30+ som fick första barnet 2006 *4*

Hittade en liten artikel om detta ocskå - alltså matvägran, inte allergi - http://www.barntotal.se/faktabank_foer_dig_som_har_barn/mat/saa_undviker_du_matvaegran/

Att jag inte känner mig så orolig beror på att hon inte går ner i vikt, hon bajsar och kissar som hon ska - och att hon ju äter vissa valda produkter gör att jag har svårt att tro att det skulle vara ett tarmproblem eller så. Har en mamma som var sjuksyrra när vi var små, och vi fick alltid höra "Äsch, det där e inte så farligt" om allt, så jag är nog mindre orolig av naturen Men visst - nu har det gått så lång tid att det ger mig en del huvudbry, och som du säger så vet man ju inte. Ska kolla med läkaren vad hon säger (ska dit om ett par veckor, om läget inte förämras mer dvs, så bokar jag tidigare) och testar tipsen på sidan jag hittade tills dess....

Pyttis, trots att det inte e kul, så är det skönt att höra att andra har liknande sits.....och du har rätt, E är ocskå född i mars försökte tänka på Vi4´s fråga om något hände för 4 mån sen.... men kommer inte på något faktiskt. 

KRAM till dig Kanin! Du är en super-mamma, vi har alla våra mindre roliga stunder. Blir ju inte lättare att vara på topp med sammandragningar.....

Juni, låter som det har blivit en grej det där med att (inte) sova... bra ideer med att bryta mönstret. Men jag skulle nog säga att man ska vara försiktig med att bryta mönstret med något man inte vill se som "ersättning" - vi lät tex Elvira sova i vår säng alt på soffan med en av oss en period när hon vaknade mkt. Men där sköt vi oss i foten, för så ville hon inte annat och så tog det tid att bryta d e t mönstret... ja du fattar. Däremot kan de ibland få somna i vår säng, som Mandra säger, men medvetna om att vi flyttar in dem till deras säng sen.

Vi 4, ja, jag tror vi är många med "klädproblem" åt ett eller annat håll Men det låter väldans jobbigt, lite ångestladdat för honom. Hoppas det löser sig snart - och strunta i om någon skulle få för sig att undra på dagis... så får man väl bara förklara som det är. Och diskbråck i käkarna, låter ont! Hoppas sprutorna hjälper!

Själv sitter jag och nattvakar, Alfred har blivit magsjuk. Och jag har svårt att sova, vill ju inte missa en kommande kräkning... När man själv är magsjuk känner man sig ju oerhört liten. Tänk då hur man känner sig när mann är 5 och är magsjuk? Jag avskyr spyor, tycker det är döäckligt. Men när det kommer från en sån där liten människa som man älskar som bara tusan, ja då fixar man det bara. Min fining.

Det sorgliga i det hela är att det nu finns en risk att vi måste ställa in vår minisemester vid havet fre-mån.... jag menar, det vore ju inte märkligt om vi andra blev dåliga. Bilresa och kräksjuka, och sen ligga i ett semesterhus och må dåligt när vi ska ha semester...? Måste ringa imorrn och se hur det funkar, har inte ens tänkt på att kolla detta med om man får pengar tillbaka....

Assar, det ser ut som att semestern blir av, jag och barnen håller i alla fall på att packa... *håller tummar*. Min mage känns lite orolig, men mer så att jag ska tänka på vad jag stoppar i mig. Och får vi en släng av det hoppas vi på snabbvarianten, så hinner vi njuta lite av semestern också... :)

Juni, ja det är ju det felet vi gjort några gånger... att byta en dålig vana mot en annan....... hoppas ni lyckas hålla katastroferna borta

Assar, visst är det härligt! Alfred har två kompisar (men främst en) dit han går själv eller kompisen kommer hit. Men nu är Elvira också kompis med deras systrar, vilket betyder att det oftast är bäggebarnen hos den ena eller den andra. Ibland stannar den vuxne, eftersom det är trevligt helt enkelt :) Men det är skönt att kunna lämna barnen om man behöver gå något ärende, det är kul för dem att vara utan mamma också. Och det är kul när kompisarna trivs hos oss också och gärna kommer  Och Assar - njut av lite tystnad och ro! Sätt på lite mys-musik och ta vara på tiden. Snart är det fullt hus igen :)

Mandra du kloka varelse. Och klok sammanfattning Hoppas det snart löser sig på dagis, inte kul att hon går och är rädd ju  Svår sits för alla inblandade.....

Vi kommer iväg idag, tjoho! Jag har visserligen en liiite mysko känsla i kroppen, men inte så att jag inte vill åka. Blir nog bra med lite havsluft :)

I övrigt har vi fått så långa mornar till och från! På helgerna kan vi dra oss till 8 - 8.30, då har vi placerat barnen framför tv:n när de vaknat. Sååå skönt! I morse vaknade E inte förrän 7 och Alfred efter 8 (typ hänt en gång tidigare :) ) 

Mandra smart med mjukisdjur att klia med! Hoppas det är över snart! Våra barn har inte haft vare sig koppor eller annat... hmmm.... ?

Drutten, viljen rysare! Vilken tur att det verkar läka bra.

Vi kom iväg på vår lilla resa, kände mig inte helt 100 %, men det blev mysigt. Elvira kräktes en gång på söndag e.m, men det var bara det sen kom inget mer. Märkligt. Vi hann i alla fall bada i badhus, flyga drake, pyssla, läsa, vara vid vattnet och så göra ingenting. Sen igår har jag dock en märklig känsla i kroppen, kan inte alls sätta fingret på det. Lite yrslig och känner att jag är "långsam". Om jag flyttar blicken från A till B tar det liksom ett tag tills ögonen hänger med. Idag har jag dessutom domningar i vänster arm och lite i ansikte. Tänker att det hänger ihop med min halskotrad eller vad det nu heter. Har ju lite problemas där (den är för rak), får svar på en magnetröntgen den 9.12. Känns lite läskigt mysko men jag kan ju inte göra annat än att avvakta...

Vi 4, jag blir själv lite nojjig, och jag tar din oro bara som bästa omtanke. Jag testade tidigare idag detta med att le i spegeln, lyfta upp bägge armar över huvudet samt prata högt för mig själv. Inget som inte gick och jag vet ärligt talat inte vem jag skulle ringa till här. Visserligen kan man väl ringa svenska sjukvårdsupplysningen... min läkare här skulle garanterat säga att det hänger ihop med nacken om jag känner henne rätt. Nerver som ligger i kläm etc. Har försökt googla en del också. Jag har ju klarat att hämta barn osv.... tänkte ta och stretcha ordentligt nu, se om det hjälper något (om ngt sitter i kläm).  Lovar att hålla koll och uppsöka läkare om det blir värre... Tack för omtanken 

Vi4, för det första håller jag alla tummar och tår för dig, ska tänka på dig extra mycket på torsdag! Och jag är lite som du, när det gäller mig själv väntar jag intill det sista.......  Ibland borde man ta sig själv på lite större allvar och fråga sig vad man hade rått (säger man så? Eller rådit? ) någon annan till. Mina symptom har inte blivit värre, men heller inte bättre, sticker och pirrar både i ansikte och i arm/händer (arm/händer är dock inte så ovanligt när det gäller mig). Avvaktar lite till i alla fall.

Juni, bra chock!