Mimmi 71 skrev 2010-10-04 11:56:59 följande:
Jag har hållt mig ifrån att läsa här i tråden ett tag. Känner mig ledsen över sambons motstånd till att få en liten till och kraften att läsa här har inte funnits. Nu har jag läst ikapp och inser att jag nog behöver komma in här då och då för att få kraft.
Man får verkligen puffar i rätt riktning.
Blir ledsen, besviken, avundsjuk men framförallt arg på styvsonen och hans sambo som skall ha barn i mars/april. Enligt mig så tycker jag de är för unga och de har inte varit tillsammans så länge (inte ett år när de blev gravida). Nu har de bokat biljetter till Iron Maiden i sommar - hur tänker de då? Konserten är dessutom 50 mil bort och hur de ordnar med barnvakt har jag inte frågat. Vill inte lägga mig i. Det är nog mest bitterheten i mig som gör att jag reagerar. Sorry!
De har väl kallt räknat med att ni sitter barnvakt... Jäkla ungar!
Att skaffa barn efter kort bekantskap är tyvärr ganska vanligt, vilket vi sett hos besökare i denna tråden. Och så kallas vi "gamla kossor" för oansvariga!?
Det är lätt att skaffa barn när man kräver att omgivningen ska hjälpa till, vilket jag sett i min egen familj. När vi berättar att vi haft barnvakt 4-5 gånger på 4½ år så tappar de hakan. VA?
Ja, vad ska man göra? Jag kan inte kräva att min mamma som är 73 år ska vara barnvakt mer än då vi absolut måste ha barnvakt, som ex vid viktiga möten mm. Pga sonens grava matallergi har vi inte heller kunnat lämna honom hos farmor och farfar 10 mil bort; de har lite svårt för att få in basics som tex att inte virvla med mjöl 1 dygn innan han kommer, att tvätta händerna innan de rör hans mat eller matkärl osv.
När lillebror föds har vi en "kedja" av backup, så att de kan rycka in och avlösa varandra när vi är på förlossningen.
När jag var yngre tänkte jag helt annorlunda i fråga om barnvakt och avlastning. Det var så självklart att alla ställde upp och visst ställde de upp, men jag misstänker vi mer eller mindre tvingade dem många gånger
.
Love Ya!
Kram! Sköt om dig! 
