Vi som fått bebis/hade bf i September 2008 del 7

Anuya:
Hoppas att du förstår att det inte var en rätt- eller felkänsla jag ville ge dig! För det var det verkligen inte! Var bara lite nyfiken Hajar ju att Hugo inte tycker att det är karusellkaramell med William, han får ju hur mycket stimulans som helst på dagis och det tror jag är BRA! Där är det rutiner och det roliga livet som gäller och du får hur mer tid till att lära känna din lilla bebis! Hur många timmar får man ha syskon på dagis under tiden som föräldraledig i er kommun?

L33L00:
Instämmer med alla andra vad SKÖNT att det har börjat ordna till sig igen med din lillprins!

Fan hur knäpp och irriterad får man bli på datorer egentligen? Jag tappar alltid all lust när det gäller krångel på MIN dator. Den har verklige börjat ledsna. Typ två, tre gånger i månaden måste man TA BORT HELA SKITEN på datorn och omstallera om allt. Och för varje gång glömmer man mer och mer saker att ladda tillbaka. Det är en riktigt liten tidstjuv den här datorn. Och när den väl fungerar och inte är totaldöd, så fungerar den hur bra som helst. Så snåljåpen i mig vill inte gå och köpa en ny. Finns andra saker som jag hellre köper, hellre behöver i sådana fall. GAW - typ som det här med bankid. Måste man ladda ner om och om igen. Och jag som inte har något tålamod. Nej, ett arbete med datorer - det skulle INTE vara någon big hit för mig. Skulle nog sluta med att jag blev rejält osams med datorn och slog ner den.

Anuya:
Ja, det är ju betydligt bättre än här. 15 timmars-regeln gäller här! Tror också att det blir superbra!

Bay:
Gud vad mysigt. Undra hur lillkotten kommer se ut. Felix är ju så himla lik dig, sjukt likt! Kanske denna andra lilla plutt blir en Dantekopia då? Då kommer syskonen Berg bli som natt och dag i princip. Coolers!

Sjögurkan:
Spännande med ytterligare ett ultraljud i vecka 32. Det är ju alltid kul att få se den lilla främmande bebisen där inne. Man blir så varm i hjärtat. Lyrisk och lycklig

Tezz:
Kul! Heja dig!

L33L00:
Vad stressigt att ha så få timmar per dag. För mig hade det varit det i alla fall. För jag vet med mig att jag hade haft svårt att hitta på grejer som passade tiderna. Men det är väl en vanesak också säkert Mysigt att få lite egentid med bebis också

Anuya;
Hejar på en viktvändning för William!
Vi fick också gå på regelbunda viktökningskontroller med Love. Han ville inte heller ta tag i det där om att lägga på sig lite till.

Knastroll:
Hoppas att du hittar orsaken till "knottarna"! Det är så jobbigt sådant där!

Jag har jobbat ikväll. Vad smart jag var som tog en kaffe där på kvällen vid 19-tiden. Eftersom jag typ slutat att dricka kaffe, så tänkte jag inte på den TOTALeffekt som skulle komma att drabba mig. Dumma mig. Det blir nog en HELNATT framför datorn

Sjögurka: Hoppas att du har det skoj med homestylingen. Vi har typ också ägnat oss åt sådant idag. Eller Jonas har snarare. Kom hem ifrån jobbet till ett NYTT vardagsrum. Helt plötsligt har mina pojkar små HUR MYCKET PLATS SOM HELST att leka på. Blev SÅ bra med ommöbleringen och småfixandet ifrån Jonas sida. Han sätt att vara handyman  antar jag.

Lia:
Jag älskar ditt stolta prat om din smarta lilla flicka! Åh, det är så härligt. Hon är jätteduktigt! Jag vet tyvärr inte om Abbe är lika smart när det gäller byggandet av torn i rätt storlek, för vi har faktiskt inget.

och du.. GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!

