Rent intellektuellt tycker jag det känns helt ok, det är ju en win/win-situation, en man som har svårt att träffa kvinnor träffar en kvinna som söker ett bättre liv, dom gifter sig och mannen får en ung snygg tjej som gör allt för honom och kvinnan får en välbärgad (i hennes mått mätt) man som antagligen är snällare mot henne än en man från hennes land (nej inte fördomar, såg ett program om thailändska kvinnor och männen verkar inte behandla sina fruar så väl där).
Rent känslomässigt känns det dock inte så fräscht, speciellt när det handlar om män som bara vill ha en kvinna som dom kan bestämma över, eftersom hon kommer från en kultur där jämställdheten inte kommit så långt så är hon uppvuxen med att hennes roll i äktenskapet är att alltid behaga mannen, vilket vissa män som har svårt att hantera en jämställd och självständig kvinna utnyttjar för att slippa motsättningar i förhållandet.