En sak till.. idag är barnen på dagis för tredje dagen irad och det kommer jag väl få äta upp eftersom de är lite hostiga och snuviga igen och att jag säger det högt.
Men jag har kommit ikapp här hemma till hälften på 3 dagar och hunnit träna 2 ggr. Så jag e så nöjd så. 
juni 07 > Får jag komma in till dig?
juni 07 > Här kanske det dimper ner några bra svar under dagen ang solkräm.
www.familjeliv.se/Forum-3-169/m52617116.html
Minimalla >Där har jag ju faktist erfarenheter. Vilya och 2 kamrater från hennes avdelning fick ju flytta upp som 3åringar till nästa avdelning som bara har 4, 5, 6 åringar.
Det var med blandade kännslor som vi 'gpdkännde' det. Sen visade det sig att vi inte hade så mycket val för trycket var så högt av småbarn så de hade fått byta avd oavsätt?!
Nåja, det har gått bra men fröknarna har haft en del funderingar ibland men då har de varit fiffiga och gått till småbarns avdelningen och hört sig för.
Som tex, de kan ju inte klä sig själva.. när lär dom sig det och hur gör vi?
Heh, det visade sig att det året som de hoppade över på småbarnsabdelningen inehöll en hel del sånna fiffiga inlärnings kunskaper, träning som de missat.
Nog för att Vilya klär sig själv men med alla bökiga vinterkläder så ger hon snart upp.
I alla fall så har vi haft världens bästa fröknar på nya avdelningen som är väldigt lätta och tar alla hall-samtal på största allvar och man behöver inte vänta med något när man funderar eller oroar sig.
Det har fungerat bra, jag vet ju inte vad vi skulle fått istället.
juni 07 > Förlåt om jag tjatar men får jag komma in till dig?
sirre > Åh, vi har delvis lite liknande 'orosmoln' runt Vilya och Tyra. Tyra hon bara är, tar plats på ett helt naturligt sätt och Vilya hamnar ofta i skymundan fast hon försöker synas men ger upp och lämnar rummet. Också något som gör så ont i mamma hjärtat MEN , vi har ganska aktivt börjat med busiga rollspels lekar med Vilya som fått henne att landa lite mer i sig själv.
Kan inte det vara något för er? Jag menar mest att man som mamma kan leka tt man är ett lejon eller en björn, en dansande ballerina, en rädd hare osv med mycket skratt och bus.
För när jag lägger mig ner på golvet och kryper på alla fyra så går jag ju utanför ramarna och någonstans så har jag som 'grundtro' att barn gör som man gör och itne som man säger. Om du förstår vad jag menar?
Kan det vara något att testa?
För rollekar kan ibland vara så förlösande. I början så tittade Vilya förvånat på men vi försökte ett tag till och nu älskar hon det.
En annan sak som vi gjorde medvetet var att jobba med hennes rädsla som hon plötsligt visade starkt och ofta genom att jag eller sambon kunde säga att -Nä, det där vågar inte jag. Vad _Modig_ du är som gör det, kan inte du visa mig/lära mig.
Då fick hon vara stor, den som kunde, den som var modig och med oss som hon var trygg med.
Hon 'lärde' mig bla att åka linbana som jag var aaaaldeles för rädd för.
På Vilya och Tyra kunde man se skillnad så himla tidigt. Redan på bebisstadiet. Vilya avskydde bara man sträckte upp henne i luften, hon fick fullkomlig panik, mororeflexen och behövde i princip lugnas varje gång.
Tyra tjöööööt av lycka när man bollade runt med henne som spädgris. 
Tyra är fortfarande som Ronja, hon springer fram och aktar sig för stupet och Vilya filosiferar och kalkylerar risker och sen funderar hon en stund till och sen säger hon att -Kom mamma så läser vi en bok om Dinosaurier istället. Sen rabblar hon och rättar mig när jag säger namnen fel.
Tyra (2år) sparkar sparkcykel och cyklar trehjuling till dagis och Vilya (4år) åker ståbräda eller vagn 
Men när det blir en rädsla inblandad så kan man väl hjälpa dom lite på traven på ett sätt som kan få dom att växa tänker jag.
Jag vill nog inte så gärna göra saker till problem när de är så små men jag riktar absolut tankar om jag ser något som jag tror kan vara hämmande, framförallt för Vilya.
Tyra får man ju faktist bromsa lite ibland. Hon behöver ju motsatsen. Lära sig att vänta på sin tur, att inte kasta sig in i allt alltid huvudstupa osv
Så ja, det är en svår balansgång ibland .. om man ska göra något eller inte.
juni 07 > Weee, tack.. dyker in direkt
Är det någon som har erfarenhet av åksjuka barn? Hur gör ni? Ger ni postafen eller låter ni dom kräkas?
kaz > Hej och välkommen hem! Jaghar saknat dig. Hur går det med stumpan är hon välldans prickig? Blir det mer resa i sommar? Haha, det låter lite som du beskriver Vilya och Tyra när du berättar om Simon och Sara Social och försiktig kontra skeptisk och galen (motorisk).
Tack för din input med åksjuka också, jag fick en hel del att tänka på. Hur gammal var Simon när ni vände på honom?
Tyra säger ju självmant VARJE gång hon går in i bilen att hon vill åka åt andra hållet, kanske vet hon själv att det skulle hjälpa?
malinkatarina > Hej och välkommen hem du med!!
Förstår att du är trött efter så lång tid med dåliga nätter.
Vilya var sån, uppe-i-ottan-bebis. Vaknade runt 05 tiden. När hon var sådär liten så sov hon så lite. Eller hon har fortfarande mindre sömnbehov än Tyra.
Dom säger ju att känsliga barn sover sämre och har stökigare nätter. Det går över men den tanken är ju inte så hjälpsam när man är mitt i tröttheten och uppvaksnätter.
Tyra vaknade klockan 05.40 i morse och somnade inte om utan låg och snurra så vid 06.15 gjorde vi morgon.
Hur är hennes dagssömn förresten?
Milla och Assar > Vad har ni nu kokat ihop?
pyttis > Oj, tuff natt..hoppas ni får svar och hjälp för lillstumpan nu. Att det finns något som kan göras så hon får det bättre