Vi på CvL fortsättningen

Piken: Glömde skriva grattis till bra KUB-resultat! Vårt KUB nu i juli var starten på allt som blivit med barnet i min mage. Nästa hjärtultraljud vi ska på är 16 december, jag hoppas allt ser ok ut då.
Just nu har jag sovit middag, är så trött på dagarna när jag är hemma. Hade dock väldigt bra HB-värde sista jag kollade, har varit mycket bättre denna graviditet.

Anlo: Haha, så du tycker det går snabbt för mig, inte snabbare än för er men det kan kännas så med andras graviditet. Jobbigt att du har så mkt foglossning redan nu, min har tilltagit sista tiden men jag vet att vila är det som behövs.

Piken: Jag vet inte när jag tror att förlossningen drar igång. Det som hände förra gången var inte på grund av tidiga sammandragningar (kände nog ingen alls) eller havandeskapsförgiftning, vilket är två orsaker till att en ny graviditet löper ökad risk för samma scenario. Har man något av de sakerna brukar man få gå på extra kontroller men i mitt fall så har jag bara pratat med en läkare vid ett tillfälle och hon sa att inget speciellt kommer att göras, förutsatt att inget oförutsett händer. Det är inga extra kontroller jag går på.
Sen har jag hört lite för många som råkat ut för att barnet dör i magen eller vid förlossningen för att jag ska känna mig trygg. Det tillsammans med min förra förlossning gör mig lite orolig.  Helst vill jag gå till v 38 iaf men inte över tiden. Min bästa vän förlorade sitt barn i magen i v 41 förra året och jag vet att moderkakan försämras från v 35 så det skulle stressa mig mycket tror jag. Nu är "gå över tiden" inget jag tänker på med tanke på att min förra förlossning hände i v 35+1. Nu såhär i efterhand inser jag hade väldigt tur att vi fick gå så länge som tills då. För oss kändes det som väldigt tidigt att få barn medan de på NEO inte tyckte det. Jag är som sagt tacksam för varje dag som får gå och som blir till en ny vecka. Det är tungt och tröttsamt men bara allt får gå bra och fortsätta i sex veckor till så är jag nöjd.

Jayt: Vad bra att du återhämtat dig så pass att du är på G igen, lycka till idag!

Anlo: Skönt att det gick bra på KUB-testet. Jag tror det krävs bra resultat för att man ska slippa fundera om man ska gå vidare till MKP eller FVP.
Idag har jag lämnat urinprov som skulle skickas till sjukhuset, BM tog en sticka i provet som inte ens visade vita blodkroppar. Efter lite resonemang med en annan BM så skickade de iväg det iaf. Vi pratade om att jag hade det i 7-8 veckor förra gången och hur den graviditeten sen slutade, det är inte säkert de sakerna har med varandra att göra men jag tror de vill ha extra koll. Känns skönt iaf att ha fått skicka en odling även om det säkert inte är någonting.Jag var symptomfri största delen av mina 7-8 veckor, vilket känns väldigt lurigt.
idag jobbar jag hemifrån och det underlättar min foglossning som börjar bli jobbig. Det går ner i ena benet när jag går och det gör ont. Är så tacksam för varje dag som får gå.

På Ackis berättar de alltid alla tre trisomier, man får ett papper med sig hem.

Jag förstår inte riktigt resonemanget om att de bara berättar om det är avvikande för att folk blandar ihop trisomierna? 13

Mitt förra inlägg verkar ha blivit klippt. 13

Så irriterande, skriver inlägg på mobilen, klickar skicka och sen ser jag att det inte kommer med mer än första raden.
Nåväl, det jag skrev var att Trisomi 13 & 18 är inte förenliga med liv så jag förstår inte riktigt varför de inte presenterar de risksiffrorna? Det borde göra som i Uppsala dvs skriva ut risken för alla tre Trismomierna.

Hur mår ni annars alla tjejer?

Pemberly: Jag håller tummarna!

Pemberly: Tråkigt med minus! Jag vet att jag tacklade det olika gånger på olika sätt. Jag såg iaf alltid direkt vidare mot nästa behandling, det var mitt ändå mål. TId emellan kändes jobbig så när jag fick försöka direkt var det lättare. 

Idag har jag varit hos BM och magen växer och mina värden är bra. VI hade en föräldrarutbildningsträff som vi var på idag. De pratade om komplikationer och jag pratade om min förlossning. Det blev väldigt känslosamt så jag fick gå ut och gråta av mig lite. Det känns som det är mest jag som pratar på föräldrarutbildningen (inte ovanligt) och jag vill verkligen inte skrämma upp någon men det är bra att känna till komplikationer eftersom de tyvärr, händer då och då. Är iaf så tacksam för att jag fått gå så långt som idag, hoppas så klart på några veckor till!

Hur mår ni?

Pemberly: Jag förstår för det är ett lotteri med FET. Jag vet att någon gång hade vi en kvar i frysen och det klarade upptining. En annan gång hade vi två kvar och ingen klarade sig (ett av de jobbigare samtalen jag fick från kliniken). Det är just det där att man inte VET om det klarar upptining eller inte som känns så nervöst. Jag har ingen egen ÄL så jag fick alltid medicinera inför FET, vilket gjorde det ännu jobbigare. Fast känslomässigt är det lika jobbigt oavsett om man medicinerar eller inte eftersom det är embryot man vill ha tillbaka och oavsett hur man kommer dit så är det allt eller inget vid FET. Jag håller iaf tummarna för dig !!