Milla, grattis till intervjun -sådant behöver man 
MalinKatarina, ja han kommer nog alltid vara lillplutten, men han växer också samtidigt i takt med åren genom att man ser hans jämngamla vänner tex och i takt med att Edvin blir större på något speciellt sätt.
Wilma, låter som att hon har fullt upp då.
Juni hur går det med ryggen?
Pyttis och Min, jag tror att R skulle tycka det var roligtatt gå även på sådana filmer om Edvin hade valt eller om vi hade en flicka. Men han säger ofta så lite skämtsamt, men jag har sagt att han inte får säga sådant till E när han blir större 
Frk Kanin, usch vilka svåra frågor. Om du vill höra mina tankar som lite bollplank så tror jag att jag för egen del skulle tänka att 20% (till min vän som håller på med IVF sa de 20-30%) är större än de 3-10% som man väl annars brukar ange om man är över 40? Och så skulle jag nog tänka som Pyttis att jag skulle kunna ångra mig om jag inte hade provat iaf. Min kompis tyckte att det gick lite fortare och lättare än hon hade tänkt, hon har precis återinfört ett fryst embryo efter ett misslyckat försök innan, men det är ju väldigt individuellt.
Mandris, jag hängde med
Ni som nattammat "stora" bebisar (E är 14 mån) är det så att ni har behövt sluta helt för att de ska sova bättre? E har ju inte varit någon snuttis förut, bara ätit några gånger och sedan vänt sig om/satt sig upp (men oftast inte somnat 
). Hans sömnsvårigheter verkar ha andra orsaker, han vaknar fortf hela tiden, men nu har han sedan ca en-två veckor dessutom börjat vilja snutta HELA tiden. Har för mig att Kaz hade en liknande period med Sara för ett tag sedan? Tips, tankar och idéer moottages tacksamt, om ni inte är alltför trötta på ämnet, vet ju att det har talats om detta förut...
Kaz, ja det var så jag hade för mig att ni hade gjort, tack för utförligt svar!!!
Pyttis o Sirre, tack för svar det är bara det att vi inte har något eget rum att flytta honom till...men jag ska börja prova att flytta tillbaka honom till hans egen säng igen, har bara följt minsta motståndets lag och låtit honom sova bredvid mig. Ska också prova att sova på soffan i vardasrummet.
Gbg, även jag vill skicka över en stooor kram, Usch för foglossningsbesvär, det vet jag ju tyvärr alltför mycket om, men jag har iaf inte behövt ta hand om småbarn under tiden, det är helt omöjligt att tänka sig att det ens skulle gå. Hoppas den sista väntan inte blir alltför tuff. Du får hänga lite här och få peppning 
Assar, hoppas allt ser fint ut, det är alltid jobbigt och oroligt med sådana kontroller förstås.
Milla, vad kul, kanske får man höra dig sjunga någon gång
Sirre, vad gulligt att hon frågade om hon skulle sitta helt still, tänk att det gick så bra sedan
Pyttis, lycka till, hur är det alltså har du hunnit få framfall, :-C eller är det i förebyggande syfte (som vi ju diskuterat att de även erbjudit mig).
Aggis, har tänkt på dig, roligt att se dig här igen.
Mandris, mompower är ju toppen 
tyvärr känner jag just nu inte alls igen mig, är extremt ineffektiv, orkar knappt göra en sak i taget och när E är sjuk som nu drösar jag bara runt och lyckas med nöd och näppe ordna mat till oss. Men det kanske ändrar sig *hoppas* eller så krävs det fler barn
Mini, tack igen för senast -jättemysigt Undrar just om vi har samma flunsa, även jag känner mig rejält risig. Kanske drog jag o E med oss något från vårt sim dagen innan? hoppas inte.
MalinK, min man är inte heller romantisk, och dessutom tycker han det är "löjligt" med kommersiella högtider, blommor osv. Den enda present han är bra på att ge är choklad och då köper han det mest för att kunna köpa till sig själv och det vill jag helst inte ha, men precis som alla andra här kan jag hinta rejält inför födelsedag och jul och då få väldigt exklusiva saker, mycket finare än om jag hade köpt själv.
