ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

Jag är också ensam, mina barn är 7 och 1 år. I har också så svårt att göra något själv, och om jag skulle ta mig för att prata i telefon eller nånting så springer han bara runt mig och tjuter eller slår hunden eller puttar omkull lillasyster som om han inte klarar sig utan min uppmärksamhet. Kompisar brukar han ha lätt att få men svårare att behålla i längden. Vi har precis flyttat så än så länge fungerar det här, men det sista innan vi flyttade från gamla stället så hade han ingen att umgås med. Kompisarna blir sura för han kan säga riktigt dumma saker när han blir arg, sen säger han förlåt å det brukar funka en 20 gånger men sen vill de inte mer. Ja låst blir man. I har precis börjat, kan inte vara mer än det senaste halvåret, att bygga lite lego på egen hand kortare stunder. Men hur han kom sig för att göra det alldeles själv har jag ingen aning om. Antar att de väl också tids nog blir lite självständiga som alla barn, bara mycket senare. Han hade aldrig nån sån där "kan själv" period heller som jag tror barn brukar ha runt tvåårsåldern va? Väntar fortfarande på att den ska komma.

Jag med... fick värsta separationsångesten :-/

En sak jag märker är att I aldrig blir bjuden på några födelsedagskalas, nu vet inte jag om han råkat gå i en klass där ingen bjuder klasskompisar på kalas eller om det är nåt annat. Har en väninna med en son i samma ålder och han är ju på minst två kalas i månaden. I går på i snitt två barnkalas om året (som inte är kusiners kalas då) och då är det egentligen inte hans kompisar utan barn till mina väninnors kalas han blir bjuden på. Alltså inte klasskompisar. Men personal på skolan upplever att han är populär, han är ju väldigt kreativ och det är roligt att leka med honom antar jag för alltid händer det nåt.

+ Vi var ute på promenad och för första gången på två veckor så var det inget skrik och gråt om att det är för kallt.

+ I handlade själv sitt godis i kiosken medan jag stod i dörren med hunden, och han köpte bara för 2,50 och sparade resten av sina pengar

+ Båda barnen tyckte om maten jag lagade idag

trollet ludenben: Ja lika bra att gå dit om han inte är alltför sjuk, så att det blir av. Jag hade inte heller stannat hemma från nåt sånt för en förkylning utan feber.

Idag började skolan igen här med =) Sitter i lugn och ro och dricker kaffe. Visst lilla bebisen är hemma men hon märks ju knappt Igår var inte roligt, I var helt omöjlig från morgon till kväll och sen kunde han inte somna. Kan det vara för att skolan skulle börja igen kanske. Ringt rektorn har jag också för att försöka få en ny tid till elevvårdskonferens men där var ingen som svarade så jag lämnade ett meddelande och får väl vänta på att hon ringer upp. Nä nu ska jag bara njuta av lugnet så får jag se sen vilket humör I är på när han kommer hem, han har ju knappt sovit heller så trött gissar jag på och det brukar aldrig vara bra.

Trollet Ludenben: Uuuusch det var ju inte längesen jag var i den sitsen själv. Din stackare. Hoppas ni blir alla friska snart och aldrig aldrig råkar ut för detta hemska igen.

Mammaflickan: Hej på dig. Min son flyttar inte på möbler iaf han leker bara med lego. Tur det för möblerna står där jag vill ha dem, och mycket legobyggen står det på alla möbler.

Åh vad härligt ändå med kreativiteten. I har alltid haft sån prestationsångest, eller sen han började på dagis iaf. Han tror inte att han kan nånting. Blir så ledsen att det är så. Han har alldeles nyss vågat börja försöka bygga med lego själv innan har han inte vågat sig på det utan alltid frågat nån annan om de kan bygga ihop och så förklarar han men man fattar ju ändå aldrig hur det ser ut i hans huvud och så bryter han ihop för att man gör det "fel". Men nu har det iaf lossnat, med just legot då, och här står helt fantastiska legobyggen överallt rymdskepp och fartyg och flyplan och bilar och propellerhajar, väldigt fantasifulla.

Nä I har också haft svårt med det där att rita för det blev inte som han tänkt sig. Han hade ju en bild i sitt huvud hur det skulle se ut och sen har man ju inte motoriken att göra en exakt fotografisk kopia på pappret, men de flesta barn nöjer sig ju faktiskt med att det är så och att man måste träna. Men inte I han var helt förtvivlad. Detta var något de tränade enormt mycket på dagis när han väl kom till resursavdelningen då, att våga göra fel och att stärka hans självförtroende och det har verkligen behövts efter första förskolan han gick på där han blev mobbad av de andra barnen och inte fick någon hjälp alls så hade han ju inget självförtroende kvar över huvud taget. Så har han ju scenskräck också så han har aldrig i hela sitt liv vart med på luciatåg eller skolavslutning eller sånt när alla barn brukar sjunga. Då vill han bara stå med mig och titta på istället och han kan börja få ont i magen flera veckor innan och säga att tänk om fröken ska tvinga mig att vara med
Den fröken han hade på sexårs hade väldigt svårt att fatta det och tyckte bara han dummade sig för sakens skull, för inte kan man väl ha scenskräck när man är så utåtriktad och social (?)

Jo I har också intresse av motorer och att släpa hem metallskrot å skruva ihop å så men jag kan inte tillåta det här, bor i en hyreslägenhet och det finns inget utrymme där man kan hålla på med sånt utan att väggar och golv blir förstörda ju. Men så har han en styvmorfar som är gammal bilmekaniker och har massa skrotbilar som han håller på å jobbar med och när I hänger med honom ut i garaget så ser man honom inte mer den dagen. När han hittar nåt sånt roligt så kan han hålla på hur många timmar som helst och känner varken att han blir trött eller hungrig. Nä han skulle väl ha ett garage istället för ett barnrum.

Men vad härligt Jag har också funderat på det där att det skulle vara bra bara att komma bort från alla dessa intryck som är jämt och ständigt i stan, folk, trafik å sånt. Tror han skulle må superbra av det och det hade vart lättare för mig om jag kunde flytta ut på landet närmare min mamma så man kunde få lite avlastning någon gång ibland (är ju helt ensamstående) men det är problem att hitta jobb därute i vildmarken och man vill ju inte hålla på å pendla allt för långt heller för långa dagar i skola och fritids fixar han inte så bra. Men skulle det dyka upp nåt så är jag beredd iaf