Zixi skrev 2010-02-17 09:10:36 följande:
Jag bröt ihop för några dagar sedan för att min man hade satt kardemumma i pannkakorna, det var inte alls vad jag var sugen på. Samtidigt kände jag mig rätt löjlig som satt och grät för en sådan sak när han stekt en stor hög pannkakor till mig... Men sen var jag väldigt förkyld oxå och hade ingen reservenergi.
Ranunkeln skrev 2010-02-17 08:39:09 följande:
När jag var i typ vecka 7-8 eller något så grät jag i flera dagar. nu när jag tänker tillbaka på det änns det ju helt tokigt men då kändes allt bara jätte hemskt ;)
Så skönt att inte vara ensam

Headrush skrev 2010-02-17 07:51:00 följande:
Det där med katterna kan bli ganska lustigt Vi har också fyra katter... Och när vi kom hem med Klara från BB och hon skrek så blev katterna helt tokiga. Speciellt vår ena katt (som tyvärr inte finns längre), hon började jama och skulle hoppa upp och se vad det var som lät. Och så fort Klara var ledsen så började även hon sin klagosång -precis som "hör ni inte?! Skynda er att trösta!"
Aw! Sötisarna!
Våra katter kommer fram och kikar efter en stund om det kommer barn, men när de försäkrat sig om att det inte är något farligt, eller för den delen något som kan förse dem med mat, så går de och lägger sig och sover.
Tränade idag. Shit vad formen förändrats på två veckor! Tyckte iofs jag var seg förra veckan, men det är inget mot hur det kändes idag. Det är nog bäst att försöka hålla igång så länge som möjligt, så man inte blir fullkommligt flegmatisk.