skogsbollen skrev 2010-09-08 22:33:13 följande:
@Taneli:
Men hjälp, vilken fruktansvärd granne. J-ar vad förbannad jag skulle bli. Klarar man inte av sånt så ska man tusan inte bo i lägenhet. Då får man flytta ut i en stuga i skogen, eller nåt, tycker jag. En sak om det skriks varje natt, men som förälder är det ju inte heller mycket att göra åt, typ med små kolikbebisar i början osv. Påminner lite om en god vän till mig. Hon har en son som snart blir 2,5. När sonen var runt 1,5 så var det mycket skrik om dagarna ibland, både glada skrik och arga. Sen en dag står grannen utanför dörren, även hon en mamma som man kan tycka skulle ha lite förståelse... å frågar om min kompis behöver hjälp med sin son (????) Dessutom med idiotkommentaren "från en mamma till en annan..." å sen en massa härj om hur onormalt mycket kompisens son skriker, att kompisen måste sätta gränser osv, osv. Suck!
Mardrömshämtning på dagis idag. Usch! Jag kom lite tidigare än vanligt och alla barnen var i tamburen på väg att klä på sig. Alvin börjar "härja" med en gång. Skriker "NEEEEJ, NEEEEJ" och gråter och kastar sig på golvet. Jag säger till honom att vi ska klä på oss och åka hem, så jag lyfter ut honom till skohyllorna och han får själv ta sina skor från hyllan. Givetvis vill han ta på dem själv oxå, men kardborreknäppningen bråkar när han ska öppna skon och jag försöker hjälpa honom... vilket gör att det tar hus i helvete. Han blir helt oresonlig, skriker och är förbannad. Samtidigt står 4 andra barn där och tittar med stora ögon på oss, några av dem säger stolt "titta, jag kan" och tar på sig sina skor, vilket gör Alvin än mer upprörd. Två fröknar är där oxå och jag känner mig som jordens sämsta förälder.
Försöker fråga dem om det är likadant när inte jag är där, men då är det tydligen inte lika uttalade utbrott (skönt det åtminstone) och sen frågar jag vad de gör i såna här
situationer.En liten fröken säger klämkäckt "det är bara att tvinga på dem skorna, eller ta barnet under armen och gå"... Inte jättelätt med känningar av foglossning, kan jag säga. Anledningen till att han var så förbannad var ju att han ville kunna själv, men att det inte gick. Tvinga honom eller bli arg känns så fel.
Nåväl, jag fick ta skorna i handen, Alvin på höften och bära honom till bilen medans han fortsatte att gasta. Jag gjorde ett försök på vägen att sätta ner honom och låta honom försöka ta på skorna, men han var fortfarande för upprörd. Väl vid bilen klättrar in snällt in och sätter sig till rätta i sin stol, men fortfarande skrikande... Tar den ena skon efter den andra, öppnar demonstrativt kardborreknäppningen och kastar skorna åt sidan, för att visa att han minsann visst kan. Sen var det bra med det... han hulksnyftade en stund efteråt bara.
Efter det har han varit totalt förändrad hela kvällen, jordens goaste lille unge. Det var som att han var tvungen att få ut allt ur kroppen, en urladdning helt enkelt. Vi åkte till Granngården, köpte oss varsin glass och satte oss i solen och kikade ut över maskinparken där det var både gaffeltruckar, traktorer och lastbilar som körde runt. Lycklig kille!
På kvällen när hans pappa byter blöja på honom, så säger han "jag vill va hemma mamma pappas hus". Usch! Han har det tufft om dagarna, den lille grabben :/ Bävar för dagis imorrn och är rädd att jag kommer att känna mig spänd och påverka honom negativt.
Felicia får också sånna där utbrott ibland, mmen kan honm inte få som hon vill försöker vi förklara, avleda och trösta, men går det inte så får hon skrika. Inatt ville hon att jag skulle hämta nappen som honm slängt iväg, när pappa gjorde det blev hon vansinnig och vrängde den i väggen på andra sidan rummet. Hon har humör!
