Inlägg från: TwistedSister |Visa alla inlägg
  • TwistedSister

    ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

    Karina09 skrev 2010-03-25 17:47:19 följande:
    Härligt med resultatet av nationella provet. (Har du inte antytt att han är lite teknisk av sig, eller mins jag fel?!)Jo, man balanserar så ofta på slak lina och magkänslan måste man använda. Det är bara det att det verkar krävas en mycket större lyhördhet med "våra" barn. Med vår dotter har vi inte alls denna berg-och-dalbana och inte behöver man ständigt vara beredd på att saker kan gå åt pipsvängen heller.
    Jo han är teknisk och duktig på matte. Men att han faktiskt satt ner och gjorde provet när han skulle! Wow

    Är det någon specialklass din son ska börja nu? I har aldrig vart i nån klass med fler än 14 barn, där har vi bara haft tur för det är ju vanliga klasser han gått i ändå. Men nu ska det ju effektiviseras och skolor ska läggas ner och lokalerna utnyttjas maximalt så alla klasser kommer bli på ca 22 elever. Undrar just hur det kommer gå. Jag ringde och hörde med en annan skola i stadsdelen bredvid, men de hade 30 elever i klasserna! Att det ens är tillåtet... Ska man ha djur så är det himla noga reglerat hur många man får ha på x antal kvadratmetrar men när det gäller barn finns ingen övre gräns för hur många man kan få lov att knö ihop.
  • TwistedSister
    ak74 skrev 2010-03-26 23:36:47 följande:
    Här har det varit en riktig skitdag! Ni vet, en sån där dag när allt bara kör ihop sig och blir värre och värre och när man är så stressad av situationen att man bara skakar ringer rektorn och meddelar att hon polisanmält sonen för övervåld i skolan. då håller man sig för skratt... Vi har tidigare i veckan pratat med skolchefen om att byta skola men han tyckte att vi skulle dra en omgång till med rektorn. Rektorn tycker i alla fall att det inte finns något mer att göra. Så långt är vi överens men när det gäller vilken typ av skola brister det. Hon vill skicka R till en specialstödskola medans vi anser att det är helt fel. R är ju i grunden en smart kille med glimten i ögonen men eftersom han i skolan är helt missförstådd, alltid får skulden för allt, alltid blir missförstådd och måste alltid bevisa att han är oskyldig uppvisar ett aggressivt beteende. Han får aldrig någon ro i skolan. På rasterna springer elever från åk 1 till åk 6 runt honom och ropar "Slå oss då! Slå oss då!!" En oerhörd press för en 12-åring.  Ett härligt besked att få en fredag eftermiddag! Jag känner mig tom i huvudet samtidigt som tankarna snurrar så jag varken vet ut eller in... Tårarna rinner... I morgon ska vi fira R:s födelsedag... Tills dess måste jag torka tårarna och klistra på leendet igen...
    Usch det där låter inte alls bra Hoppas att ni får en trevlig födelsedag och att det kommer lösa sig bra med skolan sen.
  • TwistedSister
    ak74 skrev 2010-03-27 10:30:02 följande:
    Nej, inget sånt alls. Han har ju ingen bevisad diagnos och jag tror heller inte att man kommer hitta något om man letar. Han har bara hamnat totalt snett i skolan. Ingen tror på honom. Han måste hela tiden bevisa att han är oskyldig. Många elever i olika åldrar försöker hela tiden få honom att slå dem. Han får aldrig någon chans till lugn och ro. Så fort det händer något ser personalen bara det som R har gjort och han får inte en chans att berätta varför. Nu är han separerad från klassen igen. Han får inte ens vara ute på rasten för de klarar inte ha koll på läget. Jag ser en kille som går till skolan varje dag utan protester och kommer hem med de mest sorgsna ögon man kan tänka sig. Rektorn säger att han behöver professionell hjälp att tygla sitt humör. Kanske, säger jag men aldrig den där skolpsykologen som efter 3 möten säger att det är för sent med positiv uppmärksamhet! Han har ju aldrig problem med temperamentet när han spelar innebandy t.ex eller hemma. Detta är bara koncentrerat till skolan. Inte konstigt med tanke på hur mycket det skvallras om honom bland både lärare, elever och föräldrar...
    Det är jättesvårt att bryta när man har fått en sån stämpel som bråkstake. Kanske just för att det är så svårt att få de vuxna att tänka om och agera annorlunda. Om specialstödskola kan bli nån bra grej beror nog lite på hur det ser ut. När jag gick i skolan blev jag till sist flyttad till en klass där alla andra elever var svagbegåvade eller hur man säger, på gränsen till utvecklingsstörda och det var ju inte så kul för mig när mitt största problem i skolan egentligen var att det var för lätt och jag var understimulerad. Gick inte till den klassen många gånger kan jag ju säga.
  • TwistedSister

    Usch vilken helg det har vart. I har inte vart still en sekund tror jag tom i sängen snurrar han runt som en liten tornado och ja han sover ju i min säng. Annars har det bara vart vredesutbrott, förtvivlad gråt, vredesutbrott, förtvivlad gråt osv hela helgen. Undrar om det är omställningen till vår som får honom lite extra ur balans. Det är ju vanligt att folk mår dåligt då, menar jag.
    Annars har han vart så otrevlig så jag är helt lessen. Sitter och kallar mig jävla hora vid matbordet och liknande och jag vet helt ärligt inte hur jag ska bemöta det för inte bryr han sig det minsta när jag säger ifrån att han inte ska kalla mig sånt. Sen bröt han ihop ordentligt på kvällen å grät å grät å grät flera timmar å sa bara jag vill inte gå till skolan imorgon tvinga mig inte att gå det är så jävla jobbigt jag orkar inte mer. Det har fungerat BRA i skolan nu, lektionerna går bra, socialt fungerar det BRA. Äh jag fattar ingenting idag.

