30+ som fick första barnet 2006 *4*

Kaz, krya på er! Inte min vecka heller, hoppas det vänder för alla nedåtspiraler snart!!

Men usch Juni, jobbigt! Jag förstår känslan, men vi är bara människor.... Jag har skämts några gånger när jag varit så arg att jag tyckt att A faktiskt sett rädd ut för mig..... inga blåmärken eller annat, men inte ska man vara rädd för sin mamma? Usch. Men så pratar man om det, ber om ursäkt, och förlåter sig själv. Så går det över. KRAM till dig!

Pyttis, hoppas din rygg snart känns bättre!

Jag vill boka tid hos fysioterapeut, men har hittat någon som gör Manuell Terapi, som verkar vara någon variant... här handlar det om vad som går under vår sjukförsäkring, för att inte behöva betala allt privat. Tror det kommer passa mig, lite mjukare, ingen "knäckning" som jag tycker är skönt men som jag tror inte passar mig (gör att jag knakar ännu mer) Jag behöver akut hjälp med axlar, skuldror, övre rygg och händer. Har sån värk i händerna och vet inte om det är musarm, nerver i kläm, att jag fotar mer och jobbar vid datorn mer eller artros också där? Svullna fingrar, värker och inte så mycket kraft.  Men det kan väl bara bli bättre, hoppas jag! 

Vi4, vad fantastiskt att DEN känslan fick infinna sig! Albin som en positiv känsla, en närvaro och något att verkligen få le åt. KRAM till dig!

Jag har noll koll på alla olika terapeuter som finns, men något måste jag göra. Ska ringa imorrn och försöka klämma in en tid snart, inget kul med domnande händer. Och jag fick in ett "sista-minuten-jobb" på tordag fm, där alla bilder måste vara klara på kvällen så de hinner få bilder till jul.. vet att det kommer att kännas när jag ska sitta så mycket vid datorn...

Här har det också varit Lussefirande på em på dagis. Elvira blev surpuppa så snart jag kom, eller mammagris som ska HÄNGA på mig. Är jag inte där går det bra Men sen mjuknade hon upp ett tag för att surna till här hemma igen - nu sussas det gott! Vi åt så mycket lussebullar och våfflor att de inte ville äta något när vi kom hem - jag har nu beställt sushi (MMMM!) som kommer snart. Lite lyx får man ha när maken är bortrest, eller?  

Mandra, KRAM på dig! Det är normalt att oroa sig, jag har ofta haft hjärnspöken när det gäller mitt hjärtfel. Och ju fler symptom man känner, dessto mer oroar sig och det leder till än mer hjärtklappning och så är karusellen igång. Så var det för mig i alla fall. Det spelar liksom ingen roll hur ofarligt de sägar att det är, hjärtat är hjärtat och det kan vi ju faktiskt inte vara utan. För mig hjälpte det att få prata med min läkare, bli tagen på allvar och alla sjuttiotolv undersökningar som gjorts lugnade mig. Tabletterna jag fick (seloken) för att ta när hjärtklappningen satte igång, hjälpte också rent psykiskt, bara att veta att de låg där i fickan om de behövdes. Nu har jag inte haft så mycket besvär sen barnen kom faktiskt, men jag har också lärt mig att undvika det som för mig är de största triggarna - koffein och rödvin. Räcker med ett par klunkar av vinet för att det ska sätta igång. Stress är svårare att undvika..... men man måste stoppa sig själv. Kanske vill du testa en sak som funkade för mig när mina hjärtklappningar och det jag kallar stressandningen var som värst? Låt se om jag kan förklara... Jag ställde mig vid ett någorlunda högt bord och lade handflatorna på. Hängde sen framåt så att jag liksom lyfte mig själv lite från golvet (utan att spänna axlar för mycket, bara "häng", slappa ben). Då kände jag att bröstkorgen liksom öppnade sig lite och jag fick lättare att andas och det lugnade mig. Sen att ligga på sidan en stund tyckte jag hjälpte - men bara höger sida. Att ligga på vänster sida när man har hjärtklappning gör att man ju hör hjärtat inom sig på nåt vis, och känner de där snabba slagen för konkret, och det stressar ännu mer. Ska se om jag kommer på mer! Och du, känner du dig Depp får du vara det här med oss också! Det tar ett tag innan man accepterar och kan leva med det. Men du hittar dit!

Idag vaknade Elvira med feber, efter en lite bökig natt. Men hon är pigg och annars som vanligt. Måste era barn vara feberfria en dag innan de är tillbaka till dagis? Jag kan ju förstå det om de liksom varit riktigt sjuka och hängiga, men om detta bara är en febertopp (pga dålig sömn eller annat)?. Blir lite stressad (för att tala om stress....;) eftersom jag är själv med barnen den här veckan, och imorrn har jag en efterlängtad massage som kanske kan lätta mina domningar, och på torsdag har jag en fotografering....... 

