Min sambo hatar mina barn, och ger uttryck för det.

Varför skulle du inte ha umgängesrätt med ert gemensamma barn?

Varför skaffar man barn med någon som öppet visar sin avsky över den andres barn?
Varför fortsätter man ett förhållande med den samme?
Våra barn är en del av oss och borde oavsett om vi har dom på heltid, VV eller vh vara det vi månar mest om av allt, det är DOM vi ska visa våran kärlek och skydda från såna som din sambo.
Om ni står inför en separatin, vilket jag förstår är det enda rätta så borde du påtala för familjerätten, sociala och slutligen (om det nu går så långt) tingsrätten hur hon varit angående dina barn.
Jag avundas dig inte din situation och har ingen som helst förståelse för din sambo, jag tvärtemot din sambo älskar mina bonusar.

VInnan vårt gem barn föddes så skrev vi faderskapspapper om ngt oförutsett skulle inträffa som dödsfall vid fördsel osv. Det som hände då var att det inte skrevs ngt vårdnadshavarepapper efter födseln som annars infaller samtidigt, hon vi skrev fadersk. hos sa att de kan man göra när som och som allt här i livet så faller saker man inte behöver ila med mellan stolarna.  
Hon förstår inte min besvikelse för varje gång hon säger ngt nedlåtande när de eg är deras mor som hon tycker så illa om. Jag får en kniv i hjärtat  varje gång hon säger ngt, skickar sms om sin avsky eller bara jag tänker påå det.  Har sagt åt henne flera ggr att vare sig hon gillar dom eller ej så är de mina barn och jag älskar dom, sluta säg dina tankar och håll käft... tror ni de funkar?? nej hon är ju så duktig och står för allt hon  säger, hennes stolthet gör att hon aldrig medger fel eller brister..
En separation är väl de som sker.. detta är ju bara toppen på isberget och jag är inte världens bästa heller så söker inte tröst här utan mer vad andra anser och om ngn haft det lika.. tack för era mail

Förstår inte heller varöfr du inte skulle få träffa ert gemensamma barn. Du är ju fadern. Du menar att ni skrivit papper på att hon har ensam vårdnad då? Du har ju ändå rätt till umgänge, det är inte samma sak.

Vilket fall som. Jag har en syster som träffade en man som hade barn sen tidigare. Tveka inte, sätt dina barn främst. Min syster har betett sig och beter sig vidrigt mot barnet ifråga och då är han ändå myndig nu. Hon har ju dock tagit steget längre och idiotförklarar honom i princip så fort han öppnar käften. Även om hans far har "slagits" mot henne så har han stannat och därmed visat sonen var lojaliteten finns.
Han mår inte så bra och klarar knappt av att ta hand oms ig själv nu. Dvs, klarar inte av att sköta skola eller jobb eller något.

Har mycket svårt att tänka mig att ett bortglömt vårdnadshavarpapper inte skulle kunna rättas till i efterhand. Jag tycker att du skall kontakta exempelvis socialtjänsten för rådgivning i hur gå till väga gällande detta. Även om de kanske inte är rätt instans så vet de garanterat vart du skall vända dig. Lycka till

Jag hejar på dig!!!
Usch och fy för att bete sig som hon gör.. Hon visste vad hon "gav sig in på"..
Önskar på sätt och vis att minstingen får bo hos dig i veckorna och henne varannan helg. Hon verkar väldigt märklig...

Där måste ligga betydligt mer bakom än vad som framgår i ts.
Visst, hon kan säkert ogilla dina barn av någon anledning.  Men har du ransakat ditt samvete så att du inte satt dina tidigare barn före ert gemensamma.
Ibörjan när vår första var liten så gjorde min man några prioriteringar som fick mig att gå i taket totalt och som dessutom i väldigt stor utsträckning inverkade negativt på mina känslor för hans tidigare barn.
När vi senare pratade om det så insåg han att han prioriterat totalt uppåt väggarna, han handlade utav gammal vana så att säga, och sen insåg han inte riktigt hur allvarligt läget var.

Vem som har vårdnanden spelar ingen roll du har endå umgängesrätt.

verkar som att det bästa för alla parter är en separation, och fröst och främst är man förälder åt sitt barn, det kan ingen ny partner ersätta.

Hon verkar uppenbarligen inte må så bra heller, dock sjunker man endå inte så lågt så man säger såna saker om barn tycker jag.

Det spelar väl ingen roll OM nu ts skulle prioriterat uppåt väggarna, han har sina barn varannan helg och kan hon inte klara att komma i andra hand varannan helg så är hon en mycket stor egoist.
Hon och deras gemensamma barn har förmodligen full prioritering alla andra dagar

Jag har levt med en liknande partner.

I mitt fall ledde det till ett mycket dramatiskt uppbrott och jag ångrar varje dag att jag inte gick tidigare, speciellt för mina barns skull...

MEN!!! Nu är det så att ni har ett barn gemensamt. Jag tycker definitivt att ni ska gå i familjerådgivning!!! Det kan ju faktiskt vara så att hon är deprimerad, att du inte visar tillräckligt att du älskar henne när dina barn sen tidigare inte är där (att du skriver att du tänker ge upp utan att försöka på riktigt tycke rjag tyder på att du saknar känslor för denna person) etc men även att hon själv kanske behöver en utomstående som kan säga åt henne hur hennes beteende är.

Att göra slut behöver inte alls vara det bästa alternativet, speciellt inte för ert gemensamma barn. Jag tycker att många ger upp alldeles för lätt. Jag har själv gått i familjerådgivning och vår terapeut som är en av de bästa i Sverige i den genren sa att om BÅDA vill vara tillsammans och båda jobbar för det så är det faktiskt så att de flesta relationerna blir bra!!! Om du känner att du helhjärtat kan gå in och jobba för en framtida sund relation så fan ta chansen!!! Säg till henne att du kräver det om det ska vara ni.

I mitt fall var min sambos reaktion mot mina barn egentligen ett symptom på att han inte ville vara med mig. Inget hat mot min tidigare man eller så. Därför gick det inte att lösa - han ville ju inte vara med mig!!