Mår jätte-illa fortfarande...fattar lixom inte...är ju i vecka 13 nu...i vanliga fall brukar det väl gå över såhär dags? Tänk att man glömmer så fort, men jag har för mig att det brukar sluta typ nu...fast vad vet jag, har ju bara väntat tjejer förut 
.
Tänkte på det jag troligen har, bakteriell vaginos, det är tydligen rätt vanligt och sänker fertiliteten. Har man gått med det länge är det oftast så att man inte märker av det så mycket, ett tips att kolla upp för er som kämpar.
Har ställt mig på väntelista för avbokningar idag (läkarbesök), annars får jag snällt vänta till måndag...
Jag var hos läkaren igår. Han började med att berätta att ca varannan gravid kvinna har BV. Att man sällan gör något åt det, då det kommer och går. Han sa att han skriver ut medicin åt mig om jag vill, men att det kan komma tillbaka efter behandlingen.
Han undersökte mig, tog lite prov på flytningen och smetade på något som om det var BV skulle det lukta skämd fisk. Han tyckte inte det gjorde det och då jag är medveten om biverkningar och inte anser att man ska behandla med antibiotika i onödan så tackade jag nej till medicin.
Läkaren menade också på att jag förmodligen inte hade BV eller i alla fall inte mycket.
Han sa också att det inte finns någon särskilt prov man tar för att fastställa BV, utan att det är på ph-värdet alternativt lukt-testet som man kan bekräfta detta.
Läkarbesöket avslutades med att jag bad om ett UL och fick se den lille...
Jag är nöjd och litar på läkarens svar.
Imorgon ska jag berätta på jobbet, magen går knappt att dölja längre...
Jag berättade för mina närmaste medarbetare nyss...för chefen igår...resten får reda på det imorgon. Chefen blev jätte-förvånad, jag förstår honom, jag har ju redan 3 barn...men han såg glad ut för min skull.
En annan såg lite chockad ut, och någon gratulerade...
Vi lät svärmor få veta genom att vår dotter berättade för henne i telefon att hon skulle få en lillebror...farmor frågade "hur vet du det?" och hon svarade att mamma sagt det. Sedan tog maken över luren och fortsatte prata med sin mamma...hon nämnde INGENTING om det vår dotter sagt. Till slut frågade han om hon hört vad hon sagt...och fick nåt obegripligt till svar....och efter det är det enda hon berättar om är hur jobbig makens lillbror var som liten...riktig häxa är hon.
Vi som är så glada, hon kan väl i alla fall säga grattis till sin egen son....jaja...
Vi är i alla fall glada - maken såg glad ut när jag berättade att jag fått se vår son igår (UL).
Någon som vet hur länge (tom vilken vecka) man får flyga som gravid?
...vecka 13. Funderar på att börja smörja magen redan nu....