ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

Nä nu måste jag fylla på pluslistan lite.

+ I har lagat jättegod soppa till middag idag efter eget recept
+ Han har ritat ett belöningssystem åt mig, flera cirklar i rad där jag ska få kryssa i när jag har vart snäll. Undrar vad min belöning kommer bli och om jag ens kommer få göra några kryss, det här ska bli spännande

Ja då har "skolhumöret" kommit tillbaka för den här terminen. Det är märkligt att han alltid varkar klara precis en vecka men så fort man kommer in på andra veckan så är det som att hämta en liten naturkatastrof på skolan. Hinner inte mer än precis utanför skolans område innan det börjar kastas grejer och skrikas ord som jag inte ens vill skriva här. Frågade elevassistenten hur det går med skolarbetet och hon sa att han har stora problem med koncentrationen och uthålligheten, å blir arg på de vuxna när han inte får göra som han vill hela tiden (leka) och skriker å springer iväg, spottar efter fröken och elevassistenten. Suck. Vet inte vad jag väntat mig att höra, kanske att allt går bra och att han plötsligt mognat och klarar allt precis som alla andra... Man blir lika ledsen varje gång man får höra att det går dåligt, spelar ingen roll att man fått höra det sen han var 1,5 år man vänjer sig aldrig. Ny elevvårdskonferens är bokad till den 26:e januari.

Efter I hade ätit och vilat å var på bra humör igen så fick jag göra mitt första kryss på mitt alldeles egna belöningssystem för att jag är en sån snäll mamma. Min belöning var att få hjälpa I med hans tv-spel i en timme Men det är mysigt. Det är våran ensamtid med varann när lillasyster har lagt sig så kan vi göra något som I får bestämma i en timme innnan klockan är åtta å han också måste lägga sig.

+ I tog spruta nr två mot svininfluensa och var jätteduktig
+ Fick höra när jag kom till skolan att I hade vart jätteduktig på gränsbrännboll (vad nu det är) på gymnastiken och blev bränd sist av alla så han var jättestolt och vi slapp faktiskt "skolhumöret" idag, kanske just därför.

Ja du man önskar ju att det var omfattningen av svårigheterna som spelar roll, och inte vad diagnosen råkar heta...

Jo men jag menade ju att han borde få gå kvar i den lilla klassen som han går i för att han har behov av det, inte pga vad hans diagnos nu blir... Men det får han kanske.

Sitter och tänker på en pojke som går i sonens nya klass. Varje dag nästan när jag kommer för att hämta I så sitter den här pojken ensam ute i korridoren, jag brukar vara lite tidig så jag brukar sitta och prata lite med honom. Han säger att han inte får vara i klassrummet för att fröken inte vill ha honom där, för att han stör och "hon inte orkar med honom". Så där sitter han helt själv och bankar på nåt å hoppar upp å ner från stolen å pillar med händerna hela tiden och ja precis så där som I håller på, det känns SÅ bekant. Och nu vet jag ingenting om den här pojken om han har någon diagnos eller vad det är, men jag tycker det är så tråkigt att se honom sitta där i korridoren hela tiden. I har nu en elevassistent som är med honom precis hela tiden och blir det för mycket för honom så kan de gå iväg till biblioteket eller ta en liten promenad och det är jättebra att de verkar ta hans problem på allvar, och samtidigt låter de en annan liten kille sitta ute i korridoren ensam var och varannan dag för att han verkar bete sig på samma sätt och jag får inte det att gå ihop. Jag är dålig på att skita i saker och ting och har ofta god lust att gå in å fråga läraren om hon tänker ha honom sittandes där för jämnan eller, men det är nog inte riktigt okej att komma och börja fråga om någon annans barn? Men inte skickar man sina barn till skolan för att de ska sitta ensamma i korridoren.

Nej jag känner inte hans mamma. Jag är föräldraledig och hämtar min son direkt efter skolan men de flesta andra har ju sina barn på fritids så man träffar aldrig de andra föräldrarna. Ja alltså jag förstår inte vad man tänker sig ska komma ut av att låte en unge sitta själv å tänka över vad han har gjort. Jag ser inte hur det kan leda till något annat än att barnet anklagar sig själv, känner sig fel och kanske utvecklar ett begynnande dåligt självförtroende, som i sin tur i så fall mera permanentar beteendet eftersom man finner sin identitet i det. Jag anser att det är först när barnet kan gå ut ur klassrummet TILLSAMMANS med en vuxen och diskutera vad det var som hände och varför det blev knasigt och så som det kan komma något konstruktivt ut av det. Ibland kanske man kan bli rent av tvungen att skicka ut någon som förstör hela lektionen förutsatt att det är en engångshändelse, men att sätta i system att ha vissa barn jämt å ständigt sittandes i korridoren tycker jag inte är försvarbart på något sätt. Därför fick jag god lust att säga något, men som sagt inte kan man komma till skolan och börja fråga om någon annans barn bara sådär. Jag gillar inte läraren i den här klassen, det är många smågrejer som ger mig en dålig känsla för henne. Och hon skriker och vrålar på barnen hela tiden, det stör mig jättemycket men samtidigt vet jag inte hur man skulle kunna börja prata om det utan att hon känner sig anklagad och blir defensiv och sen är våran kontakt förstörd och man vill ju ha en bra kontakt med sitt barns lärare! Jag vet också med mig sedan tidigare att folk inte brukar anse mig vara speciellt diplomatisk, hur mycket jag än försöker. Det är tydligen inte min grej.

Det är årskurs F-1, så det är alltså små 6-7 åringar. De har dörren till klassrummet stängd när han sitter i korridoren och så sitter han precis utanför dörren vid ett litet bord. Det finns en glasruta i dörren så de kan se att han sitter kvar iaf.
I har sagt flera gånger sen han började i klassen att fröknarna skriker, att han får ont i öronen, och att "de sårar barnen" vilket jag inte förstått riktigt vad han menar med det, han har ett mindre ordförråd än de flesta i hans ålder pga att han hade en extremt sen talutveckling och faktiskt inte har kunnat prata så länge så det kan vara svårt för honom att förklara vad han menar, och svårt att förstå. Och idag när jag hämtade honom så sa han att fröknarna beter sig som barnhatare. Det är inte roligt att höra för I brukar annars alltid tycka bra om de vuxna som han haft tidigare i skolan, och har aldrig uttryckt nåt sånt här innan han började på denna skolan. Och jag hör ju ofta när jag kommer och hämtar att hon skriker på barnen.

eller bara helt deprimerande
Nä men hon verkar skitsnurrig och jättestressad hela tiden. Hon kanske håller på att bli utbränd eller nåt men i vilket fall som helst verkar hon inte vara så väldigt trevlig mot barnen.

Men får en lärare skrika på barnen? På så små barn? Sen när jag var där å skulle prata med henne om nåt på morgonen så började hon skälla på en liten kille för han kom sent, men han är liksom 6 år och kommer sent för att hans föräldrar lämnade honom sent så vad ska det tjäna till att skälla på honom? Ska han hålla koll på sina föräldrar så att de kommer i tid i fortsättningen då eller vad har hon tänkt sig? Många såna olika små saker är det som gör att det inte känns bra.