Anuya:
Vi hade också lite skriknätter ifrån Abbes sida precis när Love kom. De väckte varann och man ville bara gråta! Man behöver ju sömnen liksom. Man är inte riktigt sig själv nattetid. Däremot tycker jag att det blir bättre och bättre hela tiden. Och gårdagen visade verkligen prov på det. Vi tog tåget in till stan igår och båda barnen hade somnat så precis, så bra och vi var mycket nöjda. Då kom det en till liten barnvagn som typiskt nog skulle ha sin plats bredvid oss. Jaja. Och den lilla flickan skrek. Både jag och Jonas ställde oss käppraka i ryggen och väntade på att båda våra skulle falla in i skrikkören men icke då. De sov som två klubbande stenar, BÅDA TVÅ! Mycket nöjda var vi då kan jag lova. Däremot vaknade Abbe direkt när tunnelbanan kom, för det är typ det bästa han vet. När tåg eller tunnelbana kommer susande.

FrökenM:
Vi har igen potta iofs. Tänkte nog inte skaffa oss det heller. Jag tycker att det är ett litet äckligt pyssel och det blir ändå en grej att lära in då de ska lära sig gå på "riktiga" toaletten lite senare. Så vi kör med vanliga toaletten direkt. Det var inte längesedan som Abbe tog av sig blöjan och svarade ja på frågan om han ville kissa på toaletten. Av med blöjan och han fick sätta sig på toaletten, då kom den första kisstrålen för hans del rätt ner i stortoan. Gud, jag är fortfarande stolt, även om det inte hänt något sedan dess. Måste vara lite mer duktig på att låta honom gå blöjfri här hemma. För jag märker att han har hajat grejen att NU är det något som är på g, kiss!

Saza_
40 dagar - det är ju typ ingenting! Ho ho ho - längtar tills vi får glada bebisnyheter här ifrån dig!

Love är torr om kinderna, precis under öronen. Självklart börjar det klia när det ska läka och då är han där och kliar med sina små fingrar. Det blir riktiga rivsår. Jag FÖRSTÅR inte. Jag är hur noga som helst med att klippa hans naglar så kort det bara går, så ofta det bara går. Men ändå så lyckas han riva upp sig. Stackarn. Blir så jobbigt för folk runt omkring går runt och tror att jag inte klipper naglarna på honom. Även om man klart o tydligt ser att de inte går o klippa mer. Och då får jag skuldkänslor, DIREKT! Smörjer honom ofta, han ser ut som en vitmålad indian mest hela tiden.

Nu hänger våra vinterjacka och diverse vintersaker på rad inne i förrådet/klädkammaren. Känns så SKÖNT! Välkommen värme! Abbe tyckte också att det var kul när vi sprang runt med alla saker. Även om allting tar DUBBELT så långt tid, om inte mer, när han är med. Haha.

Skulle behöva handla hem lite barnalvedon. Den är SLUT! Och då vet ju alla vad som händer om nätterna. Någonting som självklart kräver alvedonens mirakel. Dessutom skulle det inte förvåna mig om en Loves första tand ville kika fram snart. DÅ behöver man verkligen en lindrande liten alvedonskvätt!

GLAD PÅSK TILL ER ALLIHOPA! STORA SOM SMÅ!

Sjögurkan:
Hoppas att vädret blir på bättre humör! Det är ju så härligt med ledighet och fint väder ihop!

Och idag fick jag ett litet överraskande mail måste jag säga. Abbe har fått en plats på en mycket fin liten Montessoriskola här. Precis den jag önskade. I augusti. Egentligen sökte jag till januari 2011, men jag vet att de är lite kinkiga med inskolning mitt på året. Jaja, chansa kan man ju alltid göra. Och nu hamnar jag i valet eller kvalet. Än så länge diggar Abbe läget att vara hemma med mig och brorsan. Allt vi gör, gör vi ju egentligen för Abbes skull så han är ju nöjd. Såklart. Love hänger inte heller läpp.

