Vi som bor i Malmö och är gravida eller planerar barn - del 4

Håller tummar! När det väl hände för oss, så tyckte jag det gått ALLDELES för lätt, trots alla månader av gråt och tandagnisslan. Snart är du där också!

Kompass

Usch. Idag fick jag en blödning. Ringde blödningsmottagningen som frågade hur jag mådde och vad som känndes hur och var i kroppen. Efter att jag betättat sa de "Det kan i värsta fall vara utomkvedshavandeskap och i så fall måste det åtgärdas omedelbart. Vill du boka en tid? Annars får du komma hit och vänta och se om vi kan klämma in dig."

Så då begav jag mig bort. Gråten i halsen hela vägen. Väntade en evighet på att tjejen före mig i receptionen skulle vara klar och när hon väl var det satt receptionisten bara och tittade framför sig en god stund, innan hon ens tittade på mig. Jag frågade vart jag skulle ta vägen, om jag bara kunde gå in på akutmottagningen och hon verkade tänka evighetslänge innan hon sa "jaaaaaaaa, det kan du gööööra".

Sprang nästan in, tog en nummerlapp och fick vänta lite. Max fem minuter dock, tror jag. Sen tog en sjuksköterska blodtryck (128/69 = bra) och jag fick lämna urinprov. Fick vänta en stund till, vet inte hur länge. Men så kom två läkare och hämtade mig. En gyn och en läkarstudent. Jag fick berätta hela historien igen och de undersökte mig med vanliga instrumenten och kände på livmodern. Sen blev det VUL. "Ser du hur det pulserar? Det är hjärtat" sa läkarstudenten och tårarna rann på mig, samtidigt som jag ändå inte kunde förstå att det var vår lilla semla därinne.

Allt var bra.

Ja, nu blir det lite lättare Jag var inte så oroad innan jag ringde, men de tyckte det var lika bra att jag kom in. Där någonstans blev det alldeles för verkligt att något kunde gå snett. Hann jaga upp mig rejält.

Nej, och jag tänkte tyvärr inte på att fråga.Det kunde vara roligt, men jag är nog bäst på små, korta historier Tack för berömmet!

Sweet! Jag har en fråga till dig då: Jag var på en föreläsning häromdagen där föreläsaren sa att han alltid blev rädd när lokförarna säger "Tåg mot Helsingborg, var god tag plats!" han täkte tydligen alltid "Men jag ska ju TILL Helsingborg! Jag är på fel tåg!" och så sprang han av.

Jag antar att du är lite partisk, men varför säger man inte "Tåg TILL Helsingborg"? Är det för att folk ska förstå att man stannar på vägen också?

För statan! Nej! Jag blir så ledsen för din skull Det är så orättvist. Men tredje...blir man inte remmitterad till någon specialist då för utredning? Jag har hört något sånt någonstans. Mitt i all jävelskap, så hoppas jag i alla fall att det kan finnas en väg mot en lösning.

*Haha*

Ja, hade du tänkt på din sambo, så hade jag undrat hur era "lekar" därhemma brukar se ut Nej usch. Nu var jag korkad (och skrattar åt mitt eget skämt där )

Man kan ju ha dem korta och fina också Köra lite mönster och roliga färger kanske?

Det låter ändå bra Mojutten. Att det inte behöver vara så, men att ni ändå får remiss till att kolla upp det. Jag hoppas det är någon form av trygghet. Och solen skiner ju, våren är på gång. Då börjar både det ena och andra spira.