Tack för krya-på-er hälsningar

Milla, ja, jag råkade väl nämna det... men jag sa också att hon ibland får febertopp på morgonen som sen försvinner, och vi enades om att om hon blivit feberfri under dagen och är pigg i morrn så kan jag komma. Hon var feberfri hela dagen, sen kom en liiiten förhöjning (knappt 38) på kvällen. Men jag vet också att hon är känslig för för lite sömn och annat, och ibland reagerar med feber. Och vi var hos läkaren idag med hennes stackars tumme som tuggas sönder, och han kollade henne i övrigt. Helt frisk, inget i öron, i hals eller annat.Lite snor, ingen hosta. Vi får se i morrn helt enkelt!

Och sushi ÄR gott!  

Assar, Elvira har sugit sönder tummen helt enkelt. Den gör ont och är röd, lite inflammerad. Doktorns råd var att sätta på en vante. Klippte av alla fingrar utom tummen, men tjena hej....... Hon blev bara ledsen och arg och fick vanttrådar i munnen :o( Får se vad vi hittar på härnäst, blir det värre måste vi tillbaka. På dagarna använder hon inte tummen mer, men den kommer reflexmässigt fram när hon ska sova.

Härlig matdiskussion! 

Mandra vännen, en bamsebamsekram till dig. Min syster pluggade på socialhögskolan med två småbarn hemma, och jag förundrades alltid över hur hon fixade det. Hon planerade, effektiviserade och fixade, och det gick. Men det var tufft. Hon menade att det blev en slags laddning hemma pga pluggandet, att det 1) var en ny värld som liksom kom in i hemmet och som maken inte förstod, och kanske var lite avundskuk på, och att 2) det tog tid från allt annat som måste göras. Nya kontrakt måste skrivas och accepteras...... och när man själv har huvudet fullt av plugg och så hemmet därtill, ja, då blir ett gräl väldans jobbigt tror jag... Hoppas ni reder ut det, och kan hitta "kompremesser" när det gäller trösklar
Och du, tack för din fina komplimang!

Vi har också olika trösklar, och olika sätt att se på hur ett hem ska inredas men jag tror vi har accepterat varandras vanor och hittat ett mellanläge. Fast fasen vad jobbigt det är att försöka få ett hem att kännas som hemma för oss båda! Det tar tiiiiiiid innan vi hittar fra och det är frustrerande.

Thorsten är i Japan nu på ett symposium, han ringde idag och verkade nöjd. Han var glad att vi läst på lite om japanska seder och bruk innan Igår hade han blivit bjuden på allt för många sake, och sjungit karaoke. Thorsten karaoke?!?!?! Det hade jag velat höra Barnen frågar efter honom men jag tror att E har förstått att pappa "kommer sen" i alla fall. Söndag har vi honom hemma igen!

Nä, nu måste jag i säng. Hade ett jobb imorse som jag var tvungen att jobba klart ikväll. Och barnen har passat på och haft feber, vakna på nätter och vakna tidigt nu när pappa inte är hemma
KRAM på er alla! 

Juni, jag skrattar fortfarande åt dett som din farmor sa, och gjorde, tänka sig! Kommunikation är nog viktigt Men det är ju rätt sött att ingen av dem ville såra den andre  

Milla, man behöver såna människor omkring sig! Saknar vårt "nätverk" när vi är här..... 

Ha det helt underbart i Thailand Kaz! Och hoppas ni kan lösa och kompromissa..... jobbigt när det rör sig om barnen, då är man ju inte lika benägen att alltid "mötas på halva vägen" - man vill ju göra det man känner i hjärtat är bäst för barnen nu och för framtiden. Stor kram.

Assar, låter härligt!!

Gahhh! Jag börjar tvivla över nya dagiset. Jisses, man vill ju bara det bästa för sina barn! Men en mamma på nuvarande dagiset som jag pratat en del med på sistone, höjde ögonbrynen när jag sa vart vi skulle flytta barnen. Hon kände TVÅ föräldrarpar som tagit bort sina barn, redan efter 3 veckors kaotisk inskolning. Jag ska få numret till en av dem så jag kan ringa. Nu är ju en av dem jag har haft svårt för på gamla stället mammaledig, den andra blir mammaledig i april. Kanske ska vi vänta till efter sommaren ändå, när vi vet mer och har tid att verkligen hitta nåt?? Och kanske har vi då också tankar på att flytta till annan bostad om vi stannar?? GaaahhhH!