Anna kaffekanna skrev 2009-11-25 13:58:12 följande:
Hej på er, hittade plötsligt den här tråden och insåg att det gäller mig. Hej Bumbi, ser att vi följs åt i många trådar
Måste erkänna att min första reaktion när jag läser i er tråd är ilska, för jag var så himla illa däran min förra graviditet och INGEN har nånsin ens nämnt att denna diagnos finns. Jag finck INGEN hjälp, inte ens poistafen eller motsvaraned! Jag bor i Finland, här verkar det vara betydligt svårare att få ut medicin. Min första grav var en normal morron illamående graviditet men den förra var ett totalt helvete på jorden. Jag kräktes dygnet runt typ 10 ggr dagen i fyra månader, fick kliva upp mitt i natten o spy osv. Efter runt 2o veckor lugnade det sig lite men jag kräktes hela graviditetn till slut o plågades av ett ihållande fruktansvärt illamående ända tills pojken föddes. Samtidigt som det här pågick, flyttade vi, renoverade o jag hade själv hand om en vild 1,5 åring...slutresultatet var att jag blev helt nerkörd o deprimerad, klarade inte av vardagen, och det är först nu 2,5 år senare jag börjat repa mig både psykiskt och fysiskt. Har varit livrädd för en till grav fast vi ville ha fler barn o vi ville vänta några år, men nu blev jag överraskande gravid o testade pos två dagar sen. Mår inte illa än tack o lov men följer det samma mönster så vet jag vad som kommer om ca två tre veckor senast. Nu är jag såååårädd att det blir lika då jag inte fick hjälp sist. Vitamin B% var enda dom ville ge...Var hela tiden på gränsen att bli inlagd på dropp men i samråd med min bm så försökte vi få det att gå eftersom ingen hade kunnat ha vår son då min mans jobb inte är sånt att han kunde bli hemma. O fy bara jag tänker på det. Om jag vetat att det finns hjälp att få!! Hur kunde min bm låta mig må så dåligt o sitta hos henne gråtande månad efter månad för att jag höll på gick under men utan att ge mig medicin???Oj va långt det blev nu, men det var faktiskt det värsta jag varit med om i mitt liv, tortyr och det höll på bli undergången för mitt o min mans förhållande men tack o lov klarade vi det.
Hej hej ja jag är överallt
fick heller ingen hjälp första grav hon tyckte bara det var bra för då gick jag inte upp i vikt. (är tjock
) Andra låg jag inne med dropp och gick ner i vikt så bm var riktigt orolig.(NY BM!!)
Och nu får jag knappt i mig nått på dagarna och mår skit. (vecka 8 (7+0))
Det finns massa olika mediciner att pröva.
men men lång tid kvar att må dåligt.
och att vara halv sombi funkar bara inte.