Egentligen inte jätteont, men springer på toa ofta 
. Magen ska få slippa mer att göra tills imorgon. Universalmedicinen är nyponsoppa och knäckebröd, så det blir det till frukost 
bra att kramen kom fram som den skulle, nu ska jag försöka sova lite igen...
Härligt med omstart kaz!
Idag verkar vara en bättre dag, endast två episoder innan lämning. Båda två gick fort över och då orkar jag. Skönt att solen lyser upp världen, idag ska jag och N promenera till rytmiken.
Läste när jag promenerade hem från rytmiken, svårt att kommentera när man promenerar
Det jag har svårt med är när H utan förvarning lappar till N när hon är på gott humör, gör något hon tycker är roligt och egentligen bara går förbi honom. De andra situationerna kan man ju förutse och ha en plan för... Jag måste ju markera, har provat att ignorera men då stannar hon och slår honom fler gånger tills jag säger till. Hon slår inte hårt, men det är ändå inte OK. Jag säger nej, och tar henne därifrån. Ställer henne i ett annat rum och så kommer hon tillbaka när hon lugnat ner sig. Hon laddar upp sig så hon inte är mottaglig för att prata med i situationen så det är ingen idé att prata med henne då, det får jag göra när ho är lugn. Dagar som igår hiner hon ju knappt lugna ner sig ordentligt, och på kvällen när hon dessutom var trött så ballade det ur ordentligt. Hon avslutade med att sitta och skrika rakt ut vid matbordet och när hon inte slutade så fick hon gå och lägga sig. Det var strax före läggdags, hon hade ätit korv på kalaset så hon var ju inte jättehungrig, men eftersom hon gillar tacos så ville hon ju det. Jaja, nya tag idag. Ska snart hämta henne på förskolan, vilar lite för att ladda upp med lugn och tålamod 
Vi4: Jobbigt när allt hopar sig sådär. Visst är det så att en olycka sällan kommer ensam, eller också är det så att en av de där grejorna inte hade känts som en olycka, det är bara när de klumpar ihop sig som de blir riktigt jobbiga.
Jag tänker som er när det gäller tjejigt/killigt eller mjukt/hårt eller vad man ska säga. H är ju rätt rough, hon bangar inte för att slå sig, klättrar högst och springer fortast. Dessutom brottas hon en hel del med killarna på förskolan. När honför ett tag sen ville vara lite mer prinsessig så ställde jag gärna upp, en dockåkpåse syr jag gärna och fixar blöjor till dockorna så hon kan pyssla med dem. Jag tror precis som ni sagt tidigare att det är viktigt att få utlopp för alla sorters lekar och känslor. Det där med musik var en bra idé, för hon behöver lite lugnare aktiviteter också. Jag tänker att hon skulle bli bra på någon kampsport, hon är stark, har bra balans och så kunde det vara nyttigt för henne med diciplinen 
.
Glömde säga, HURRA för Vi4 och att den är inlämnad till tryckeriet! 
Vi köpte den om Ajax, men den är lite svår tycker jag. Pratar egentligen inte om döden utan bara om attt hunden försvinner och blir nån slags stjärna som pojken hälsar på i sina drömmar (om jag tolkat den rätt?). Vi fick ta bort ena hunden förra våren och det var lite svårt för H att ta till sig. "J kommer tillbaka sen" var standardkommentar i flera dagar... Ett par månader senare slog maken ihjäl en fluga. H sa att han måste slänga ut den gnom fönstret, hon var mycket bestämd och till slut kom det att "då kan den flyga till J". Gullunge.
Bra att du tar upp det för jag tror vi ska köpa nån mer bok, vi har ju ett antal djur så det kommer ju hända... Dessutom är svärfar inte helt pigg och min farmor och makens mormor är 89 år var Nån vecka innan vi fick ta bort vår hund så fick Hs bästa dagiskompis familj ta bort sin hund, så de pratade mycket om det på förskolan den perioden.
Härlig förklaring om Eskil 
Assar
Ela: vilket underbart bra svar du fick avMandra! Jag har svarat lite om kost i den andra tråden.
Gbg: Be att specialpedagogen ska observera. Vad de än säger på mötet så kommer detta gnaga i ditt medvetande ( eller skulle iaf gjort i mitt). Om personalen misstänker nåt måste de väl koppla in specialpedagogen? Verkar ju konstigt att det skulle vara något men specialpedagogen har ju förmodligen bra övningar för att hjälpa honom i de situationerna. Jag lever med tre förälder + särföräldrar som är spec ped så jag vet att de kan både observera och hjälpa till - även om det inte är någon bokstavsdiagnos. Jag tar ofta hjälp av dem i vardagen, även om det ibland är svårt med föräldrar
Åter till Hs fredagsmys, Madagaskar och poppisar
M73: H lärde sig cykla utan stödhjul i torsdags. I tiddags tog jag bort tramporna, efter några turer utan dem lärde hon sig hålla balansen, sen var det en baggis att cykla med dem i torsdags 
Härligt Milla! Vart rider du?