<!-- /* Font Definitions */ @font-face {font-family:"Cambria Math"; panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:roman; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:-1610611985 1107304683 0 0 159 0;} @font-face {font-family:Calibri; panose-1:2 15 5 2 2 2 4 3 2 4; mso-font-charset:0; mso-generic-font-family:swiss; mso-font-pitch:variable; mso-font-signature:-1610611985 1073750139 0 0 159 0;} /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-unhide:no; mso-style-qformat:yes; mso-style-parent:""; margin-top:0cm; margin-right:0cm; margin-bottom:10.0pt; margin-left:0cm; line-height:115%; mso-pagination:widow-orphan; font-size:11.0pt; font-family:"Calibri","sans-serif"; mso-ascii-font-family:Calibri; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:Calibri; mso-fareast-theme-font:minor-latin; mso-hansi-font-family:Calibri; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-theme-font:minor-bidi;} .MsoChpDefault {mso-style-type:export-only; mso-default-props:yes; mso-ascii-font-family:Calibri; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:Calibri; mso-fareast-theme-font:minor-latin; mso-hansi-font-family:Calibri; mso-hansi-theme-font:minor-latin; mso-bidi-font-family:"Times New Roman"; mso-bidi-theme-font:minor-bidi;} .MsoPapDefault {mso-style-type:export-only; margin-bottom:10.0pt; line-height:115%;} @page Section1 {size:612.0pt 792.0pt; margin:72.0pt 72.0pt 72.0pt 72.0pt; mso-header-margin:35.4pt; mso-footer-margin:35.4pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} -->
Det är utan tvivel som du säger att du långt ifrån är ensam om dessa känslor. Jag har själv varit där mer än en gång och känt att det inte är roligt längre att skaffa barn. Jag och min man pratade mycket om det kring jul då jag kände mig otroligt nere och som om det bara var skit alltihop. Det är jobbigt att känna sig så maktlös och att hur man än vider och vänder på sig och försöker så gör det ingen skillnad. Tillslut känns det som om det enda man ser är alla andras magar och alla som plussar omkring sig, all lycka som kommer till all andra. Det är svårt att koppla bort alla dessa känslor och försöka se det positiva i att skaffa barn och se att den lyckan ska komma till oss en dag, det blir så destruktivt. Vi har försökt att hitta tillbaka till glädjen och kärleken och se den istället, det är svårt att säga vad som gjort skillnad. Kanske är det att min man är positiv och att han försöker lugna mig, kanske är det att jag verkligen själv försökt att slappna av och inte vara så negativ. Än så finns det som du säger inget som inte är ”normalt” och man ska inte måla fan på väggen.
Lycka till på undersökningen, då kan de förhoppningsvis iaf se om du har Äl att vänta och kom i håg att forumet är till för alla såna här känslor.