  • TwistedSister
    ak74 skrev 2010-03-29 10:32:22 följande:
    Skickar massor med styrkekramar!!! Själv går jag här hemma och förbereder mig på obehagliga telefonsamtal som denna vecka säkerligen bär med sig... Inte roligt... Man går med en ständig molvärk i magen, händerna skakar och inget får man gjort...
    Ja det där vet jag hur det känns. Kram på dig med!

    Trollet Ludenben: Nej jag skäller inte för samma här det triggar igång honom ännu värre. Men han bryr sig verkligen inte om jag säger att jag blir ledsen och det hjälper inte att ignorera eller att avleda eller någonting. Samma med olika belöningssystem som vi testat det hjälper ingenting, visst blir han glad när han får en belöning men det är mest slump när han lyckas för det får honom inte att på något sätt ANSTRÄNGA sig för en belöning och inte blir det bättre över tid heller, förutom att han som vanligt har bra perioder ibland men de varar ju inte för evigt och när en sån period är över är vi precis tillbaks på ruta noll igen. När han drar igång med svordomar och fula ord så sitter han verkligen och kastar ur sig dem oavbrutet under hela tiden som vi sitter vid matbordet och jag blir lessen till sist och det är heller inte roligt med en liten som precis håller på och ska lära sig prata och det förstör verkligen stämningen för alla. Men jag vill inte skicka honom från bordet för jag vill att han ska äta och själv skulle han lika gärna skita i det.
  • TwistedSister
    Little Ms Chatterbox ja jag har den boken, men det var ett tag sen jag läste den och den är utlånad till min mamma för tillfället (och jag är glad att hon engagerar sig såpass). Jag kommer ihåg den där biten om "mentalt skräp" men ändå... Ibland blir det bara för mycket. Han är arg jämt när han har såna dagar, från morgon till kväll. Sen har han en pappa som "hjälper till" med att lova att han ska komma och hämta honom och sen inte dyker upp eller hör av sig. De dagarna har jag full förståelse att han är förbannad men det är trist att vara den han tar ut det på.
  • TwistedSister

    Hej och välkommen Koviktare!

    Trollet Ludenben: Jag har inte riktigt grepp om vad sociala berättelser är för något. Men vi lånar mycket böcker på biblioteket bla så har vi läst en bok för barn om vett och etikett vilket resulterat i att I har stenkoll på sådana grejer och vet precis hur man ska uppföra sig, eller rättare sagt hur andra ska uppföra sig. Med honom själv hjälper det liksom inte Han VET vad han inte ska göra men han kan inte styra sig själv, för att använda hans egna ord...
    Nu ska jag iväg på inskolningen med lillasyster, det går jättedåligt. Jag känner att jag är helt traumatiserad av hur första förskolan behandlade I och jag skulle säkert behöva gå i terapi eller nåt. Allvarligt alltså. Jag har sån ångest nu att lämna henne till förskolan så jag bara gråter.

  • TwistedSister

    Solskina: Men vad läskigt att han inte minns. Förstår att han blev lite chockad själv.

    Trollet Ludenben: Vi har inte kontakt med BUP, håller på med grundutredning med skolpsykolog.

  • TwistedSister
    mammaflickan skrev 2010-03-30 18:17:21 följande:
    Förstår känslan med inskolningen på dagis. Alltså jag fattar detta du säjer att du skulle behöva terapi. Jag har också fastnat rätt bra i det gamla på det viset. Man möter ju nya utifrån vad man har med sig för upplevelser. Jag var jättejobbig säkert för personalen när jag skolade in min flicka på nytt dagis. Man har som fördomar med sig från det förgångna. Men det behövs inte va likadant överallt. Förhoppningsvis blir du lika glatt överraskad som jag blev, när jag väl vågade börja tro på att det verkligen var så bra på det nya som det verkade. Dagis är ju svårt för alla. Min sons första dagis var helt underbart, det var bara för ett år, så när vi bytte kom jag ju glad i hågen o naiv o trodde alla dagis var så bra. Så det blev ju rätt hårt när det var tvärtom. Man tappar så lätt tron o förtroendet, det är ju sitt hjärta man lämnar i andras händer på nåt vis. Oj nu skrev jag långt utan att ens få fram nåt vettigt, ville bara säja, förstår o kramar om.
    Tack! Tycker visst du får fram nåt vettigt.
  • TwistedSister
    Trollet Ludenben skrev 2010-03-30 17:03:37 följande:
    aha okej... kolla med biblioteket om de kan ha nån bok om detta, vet att det finns en att beställa, tror det är på adlibris. Var sugen på demn själv men ska kolla om den finns att låna först fall den är bra
    Du råkar inte veta vad boken heter?
Svar på tråden ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind