ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

Oj vilken tråkig historia   Nä nog för att jag och barnens pappa inte kommer överens så bra alltid, men en sån där vårdnadstvist har vi sluppit iaf och det ska vi vara glada för.

Jo du syns, känner bara inte till den där kramtråden.

Vi har också haft evk idag. Inte alls lika positivt som det verkar ha vart för dig Karina09. Faktiskt verkar det vara långt värre än mina farhågor. De tvivlar på om det ens är möjligt att utföra något skolarbete med I överhuvudtaget. Vad säger man om det? Alltså jag blev så ställd visste inte alls vad jag skulle säga. Han går där och har utbrott efter utbrott från morgon tills skolan slutar, gör ingenting av det han ska vill bara bygga lego annars blir han vansinnig och skriker och nu sist hade han slagit assistenten och hon verkade mest helt uppgiven och visste inte hur hon skulle bemöta detta och jag vet inte heller. Nog för att han kan vara svår men att slå personal i skolan så långt har det aldrig gått förut. 
På prov nu ska han få gå till specialpedagogen en gång i veckan och sitta ensam med henne i ett rum utan massa intryck runtomkring och se om det går att göra några uppgifter då. Från skolans håll verkar de väldigt inne på att I är problemet och alla åtgärder är riktade bara mot honom, men tror aldrig det kommer funka så länge de ska envisas med att ha kaos i resten av gruppen utan tydligt schema och massa spring hit och dit. Jag har sagt att I behöver tydlig struktur och schema så han vet vad som ska hända, ja då ska de göra ett schema till bara honom medan alla andra springer runt hur som helst runtomkring honom. Vi ska träffa skolpsykologen om 2 veckor får se vart det leder. Detta har inte sjunkit in riktigt än det var mycket värre besked än jag hade förberett mig på som värsta möjliga scenario. Jag fattar inte ens vad det är för mening att skicka honom till skolan om det bara är så här hela dagarna. Vad för nytta skulle det kunna göra.

nja inte vrå, han går iväg och bygger med lego. jag fattar att han gör det, det är väl enda sättet han kan stänga av för när han bygger är han helt inne i det och ingenting runtomkring existerar. Det är när de ska gå in och bryta det för att han ska vara med på skolarbetet som han helt exploderar och bara skriker och är okontaktbar och tydligen har han ju börjat slåss nu också
I klassrummet är väldigt högljutt hela tiden, mycket spring hit och dit, alla håller på med olika saker. Hur ska det kunna fungera för honom?? Assistenten kan ju gå ut med honom ur klassen men han vill inte jobba med uppgifter, och vill han inte något så blir det inte så! Man måste förhandla och motivera men hon har ingen aning om hur hon ska göra det. Har någon bra tips på material som jag kan be dem läsa eller så? Om det finns bra sidor för just hur man kan hjälpa barn med de här svårigheterna i skolan? De verkar inte fatta alls att för att få honom att fungera måste de skapa en situation runtomkring honom som han kan fungera i. Usch vad jag känner mig ledsen nu.

Ja men det där med att skolan bär ansvaret, visst för det tar de så gärna eller? Jag känner mig så besviken på denna evk jag har verkligen frsökt vara förberedd och jag har pratat med läraren flera gånger hur det går så att veta vad det är för svårigheter vi ska ta upp på evk'n och hon har bara sagt att han har svårt att lyssna och att sitta still. Och det vet jag ju sen länge att han har de problemen så det har jag ju räknat med. Sen sitter de här på evk och berättar plötsligt hemska historier om hans uppförande och våldsamma utbrott att han inte gör något skolarbete öht etc. Jag träffar ju läraren varje dag när jag hämtar och lämnar och tom frågar hela tiden hur det går, att hon inte kunde kläckt ur sig det tidigare så kunde jag vart förberedd på vad det är vi snackar om. Och våldsamma utbrott och slag mot personalen, ja det förväntar jag mig ju ett telefonsamtal om samma dag det händer. Varför sitta å hålla inne med sån information? NU kan jag ju se att det är för mycket begärt att han ska klara att göra något arbete i det klassrummet, de får väl i så fall gå med honom till ett annat rum, utan leksaker å gap å skrik, när de ska göra uppgifter. Men igår fick jag inte sagt mycket. Å kuratorn som satt där å aldrig ens har träffat min son började med att ja det är nog att ni har flyttat för mycket ( 2 ggr i hans liv) eller att han har haft jobbigt med för mycket utredningar (audionom en gång när han var 2, psykolog träffat två ggr när han var 4 och logoped utredning) och att det är därför han har aggressiva utbrott. Aldrig har jag vart med om att man från skolans håll tänker så här: Hur ser det ut i klassrummet? I vilken miljö är det vi försöker få honom att fungera? Finns det något vi kan göra för att förbättra förhållandena i klassrummet för honom så att han kan fungera bättre där? Nä de tänker alltid bara att det måste vara något som hänt utanför skolan som gör att han inte fungerar i skolan. Hela sexårsverksamheten skyllde de ju på att det var för att han hade fått syskon. Man kan alltid hitta något att skylla på om man vill det, men hur ska det förklara problemen som han haft hela sitt liv, eller är det alltid olika orsaker som framkallar samma problem om och om igen. Nä nu är jag arg istället, fast det käns mycket bättre än att vara ledsen och uppgiven. Ska titta på sidan du länkade till nu. Tack så jättemycket! För länken och för att du lyssnar (eller läser) =)

