Milla: Åh stackars Gabriel, men skönt att han verkar vid gott mod ändå. Hoppas han kryar på sig snart. Tur att det är helg så man kan ta det lite lugnt tillsammans. De senaste gångerna Stella varit sjuk har vi börjat ge febernedsättande så fort tempen närmar sig 39 för när den väl stigit över det så kräks hon. Jag är likadan.
Vi ger bara suppar eftersom hon kräks av det flytande. Det vore guld värt om vi kunde lura i henne en smättablett men det skulle ALDRIG gå. Supparna framkallar en himla massa fis som luktar förfärligt. Igår var det t.om. blöta fisar så då plockade vi fram en gammal blöja till hennes stora förskräckelse.
Mandra: Imorse var jag nära på att ge upp (hur man nu gör det) och till slut grät jag och stella ikapp i soffan. Hon har bara druckit mindre och mindre och vägrat äta fastän hon har bett om mat så har hon inte lyckats få in den i munnen. Jag bröt ihop efter att hon spottade ut en mikroskopisk bit päron som malt runt i munnen en lång stund. Hennes läppar var trasiga och blodröda och påminde mig så mycket om Lillys läppar som lyste så rött att de såg målade ut. Men sen vände det efter någon timme efter mer alvedon och Stella ville spela på datorn och det fick hon om hon gick med på att dricka några klunkar cola och äta en bit päron. När hon spelade fick jag peta in bit efter bit och till slut hade hon ätit upp en helt pyttelitet päron, vilken seger! Då hade hon inte ätit sen lunch i onsdags. På eftermiddagen fick hon plötsligt tillbaka aptiten och beställde pasta med ketchup och åt en hel portion. Sen har hon knaprat några munsbitar pizza och en halv minibaguette så nu tror jag äntligen det har vänt.
Hoppas Tyras hosta lämnat för gott!
Milla: Hoppas det vänder för er också snart! Visst skulle man byta plats om man kunde.
Jag tror Stella blir hemskt besviken om vi avskaffar februari eftersom hon missar sin födelsedag då 
. Det fortsätter åt rätt håll här hemma. Nu är det mer som en vanlig förkylning och förhoppningsvis är hon frisk på onsdag då hon fyller år och till helgens kommande kalas.
Hoppas alla andra små sjuklingar också kryar på sig nu, februari är ju snart slut. 
Frk Kanin: jag vet inte vad jag ska skriva 
. Jag tycker det räcker mer än väl nu. Blir så fruktansvärt ledsen för er skull. Finns det något sätt ni kan få fram pengar på till IVF? Kan man behandla på avbetalning? Jag önskar att det kunde vända någon gång och är det någon familj som verkligen förtjänar att komma iväg på en utlandssemester så är det väl ni. Så orättvist och tungt.
Det låter som ni hade ett väldigt fint firande för Adèle, så fint att övrig familj och vänner ville vara med och fira.
Många kramar!
Idag blev min stora tjej 4 år. Har känt mig lite vemodig hela dagen och gått igenom i minnet hur det var den där dagen för fyra år sedan. Tänk vad lite man visste om allt underbart och skrämmande man har fått vara med om. Fyra år går otroligt fort! Tänk, om fyra år till fyller hon åtta 
. Det har inte varit jättelivat här hemma för nu verkar det som om febern kommit tillbaka och hon klagar över ont i örat. Men vi har firat med paket och tårta och hamburgare till middag. Och så gjorde hon ett gästspel på dagis och bjöd på glass och fick present, jag trodde ju hon var frisk 
.
Vi4: Åh vad tungt ni har det! Och så är du sjuk till råga på allt. Jag försöker minnas när det vände för vår del... vi hade aldrig så kämpigt som ni har det, men hon vaknade nog ofta minst 6 gånger/natt. Det vände inte när vi tog bort nattammandet så mycket vet jag, men vi bytte ju bara ut ammandet mot välling. Jag tror det vände när hon var runt 2 år, kanske var det så att hon var mogen för att sova bättre då eller så var det att hon fick eget rum eller att vi bytte till "stor" säng och tog bort spjälsängen. Det är säkert inte det här du vill höra... för det är långt kvar tills E fyller 2 år och ni behöver en förbättring nu.
Pyttis: Jag förstår att du blev uppstressad, vem skulle inte bli det? J är ju så liten fortfarande. Så skönt att höra att det inte var någon fara. Hoppas hon snart mår bättre.
Vi4: DU är alldeles fantastisk som kämpar på så med nätterna! Det låter bra att du ska undersökas mer noggrant av läkare, men säkert är det så att du är både mentalt och fysiskt slutkörd nu. Du har inga reserver kvar att ta av och då flyger antagligen varenda bacill på dig. Hoppas du kryar på dig snart så du kan få lite ork tillbaka. Och angående sömnen och eget rum till Edvin... skulle det kunna vara en tillfällig lösning att du sover i vardagsrummet och Edvin får husera i sovrummet? Kanske det kan få Edvin att sova bättre och så får ni klura på en mer långsiktigt lösning sen. Jag förstår verkligen att ni börjat fundera på sömnmedel och det ska du inte ha dåligt samvete över, det hade jag också gjort i er situation. Om det är någon som gjort allt för att undvika det och försöker hitta andra lösningar i första hand så tror jag verkligen det är du. Kram!
Ego: Stella mår mycket bättre nu och idag har vi varit på dop. Vad händer? Hon springer in i ett vasst hörn på en låda och slår upp ett fult jack i tinningen. Typiskt va? Det kunde ju varit värre, kunde ju träffat mitt i ögat t.ex. Jag är mest orolig över att det skulle behövt sys egentligen och att det kommer bli ett jättefult ärr, men det blödde inte så mycket. Kanske såg jacket djupare ut än vad det var eftersom tinningen direkt svullnade upp en bit. Usch, jobbigt när det är jag som mamma som ska veta vad som är bäst. Det lugnade mig ändå lite att det fanns både sjuksköterskor och läkare på plats - inte för att de fick komma i närheten av såret .
Pyttis: Jag känner verkligen igen mig i hur fel det kan bli. Men precis som de andra redan skrivit är du inte alls en skitmorsa utan en toppenmorsa! Vi kommer nog stöta på många fler konflikter med våra tjejer ju äldre de blir, men jag antar att man aldrig vänjer sig. Huvudsaken är att man kan prata ut efteråt och bli sams igen. Kram!
Mandra: Jag har tjuvkikat lite under plåstret (för jag får ju inte ta bort det) och det ser riktigt bra ut. Tror inte det var så djupt som jag befarade och det kommer nog läka ihop bra. Ett mindre ärr ger väl karaktär åt hennes annars så perfekta ansikte .
Wilma: Grattis till treåringen! Det låter som fantastiska presenter och jag förstår att hon blev glad.
Vi har haft 4-årskalas idag så nu känner jag mig lite mör. Men trevligt har det varit. Vi har inte så långt till varann (mormor, morfar och morbror med respektive familjer), de bor ju in grannstaden men ändå ses vi alldeles för sällan. Herregudans vad mycket presenter de får de små...