har börjat diskutera förlossningen, och ska ha ett Aurorasamtal den 23 september, men som sagt så har vi börjat prata om det.
En realistisk idé är att jag får induktion/igångsättning.
I så fall är frågan hur länge jag vågar vänta?
Tanken är ju att förlossningen inte ska komma igång spontant då risken är att jag inte hinner få adekvat smärtlindring (läs EDA). Dels så är det en jobbig förlossning som ligger bakom min rädsla, dels så vet jag att förvärkarna och foglossningen håller mig vaken de sista veckorna medan paniken växer för varje dag...
Men samtidigt vill vi inte att Lillebror ska vara för liten, att lungorna ska vara för omogna.
De andra barnen har kommit några dar för tidigt, så jag lär ju knappt gå över tiden.
De som startat av sig självt (88 & 06) var 3-4 dar före BF.
En igångsättning (-87) gjordes 9 dagar för BF och jag var då så mogen att det räckte med hinnsprängning och syntocinondropp.
Den 27 december är på en måndag. Julen infaller fredag 25:e till söndag 26:e.
Vågar jag vänta till ex må 20/12? Eller får jag stora skälvan en vecka tidigare? Hur mår lillebror i va 38 eller 39, hor stor skillnad gör 1 vecka?
Jag vill som sagt låta honom vara kvar så länge som möjligt.
Kejsarsnitt är inte aktuellt eftersom jag fött 4 barn vaginalt och den förra gången gick jättebra tack vare planering (kom in för induktion men vattnet gick spontant i förlossningsrummet ) och EDA som fungerade bra.
Dessutom är det de medicinska aspekterna för både Lillebror och för mig: båda mår bäst att vaginal förlossning.