ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

I har också haft väldigt mycket problem att rita då det inte blev exakt som han tänkt. Då kunde han be mig att rita och blev helt vansinnig då inte heller det blev exakt, som om jag kunde se den bilden han såg framför sig i sitt huvud. Han bröt ihop fullständigt när han skulle färglägga i målarboken om det kom 1 mm utanför. Detta har blivit bättre nu sen han går i skolan, men han har ju också bättre motorik nu till att måla som han vill. I leker med tågbana, kaplastavar, bilar också som han parkerar i parkeringsrutorna som han gör av kaplastavar, och lego. Han vill ha många andra leksaker men han leker aldrig med dem. Kan inte bygga Lego efter instruktioner alls, vilket hans halvbror var väldigt duktig på i samma ålder. Inte ens de enklare instruktionerna för typ 3-4 åringar. Och så gillar han att banka och slå på saker med pinnar eller svärd förståss. Ö:et slet han bort från datorn och nintendo ds slog han sönder. Om det blir ett litet hål i kläderna så sliter han upp det så det bara blir trasor av alltihop. Tyvärr.

Trollet Ludenben skrev 2009-11-19 23:10:09 följande:

Alltså det är stört omöjligt att hålla handen på I, han blir tokig och börjar slåss, kastar sig på golvet. Samma om han får utbrott jag kan aldrig hålla i honom det blir 100 ggr värre och går aldrig över om man inte släpper det enda jag kan göra är att ställa mig själv i vägen där som han är på väg så att han inte kommer förbi, men aldrig ta i honom. Och man får va bra snabb för att hinna ställa sig i vägen först åt ena hållet sen åt andra..suck.
Ja I blir också arg på saker som om de hade uppsåt och ska hämnas på t ex en stol. Han blir vrålarg på vädret också om det inte passar. Bara mulet, lagom varmt och vindstilla passar för hans smak. Det får absolut inte komma sol i ögonen eller vind i håret eller vara lite blött.

Trollet Ludenben skrev 2009-11-20 08:21:06 följande:

Har testat. Typ allt. Går inte. I är inte rädd för att komma bort, inte det minsta. Inte ens när han var typ 3 år och kom bort å jag inte hitta han på 45 min, när jag väl sen hitta han sa han bara hej å gick vidare som ingenting, jag däremot typ grät och var helt förstörd. Trodde någon hade kidnappat honom å att jag aldrig skulle se honom mer. Men som sagt jag undviker att ta honom till affären, ibland tränar vi lite när jag har tid och ork å bara köper en grej så jag kan ha full koll på honom, men man orkar ju inte göra nåt mer den dagen sen...
I skäller också på vädret, drar ner alla persienner första han gör när han kommer hem om det är soligt.

Disneykanalen har vi förbjudit, I blir aggressiv och våldsam så fort han kollar disneykanalen, men varför vet jag inte riktigt. Tror att de programmen är väldigt stressiga och gapiga och det händer grejer hela tiden det klarar han inte.
Idag har det vart lite jobbigt på morgonen, I´s pappa skulle komma hade han lovat och dels är det "fel" dag då han brukar komma på onsdagar och sen kom han inte direkt då I vaknade utan vi har fått vänta. Redan klockan 8 i morse bröt han ihop totalt och skrek att han sa ju att han skulle komma och nu har han inte kommit han har brutit sitt löfte! Och jag fick förklara att det är bara morgon och han sover antagligen fortfarande men kommer sen. I kan inte alls vänta han blir jättefrustrerad och det har gått ut över husdjur och småsyskon och några kompisar som kom här förut och ville leka som fick sig en ordentlig utskällning och blev utkastade härifrån.

Hahaha ja lätt å fastna. Får era barn spela och titta på tv mycket eller? Jag kan känna att barn ska inte titta på tv jämt, vet inte varför riktigt men det fick man väl höra en del själv när man var liten också. Men I går ju och sätter på teven hela tiden så fort jag inte har något åt honom att göra en liten stund. Det måste ju hända nåt hela tiden, tv eller spel. Det kan ju till sist bli ganska många timmar på en dag och jag försöker hela tiden få bort honom från det och många många utbrott resulterar det i. Hmmm ska jag lägga ner å låta honom kolla eller? Jag har ju en föreställning om att han ska vara ute och leka och få rosiga kinder och allt det där, men det händer liksom inte, antingen blir han hysterisk för att solen lyser på honom eller så gräver han upp rabatterna. Känner mig samtidigt som en dålig mamma när han bara sitter med nåt spel timme ut och timme in. Brukar tvinga med honom på en ordentlig promenad i skogen varje dag och det hjälper att han kan somna bättre på kvällen iaf. Man måste ju liksom röra på sig annars mår man ju skitdåligt, känner jag själv om man inte kommer ut en dag. Men sen sitter han där klistrad och är okontaktbar och det stör mig verkligen.