En liten karamell att suga på, men inte allt för länge. Kanske vore en ganska kul grej för Abbes del i alla fall, att börja på dagis. Han får ju ändå inte gå mer än 15h i veckan, det är ju väldigt lite. Och kan nästan räknas som bara "lektid" för hans del. Om ni förstår vad jag menar. Och så får jag och Love en stund på tu man hand (antar att vi kommer känna oss handfallna båda två och varken veta ut eller in, vad ska VI göra då liksom. Det är ju Abbe som annars bestämmer farten). Samtidigt som jag tycker att 15 timmar inte är någonting. Måste nog maila och fråga hur man fördelar timmarna. Om man MÅSTE lämna varje dag, en liten stund vet jag inte om jag pallar. Jag vet att jag kommer vara SJUKT stressad över att lämna, hitta på något och sedan skynda att hämta. Å andra sidan kanske Abbe tycker att det är skitkul.

Ja, hur som helst. Det är ju inte för min skull jag skulle sätta honom på dagis, för min del får han gärna vara hemma ett tag till. Men vad vill han egentligen?

Vi var hemma hos min mormor igår som bjöd på ett helt fantastiskt och för det mesta hemmagjort påskbord. Jag hoppas verkligen att alla här fick en lika ljuvlig påskmåltid

Abbe och jag hade det jättetrevligt, Love tyckte att det var si så där. Han är ju en mammig liten typ som helst vill smaka på främmade/andra ansikten lite innan han kastas över i dennes famn. Annars blir det inte bra. Det blir förtvivlan. Hur kan han ens tro att jag skulle lämna bort honom? Han måste ha blivit lämnad eller bortrövad i ett tidigare liv Jag kan fortfarande inte riktigt förstå vilken trygghet han känner hos mig, denna lilla människa. Att han är så himla fäst vid mig. Klart att Abbe känner en trygghet med mig också, men för honom är det absolut inga problem att ty sig till andra om "fara" eller olycka uppstår. Som igår, då hängde han för det mesta min sin morbror Victor. Det tyckte han var så härligt, roligt och avslappnat.
t
Jonas är inte hemma och jag hade verkligen hoppas på att ta en promenad ner till centrum idag. I det strålande solskenet. Gud så härligt. Har ett litet härligt och ganska roligt paket till Love att hämta ut ifrån Libero. Plus att jag hade tänk köpa mig ett par nya vårskor. Men ALLT var stängt. Fy, supertrist!

Jaja. Det är en dag imorgon också. Så det får bli annat utomhusskoj idag helt enkelt.

Klart att det är nedräkning nu Baypower!

En annan sitter här själv hemma. Eller nej, barnen är ju hemma. Men de SOVER! Och varför grips jag fortfarande av sådan lust att ta upp den sovande lillte jättebebisen Abbe. Vill att han sover här ute med mig, på soffan. Det vore så mysigt att höra hans drömnandning här precis bredvid. Men jag vet att det inte skulle bli så om jag tog upp honom. Det skulle bli bråk och skrik och ett hejdrundrats liv. Och nej.. Det är inte värt det.

Och borde det inte vara mysigt och lite kul och ge lite påskgodis till sin äldste son, nu när han har fått sig ett par påskägg. Men NejNejNej. Abbe blir den elaka dockan Chucky när han får i sig det där onda sockret. Det är helt sjukt. Nästintill obehagligt. Så nej, aldrig mer godis. ALDRIG!

Saza: KRYA PÅ DIN LILLA FAMILJ (hoppas hoppas hoppas att du slipper undan!)

Det känns som en evighet, men det är bara ett par tre dagar sedan som magsjukan hittade hem till oss. Eller till Abbe. Vi andra verkar helt mirakulöst klarat oss (peppar..peppar). Det är en liten spinkig grå mus som vi ropar Abbe efter. Känns märkligt och väldigt jobbigt att en sådan förändring kan ske på bara ett par dagar. Välling är det enda han har ätit, knappt det. Och allt som någonsin har stoppats i honom, har på ett eller annat sätt kommit ut igen, mer elle mindre på direkten.

Lilla pojken min. Han måste ju förstå att han gör mig överycklig at han nu, när jag redan innan klockan åtta på morgonen har fått i honom i alla fall fyra/fem ostskivor och en pytteliten yoghurt. Kan hända att det börjar gå uppåt idag.

Heja på att alla de sjuka härinnne snart igen blir friska! För det här är inte rättvist på något sätt! Kram till ALLA!