30+ som fick första barnet 2006 *4*

Skrev just ett mail till min grupp och förklarade situationen, det känns lite jobbigt att "balla ur " grupparbetet och inte komma dit... Men om det ska funka så måste ju de acceptera att jag gör som jag gör, annars får jag försöka göra uppgifterna enskilt istället för i gruppen eller nåt. De är ju liksom 22-23 år och jag vet inte riktigt om de fattar grejen. Om jag skulle tala med dem face-to-face så sprutar bara tårarna för jag blir så besviken på att inte klara allt så det går inte

Vi4: Se till att få sova ordentligt nu då så du får lite mer energi, det låter ju superbra med maken, 8 kg på 3 v hjälper ju motivationen! Hurra för det och skit i hatthyllan

Mandra: Den där prioriteringen med att INTE städa när man tentapluggar är svår, men ett måste! När man kommer hem från tentan är det jätteskönt att ta tag i lite städning tycker jag, när man har tänkt hela förmiddagen...

kaz: Fy vad jobbigt! Så ska han ju inte behöva känna! Absolut kunde föräldramötet inte kommit lägligare, kanske ska du tala med pedagogerna innan (eller har du redan gjort det?) så kan ju de ev ha en strategi klar till mötet och få med de andra föräldrarna direkt! Klart de behöver lära sig att vara en bra kompis, och pedagogerna och föräldrarna har ju tillsammans ansvar för det. Som förälder kan man ju prata om det men det är ju på förskolan de flesta situationerna uppstår...

H är fortfarande på nivån att "man får bara krama E en gång", dvs att man bara får krama en gång om inte det andra barnet vill kramas flera gånger Läser och lär hur det är hos er andra så kanske jag kan låna era verktyg och lösningar senare när Hs grupp går igenom samma saker. Några har ju redan börjat, men jag tror H är lite för intensiv (och naiv?) för att ha tid att bry sig. Hon vill ju helst cykla eller åka rutschbana!

Vi4: Jag tror du behövde en lugn dag hemma utan måsten även om du inte fick sova...

mini: Usch vad jobbigt att Stella känner så, det är verklgien inte lätt. Skönt att du har en kontakt att prata med om det iaf, kanske är det ett steg i att gå vidare i livet, att inte endast prata om det som hände med Lilly, utan att det är Stella som får mer fokus. Ert sista år har ju verkligen inte varit lätt, inte för någon i familjen. Det är verkligen en stor fråga det där om hur man "ger" barn självförtroende. Jag har inga bra tips men funderar mycket över det och tar gärna emot tips om någon har. H är ju ännu "happy-go-lucky" men å andra sidan är hon ju 3,5 år nu och det verkar som era barn som är strax äldre kommit in i någon period med funderingar över kompisar och självförtroendekris... Det är ju flera som skrivit om det sista månaderna. Kramar till dig och Stella!

Assar: Tack för påminnelsen, H har blivit narig runt munnen, nu när det börjar bli fuktigt och kallt, så det är dags att köpa en ny tub...

Mandra: Låter som en underbar idé!

malin: Fy för spyor men kul att du fotat idag!

Pyttis: Pinsamt, men det kan hända den bästa...

Håller helt med Sara om att det är skönt attt ni finns! Jag tycker det är svårt att prata om sånt här IRL, inte för att det är svårt att prata om utan för att när man träffar de vänner man vill prata om det med så har man oftast barn med och får liksom inte varken tänka sin tanke hela vägen fram eller prata hela meningen utan att bli avbruten... Jag vet inte hur ni har det men vårt vardagsliv går i 190 hela tiden så jag tycker det är svårt att komma till någon slags lugn eftertänksamhet med tillhörande diskussion. Maken och jag försöker äta middag på fre + lö efter H lagt sig bara för att få prata med varandra i lugn och ro en stund. På vardagarna lägger ju jag några timmar på pluggande efter att H lagt sig.