Nej jag är ingen tiger direkt =) Jag kommer aldrig på vad jag ska säga eller fråga förrän flera timmar efteråt. Nej vi har ingen pappersdiagnos väntar ju på att få komma till psykolog men skolan vet inte vad som händer med detta vilket är jättefrustrerande. Vårterminen i nollan (alltså för ett år sedan) frågade skolläkaren mig om lov att få göra en psykologutredning på I och jag sa att de fick de. Innan sommarlovet bad jag läraren kolla med skolläkaren vad som hände med detta och hon kom tillbaks samma dag som det var avslutning med att ja det står i hans papper att det ska göras utredning. Jo men det vet jag ju, var med när hon skrev det ju. Jag vill veta OM de skickat det vidare så att det inte bara står i hans papper för där gör det ju ingen nytta, och isf vart de skickat det. VEM ska göra utredning? Och detta kan iinte heller nuvarande skolsköterska svara på. Skolläkaren på denna skola har jag ännu inte träffat. Alla pratar om att det ska göras utredning men ingen verkar veta om någon har tagit kontakt, isf med vem?? Har försökt reda ut detta i flera månader å ingen vet nåt. Den här skolan har iaf en skolpsykolog, hade inte förra skolan, så när jag träffar henne den 9:e kommer jag först och främst be henne att ta tag i att försöka reda ut detta.
Norgesessan: Men jag har frågat efter deras plan. De har ingen. De tror inte att det går att göra något skolarbete med I så de har ju gett upp tydligen. Vad ska de göra nu då? Vänta på att det ska gå över av sig självt?
Idag ska jag be att läraren gör iordning en kontaktbok till I och att jag i fortsättningen vill ha information löpande sen ska vi ha utv. samtal tror det var nästa vecka och göra åtgärdsprogram.
Sen frågade läraren mig vad skolans uppgift i detta var, att undervisa eller uppfostra? Han är inte ouppfostrad Han är jättefrustrerad. Det är skillnad. Han kan uppföra sig jättebra när han får förutsättningar att klara av det och han VILL ju uppföra sig bra, blir jätteledsen när det blir så här fel.
Rektorn satt och bläddrade i åtgärdsprogrammen ända från dagis och fram och i vartenda ett står mål: Att få I att fungera i en grupp. Jaha då är det väl dags att ta tag i å fixa det nu då, tyckte hon. Fast det fanns inga förslag på hur.

Solskina: logopedutredningen kom fram till att han hade en språkstörning, den diagnosen är nu avskriven då talet har utvecklats så mycket. Han pratade bara med enstaka ord när han var 4, ibland satte han ihop två ord och sa tex I mat, eller åka bil.

Vi har inte kontakt med BUP. Har inte kommit så långt än ju, på dessa sju år med problem. Den mesta fokus har lagts på språkstörningen, men när den skrevs av och alla andra problem kvarstod så blev det aldrig någon uppföljning. Därför tror jag det har tagit tid för prio 1 har vart att han ska lära sig att kommunicera, och det är ju självklart en förutsättning för det mesta annat så det är väl inte fel heller.

Vad jag har hört här är att som förälder ska man vända sig till skolhälsovården som i sin tur ska vända sig till BUP och att BUP här inte tar emot barn för att deras förälder hört av sig, då detta måste gå genom skolhälsovården (?)

Hur det ser ut i klassrummet? Saker överallt, borden huller om buller, fullt med leksaker. Schemat består av två olika saker, fri lek när alla barn springer omkring hej vilt mellan två rum och de flesta av pojkarna mest blir ståendes i korridoren mellan rummen och undrar vart de ska ta vägen. Den andra saken som finns på schemat är arbetspass. Då ska barnen arbeta självständigt med det de vill och själva ta ansvar för att de jobbar så mycket de behöver med varje ämne. De får byta å göra något annat när de vill vilket resulterar i ständigt spring fram och tillbaka till olika lådor där de förvarar sina böcker. Alltså en perfekt miljö för någon som har svårt med koncentration, eget ansvar och att skärma av ljud- och synintryck.

Vi ska göra ett åtgärdsprogram, på utv. samtalet nästa vecka. Problemet är att jag och denna lärare är 1000 mil ifrån varandra. Hon är inte intresserad av att göra några förändringar av miljön i klassrummet eller upplägget av undervisningen. Hon kan inte se hur något skulle kunna vara fel med att ha det som det är. Det är ju mitt barn som är fel som är ouppfostrat och aggressivt.

pcalma: ska kolla upp den boken, finns på både adlibris och biblioteket så det löser sig =)

jo jag, läraren, elevassistenten och spec. pedagogen ska vara med på utv. samtalet. Tack det hade jag glömt, såg framför mig hur jag ensam ska sitta och försöka få denna lärare att förstå någonting. Förhoppningsvis borde spec. pedagogen ha bättre koll på vad som krävs för förändringar.
Innan evk'n var typ min värsta farhåga att de skulle vilja ta bort assistenten för honom, men det lär ju inte hända iaf. Och även om jag allra helst skulle vilja höra att allt fungerar skapligt i skolan och det är inga större problem, så ska jag försöka se det positiva i detta så lär ju NÅGONTING iaf hända nu för de här problemen går ju inte att blunda för. Men stackars I att han ska behöva misslyckas såhär gång på gång för att de ska fatta att han behöver hjälp. Han ville att jag skulle börja jobba på hans skola och vara hans elevassistent och jag blev verkligen så ledsen när han sa det för det visar hur otrygg han känner sig i detta nu när han helst av allt vill ha mamma med sig till skolan. Jag brukar ju annars mest vara en pinsam figur enl honom.