ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

Först en kram till dig.

Här har vi gjort så här att vi tar inte emot kompisar hemma. Jag har informerat om det till alla berörda familjer att vi har en son med problem och att han inte klarar av barnstoj. Alla accepterar  det även sonen som vill leka.

Nu på senaste åren då "ADD sonen" är mer stabil börjar vi ta hem kompisar hit. Barnen är i 8-10årsåldern så vi kan informera om A´s känslighet för dagen.

Nej det är inte meningen att syskonen ska få lida för andra familjemedlemars hälsa. Men man måste även acceptera att alla är olika. Älsta barnet, dottern ta mer eller mindre aldrig hem kompisar, för hänsyn till sin pappa och bror. Så är livet, hon accepterar dom på den nivån.

Dom ringer alltid för att koplitera höra sig för. Hur långt samtalet tar är säkert olika för olika individer.
Jag pratar ju mycket själv så det tog nog sin tid. Men jag bad även om ett möte eftersom jag har dyslexi och har svårt att få ner allt på papper. Då blev det hon som skrev en bilaga och styrkte det jag berättade.

Kan vara intressant, fast jag är ju inte så aktiv till och från.

gabrielito: Jo min son har Add men mellan tjejer och killar är det även olika.
Det sägs ju att tjejrre oftare har add än adhd.

Min son är 16år nu. När han var liten saknades upptäkar förmågan. han var sen på allt från att krypa till att upptäcka saker överhuvudtaget. Vi fick liksom mata honom med upplevelser. han satt där man satte honom.

Språket kom igång men inte så att vi förstod honom och därför blev han självdestruktiv. Vi började teckna till honom som stöd och språket kom igång på ett par år. som 5åring hande han ett bra tal dok litet ordföråd.

Han hade blöja till 5 årsålder. Igen ide att försöka sig på pott träning, han förståd aldrig vitsen.

Så har hela livet sett ut, intresset för saker måste liksom introduseras in.

När det gäller hyper aktiviteten så finns den inte i kroppen men i hjärnan. Den är i hyper spid hela tiden.
Det finns någon tråd här som vuxna med add skriver till varann. Det kan vara en lärande tråd.

Min son medicinerar och mår bättre av det , men den gav även honom insikt i att han inte är som dom andra och det gör honom nedstämd. Vi försöker nu att sätta ihop honom med andra killar som inte är som andra.
Vi säger inte att han är sjuk utan att han har en beteendestörning som han dok inte kan gömma sig bakom för det vill han gärna. En beteendestörning är ett sätt man är på, och måste lära sig leva med, så om han inte tar tillsig lärdom av sina egna behov får han problem senare i livet. Får vi som vi vill så kommer han bli lite mentor till en kille som är några år yngre med en annan diagnos men som har det lika kämpigt i skolan som min son haft det. Med mobbing och känslomässigt kaus. (Den killen är bipolär och schitsofren men hade innan diagosen adhd med drag av bipolär, så fel läkarna hande.) 

Pojkarna är väldigt lika varann, och man jobbar med dom på samma sätt. Självförtroende är a och o. Sjävkänslan vem är jag måste infinna sig snabbt. Dom måste få massor av vuxen stöd. eftersom dom lätt är tysta i klassrummet glöms dom bort tills det ska sättas betyg i åk. 8. Då är det oftast så att dom får massor av ig varningar eftersom dom inte hängt med. ADHD barnen syns och hörs på annat sätt. så det har varit vi föräldrar som hojtar och har myrror i brallorna från början. Min son har rätt att få bra betyg han med ända från åk. 1 inte i 8.an.

Som vanligt skriver jag massor hoppas du hängt med.

A är jätte duktig på t.ex. Matte när det är ekvationer och % då det finns regler. Men geomitri är svårare.
Just att se i boken på en bild på en cylinder och att då se djupet på den. visar man ett glas med cylinder form är det inte svårt alls.

När det gäller läxor måste man sitta med ALLTID. Annars blir inget gjort.

Tummen upp för det.

japp 5 st.
Några till kommer nog ska du se.

Prata med rektorn direkt. Och får du inte gehör ringer du rektorns chef. Det du varit med om två gånger är inte rätt.
Min son är 16 och han har försvunnit från skolan i påskas han ringde mig från sin mobil och då var han mitt i skogen och han kunde inte säga vilken skog!
Det var nära att vi han ringa polisen. Men han hörde bilar och kunde ta sig mot bilarna och kom ur skogen. han hade tagit sig 5km genom en stor skog med mycket vatten drag.

Det här var andra gången som det hände honom och gången innan hittades han på andra sidan stan.

Nu törs inte skolan släppa honom ensam på skolgården om dom inte ringer till varann lärarna och säger att han är på väg till den andra. OM han går ensam.

Jag höll honom hemma tills dom kunde precentera en plan. Jag vägrar åka till jobbet och känna oro. Nu har har gps i telefonen. Och han vet att vi håller koll på ett annat sätt. Själv var han alltså inte medveten att han vandrade, han gjorde det i någon form av blockaut. Han var borta i flera timmar. han var blöt upp till midjan av snön. Som tur är han det aldrig hänt igen.

Man väljer sina strider. Ser till att runtinerna följs så att det inte blir diskutioner.
Egen tid är bra om du kan komma ifrån ibland. Och klara av att be om hjälp om det behövs.
Plocka bort bör och gör enbart måsten.

Gör ett belönings system för er båda. Ett för sonen så att det kan vändas till posetivitet. ett för dig att när delmålen är uppfyllda får du något du behöver, tex ett bad eller annat.

Jag vet att det är svårt att sluta gnälla på barnen, men om man inte får resultat av att göra det så är det ju värt att prova något annat.

Vårad belöningssystem är en inköpt nåltavla på ÖoB 30kr med färgade häftstift.
Jag gjorde rutsystem med el tape.

Försök hålla rutinerna som han hade innan babyn. Han förstår inte att han är stor nu. Sedan sätter du mål på det som är viktigast just nu för er. Är målet att äta utan bråk, sätt dig då och fundera på hur det skulle fungera?
Vi valde att sätta honom ensam framför tv när han var i den åldern.

Är målet att borsta tänderna så gjorde vi så att det skulle bli skoj, vem kan borsta längst tävling.

Vi skojade ofta och försökte att möta honom där han var i sin utveckling. Klart att man ibland gjorde fel.

Din son är 6 år men om du tänker så här, han är 4. Vad kan man förvänta sig av en 4åring?

Nu när jag pratar med min son, han är ju 16år och var 8 år när han blev storebror, som han inte ville alls. Det var ju inte hans val. idag har han uttryckt att han aldrig förstod varför jag slutade krama honom oc henbart kramade babyn!!!??? dottern som är lite äldre översatte åt mig. det var att du ammade babyn. En stor svart sjuka bygdes upp i han. Han vill inte vara stor, han ville inte vara duktig. Jag kompenserar honom genom att krama honom mycket nu.