Jag är hemma med en Johanna som inte är magsjuk idag, men eftersom hon var såååååå lös i magen igår och hade sagt att hon hade ont i magen (det säger hon 3 ggr/dag., sedan gör vi nått roligt och då glömmer hon bort det...) så var hon inte välkommen idag. Vi ringde Ludvigs dagmamma och sa som det var och frågade om det var okej att lämna honom. Helt okej. Idag har Johanna ätit 1 ägg, en halv macka och tre glas oboy till frukost, en glass på förmiddagen och sedan två portioner mat på lunchen. Hon har sprungit säkert 100 vändor i korridorerna i skolan och hon vill INTE sova middag. Nej, hon är inte sjuk...
Ludvig säger nog inga tvåordmeningar, tror jag. Men jag vet inte, han babblar så mycket nu så man lyssnar inte ens
Anuya: Hoppas att ni får komma hem snart!
Jenn: Jag blir galen på såntdär! Tror de på allvar att man skickar iväg ungen om man tror att de smittar eller inte orkar? Men om det är till nån tröst så är det samma sak på många ställen, och det letas efter anledningar att skicka hem barn. Jag blir så trött, man ska inte jobba på förskola om man inte orkar med barnen eller om man inte anser att barnen har där att göra... Dessutom måste de lita på att föräldrarna klarar av att ta beslutet om det är dags för förskolan igen!
Sedan kan jag tycka att det borde vara en bättre dialog mellan föräldrar och pedagoger, jag känner mig mest anklagad när de ringer och säger att barnen är sjuka, typ "såg ni inte det här imorse??". Nej, det är omöjligt att på morgonen avgöra om barnen kommer att bli sjuka under dagen, och det märks oftast först när de lekt en stund. Dessutom kan man inte alltid bara släppa allt man håller på med för att åka och hämta, om jag jobbar så kan det hända att det är jag (som är ansvarig) och en till på restaurangen bara, och då kan jag inte bara åka. Andreas kanske är 10 mil härifrån... så får man höra att det tog för lång tid att komma...