Ego, kan berätta att Edvin på alla hjärtans dag tog sitt första steg, 14,5 månader gammal Min man såg det, men tyckte inte att det var något att berätta "för han kan ju inte gå än" så jag fick reda på det när jag i går morse såg 3 små steg
Seren, ja eller hur!? Själv hade jag letat rätt på maken vart han än hade befunnit sig och skrikit "Edvin gåååår" "han har tagit sitt allra första steg" om jag hade varit den som sett det först
juni, *kram* tack för peppning, känner mig verkligen inte som någon supermom just nu är bara så eländigt trött, men i dcember när jag just började jobba igen och kommit igång med både avhandlingen och dessutom lite träning kände jag mig en kort period nästan som en sådan där mamma som ni beskrev
Minns inte det där med någon annan pappa som inte tyckte att det var så viktigt, men jag tror min man menade att han ju inte går än, han har bara övat steg
juni, vi är hemma 50% var, det funkar rätt bra, jag hade aldrig orkat jobba heltid med dessa nätter. Maken mår rätt bra nu, när han sover sämre eller blir stressad blir tinnitusen värre och han mår sämre, men tar då en superkort period med sömnmedicin så häver han det rätt fort. Han är inte så sugen på att vara hemma mer och vi kommer försöka pussla så att han jobbar 75% och jag 50% tills vi får plats på förskola. Själv då? Hur går det? Ryggen? Pluggandet? Hur långt har du kvar?
Mandra, vad bra du har efterlevt dina önskningar idag och gjort allt det trots huvudvärken! Jag tillämpade faktiskt just ditt tänk när jag för många år sedan skrev högskoleprovet många gånger, fick första gången nästan full pott på 3 av deltesten men sämre på de andra tre och nästa gång nästan precis tvärtom tppenbra på de andra tre men sämnre på de jag först skrivit så bra på, tredje gången blev det halvdassigt på alla och jag hade lust att ge upp, men fjärde gången fick jag till det och kom in på psykologprogrammet
Milla, men jag är ju hungrig hela tiden så det är inte så svårt att komma ihåg
Assar, stackars liten, hoppas det hjälper snabbt med medicinen
Pyttis, usch då framfall både bak och fram, till mig sa de att det oftast tog många år innan det verkligen blev framfall så jag har inte oroat mig för det, men det kanske jag borde då. Och jag minns de där undersökningarna med fasa. Men snart slipper du sådant iaf.
Kaz, champagne låter lyxigt, fast jag klarar inte ens en klunk- får omedelbart världens halsbränna, tur att jag inte är så förtjust i det. Jo, han vill snuttahela tiden och blir nu rasande arg om han inte får, sätter sig upp pekar på mig och gallskriker, han kan somna om men vakna nästan direkt igen och fortsätta vara arg, så jag lägger dit honom igen eftersom jag följer minsta motståndets lag, men jag får så ont i höften och för den delen även i bröstet efter en stund. Det senaste är att maken lovat att sova med E på sportlovet för att se om vi kan bryta det. Men jag har ju dessutom svårt att låta bli att lägga mig i när jag hör att E är ledsen. Måste nog verkligen stålsätta mig då för att inte förstöra. .
ja, jag gjorde så senast i natt, var så arg på maken som satt och läste propositioner till mitt i natten (orkade säkert för att ju alltid sove i andra rummet o jag dessutom hade gett honom sovmorgon som vanligt) och E bara skrek och gnällde hela tiden, jag tyckte att om R nu skulle vara vaken kunde han prioritera sin familj och jag hade dessutom sagt hur ont i halsen och huvudet jag hade. Så jag gick och lämnade över E till honom och sa att om han nu tyckte att han hade så mkt energi att han kunde vara uppe och läsa borde han kunna ta E ist (jag har aldrig gjort så förut och aldrig lämnat honom före kl 05-06 på morgonen. Så jag lade mig i arbetsrummet ist för maken, men kunde bara inte sova när jag hörde Es skrik, till sist gick jag in och bestämde att E skulle få en alvedon för han kanske hade lika ont i hasen som jag och så tog jag över igen. Suck för mig.