30+ som fick första barnet 2006 *4*

Vi4: Tjohooo!!! Härliga nyheter! Ett stort steg i rätt riktning.

Vi4: ååååh!!! Bra jobbat med äggproduktionen! Håller tummarna för massbefruktning!

Mandra: Stackars Tyra! Jag hade också koppor där och jag minns att det sved något fruktansvärt när jag kissade.
Mina barn har ännu inte haft vattkoppor, undrar när det blir?

Vi är jätteglada över att ha fått plats på den friskola vi önskade till Stella. De jobbar åldersintegrerat och temabaserat och jag tror det kommer passa henne jättebra. Nu funderar vi på om vi ska söka förskoleplats till Charlie där, men vi avvaktar nog tills hon har börjat så får vi se hur vi gör. Det går ingen nöd på honom på nuvarande dagiset.

Vi4: tumhållning pågår!!

Frk kanin: grattis till lyckat ul och till att ni ska få en lillebror! Häftigt att Ärtis kände på sig detta. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja nu, men jag ska försöka vara så ärlig som möjligt. Inför de två-tre första vul oc ul jag gjorde var jag så nervös så jag nästan svimmade, efteråt var jag jublande glad och så lättad över att vara gravid igen. Vid rutin- ul fick vi veta att det var en pojke och även om jag skäms över min reaktion så blev jag så besviken. Jag var så fast i tanken på att det skulle vara två flickor och jag tror jag så gärna ville göra om och göra rätt och på något sätt få Lilly tillbaka. Jag blev inte överraskad av min reaktion, jag visste att jag skulle känna så och jag ville ha tid att bearbeta det innan förlossningen. Vilket jag också hade. Jag har längtat mig galen efter den där lilla pojken, det växte fram med tiden. Vissa dagar har jag längtat och älskat andra dagar har jag inte känt någonting. Och så de där stunderna då jag kört till förlossningen i full panik och gråtande talat om att han var död, fast han levde i allra högsta grad. Alla känslor och även frånvaron av dem är helt okej tror jag. Man får skydda sig från att känna för mycket och man måste inte känna efter hela tiden. Och att vara mamma till en pojke skiljer sig inte åt så fantastiskt mycket. Man växer in i sina roller tillsammans.
P.s. Vilken fin artikel det var i Spädbarnsfondens tidning. Vilket fantastiskt gäng ni verkar vara! D.s

Vi4: fantastiskt!!! Vilken julklapp! Tillåt dig att njuta. Just nu växer det ett litet mirakel i dig. Måste torka en liten tår... Längtar till januari då jag får krama på dig.

God fortsättning önskar även jag! Det har varit en ganska lugn jul och en ännu lugnare nyårshelg. Det har gått så fort så jag kan inte riktigt fatta att det redan är över. Nytt år igen. Stella fyller snart sex år och Charlie har gått från att vara min lilla bebis till att bli en stor kille när vi äntligen tog tag i amningsstoppet. Har varit för trött för att sluta, men förra tisdagen var det dags och det har gått över förväntan. Jag har inte nattat honom sedan jag slutade amma och jag sover fortfarande inne hos Stella, men kanske flyttar jag "hem" igen redan ikväll eller imorgon. Har ganska ont i tuttarna och känner mig rejält vemodig att lämna bebistiden bakom mig. Den nyvunna friheten får nog överväga dock.

Milla: vad lyxigt det låter. Hoppas de vaknar pigga och utvilade. Hoppas också att det inte är något allvarligt med din man (har inte länken till samlingstråden).

Frk kanin: tänker på dig och hoppas att lillbuset givit dig några livstecken nu. Håller tummarna hela vägen fram. Kram!!

Frk kanin: blir så orolig när vi inte hört något från dig, hoppas du bara har fullt upp!

Näe fy nu vill jag ha goda nyheter från frk kanin! Hör av dig vännen!