ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

Har inte föreningen Attention träffar i ditt närområde?

www.attention-riks.se/

lättast för jag vet ju inte var du bor :)

Här sover dom utan kuddar eftersom dom snurrar runt. Dom har en kudde när dom lägger sig men sedan tar dom bort den.

Idag var det meningen att det skulle vara avslutning för A i gympasalen men han vägrar gå.
Samlingar på det sättet fungerar dåligt för honom.

Lillebror skulle även han ha avslutning i kyrkan nu men vaknar med ont imagen och dearré.
Han pratar med A om alla människor i kyrkan och jag oroar mig att även han ska ha socialfobi. Nu är han mycket piggare så vi får se om vi kan fika in sommarlovet här hemma.
Han kan ju få sjunga myggan hubert för oss.

Skryt: A fick sina betyg hem igår. Han har klarat G i alla ämnen utom gympa som han inte deltagit i.

Så då är det konstaterat att om han är i en liten grupp med speciallärarna så klarar han det mesta. Så då har vi det att dra upp när terminen börjar i höst. Han har rätt att få dom betyg han är kapabel till. Det ska inte gruppen av göra/klassen.

Jag är så stolt, själv säger han att det är syrrans förtjänst. Hon sa åt mig att gå till skolan fast jag inte ville. Så det har han rätt i, hon ska även hon ha en eloge för sin insats.

När ni nämner det här med syskon, det är så viktigt att dom får stöd under uppväxten.
Min stora tös har ju gått igenom hela svängen.

Jag är så imponerad av henne, redan i åk4 var hon så deprimerad att vi tog henne till bup.
i åk8 brakade det till ordentligt igen. Sedan vände det och vi pratar och pratar hon går på medicin fortfarande för ångest, men mår så bra att hon börjad dra ner på styrkan nu i veckan.
Hon har haft samtalsstöd i många år. Nu är hon utskriven från bup.

Men så här om dagen, brast det igen och hon helt utan anledning sa vart ska jag vända mig för att orka ha en sådan här bror? Vi hade en lugn diskution vid köksborden när det kom, A och hon och jag. A var ju med så han hörde ju henne men jag tror inte att han uppfattade hur hon menade.

Det är inte lätt att vara syskon till ett annorlunda barn. Jag har sedan tidigare pratat med en kund som har en bror som är utvecklingstödt. Och jag vet hur hon mått, när hon stått på sidan av men ändå mycket aktivt.

Så glöm inte era "normla" barn, dom behöver er dom med.

Kram till er .
Det var inte menat som ett på hopp.

Alla löser det som dom tycker är bäst. Vi har ju haft det under åten ändå har hon kämpat på sidan av och inte sagt något innan det brakade ihop för henne.

Nu är hon frisk stark och ser det possetiva i att behövt gå igenom allt. Hon har blivit en mycket självständig individ med mål och visioner om sitt eget liv.

När hon var liten så var hon inte Sandra, utan Antons stora syster. Hon var tyst, mobbad och osynlig i skolan. Vi jobbade stenhårt på att göra saker med henne själv och att separera dom. Hon tog ett alldeles för stort ansvar för honom redan på dagis. Där var det hoon som pratade för honom hon var hans röst. Han kunde ju inte prata fråns vid 4 årsålder.

Personalen kämpade för att hon skulle bli en egen individ.
I Skolan gjordes det många fel. En dag framför allt. A ramlade och slog sig i pannan. Blodet rann ner i ansiktet på honom och han trodde att han skulle dö. (det var inte alls så allvarligt)
Men A trodde det, personalen försökte lugna honom med det blev inte bättre han var 7 år.
S var 9 år, då gick dom och hämtade henne. För att hon skulle lugna honom tills jag kom!!!!!  Efter det så var hon änu mer orolig, att dom inte kunde ta hand om hennes bror när hon inte vad där. (självklart vart han lugnare av att hon kom, hon var ju hans trygghet).

Vi har skickat henne på läger, språkresor, till kina och även varit till london med farmor. För att hon ska känna att hon kan komma bort utan att familjen går sönder. Nu planerar hon att gå högskola/univeristet i Göteborg så långt bort som hon kan ;)

Jag oroar mig mest att hon ska komma in på något i England eller Kalifonien men jag har henne kvar ett år till. Någon gång kanske hon kan skriva en bok om hur hon haft det hon är duktig på sådant, även A.

Jag är så imponerad av henne att ta sig upp ur askan och blomstra som hon har gjort men oj vad orolig jag har vart på vägen.

Idag ska A till öron näsa hals läkaren, spännande om det överhuvudtaget kommer att gå att undersöka honom där.
Jag är jätte spänd, vet inte hur jag ska dölja det för A.
Tänk om dom först försöker undersöka men misslyckats och sedan skickar honom till provtagningen. Och där kan det ju gå hur som helst.

Jag får ta det som det kommer försöker jag att intala mig.

MEN det går nog bra , han har ju chockat mig förr ;)

Undersökningen gick riktigt bra. Dom fick börja om tre gånger, men sedan lyckades dom.

Men dom hittade inget fel heller. Fördel att då kan vi utesluta det. Men jakten fortsätter.
Vi kör igång med laktos fri mat ett tag så får vi se vad som händer.

Fel diagnotiserade barn finns det en mängd där ute.
Min väns son fick ny diagnos för några veckor sedan.
Från AS+ ADHD till att inte ha det alls, utan schitsofreni + bipolär. (han är 13år)
Snaka om chock för föräldrarna. Och inte kostigt att han klarade konsentrationstesterna ibland och ibland inte. Ibland hade han empati och ibland inte, Suck.

Min son kommer få en ny test i höst där kan dom se om han har eller även är bipolär.
Förutom ADD.

Välkomna till tråden