Vi hade jättemycket problem i somras för han vägrade när vi skulle ut och bada så ville han bara sitta med fördragna persienner å kolla tv. Det kan man ju inte gå med på men han blev riktigt arg. Sparkade och slogs det var inte trevligt alls för så liten är han inte längre det gör ju ont. I alla fall så konfiskerade jag antennsladden och han fick hämta ut den när bolibompa började. Sen blev det bättre han kom ur det där ständiga tv-tittandet men nu börjar det bli sådär igen. Det blir ju lätt tråkigt för honom i och med att han inte klarar att leka själv, och som ensam vuxen i hushållet blir man ju tvungen att lägga mycket tid på praktiska ting och då känns det som att han sitter framför teven bara för att han inte ska stå och sparka på mig medan jag lagar mat eller diskar eller tvättar fast jag egentligen känner att jag borde leka med honom och göra saker tillsammans med honom för han har så mycket han behöver träna på i det sociala som han inte får någon träning i av att kolla på teve eller spela spel. Förut var det ju språket också som han var långt efter med, men det är ju helt okej nu tack och lov.
Jag skulle nog vilja att han är med och lagar mat egentligen när jag tänker efter, det kunde vara en trevlig aktivitet om man bara hittar någon uppgift som han klarar att hålla fokus på, kanske han kan få antennsladden som belöning sen Måste testa det om han är på bra humör någon dag.
Det är konstigt att man kan komma på bra idéer bara man pratar med nån om ett problem men sitter man och grubblar själv så blir man helt låst och fokuserar bara på problemet istället för eventuella lösningar.

Trollet Ludenben skrev 2009-11-22 07:14:31 följande:

Ja I och Frodo verkar ha en del gemensamma "intressen", de är ju lika gamla också. Jag kan också känna att tv är ju det enda som får I att vara "lugn" och "sitta still" Visserligen hoppar han i soffan eller står på huvet medan han kollar men jag vet iaf vart han är utan att han kräver konstant passning. Det blir lätt att göra det enkelt för sig speciellt vissa dagar...

Karina09: Självklart, du har så rätt. Det är lätt att underskatta sig själv men det är klart att han uppskattar att vara med mig på samma sätt som jag uppskattar att vara med honom. Det jag reagerar mot att använda tid med mig som belöning är om man vänder på ekvationen, ska jag ta ifrån honom tid med mig som bestraffning då? För det låter ju lite tokigt.

Det jag känner med I, vet inte om det är så för era barn, är att han inte på något naturligt sätt uppfattar sociala regler och koder, sånt där som är oskrivet och alla bara vet ändå. Allt sånt måste synliggöras och förklaras, det kräver att en vuxen som är insatt i hans problematik alltid är närvarande i alla situationer tillsammans med kompisar och i leken. Detta jobbades ju ständigt med i förskolan, men i skolan verkar fokus ligga nästan bara på att få själva skolarbetet att fungera och lite enklare saker som att kunna vänta på sin tur etc. På rasten finns rastvakter som går in när ett slagsmål redan är ett faktum och som har svårt att veta hur konflikt uppstått eller vad som egentligen var problemet bakom. Tränar någon detta med era barn på något sätt och i så fall hur? Det känns som man borde jobba med det i skola och på fritids för det är där de flesta sociala kontakter sker, och det känns väldigt begränsat att jobba med det bara på hemmaplan.

Jo, jag fattade det...
Svårt jag vet inte riktigt vad I har för svårigheter, eller jo en del är ju uppenbart men det har inte gjorts någon riktig utredning och han har ingen diagnos, så det känns som man bara har små delar av den hela bilden egentligen. Vad iaf specialpedagogen och barnpsykologen, som utredde pga språkproblemen vid 4 års ålder, sa var att han har en hel del problematik liknande barn med adhd och att de saker som fungerar att göra livet lättare för barn med adhd fungerar bra för honom också. Det är därför som jag hamnade i den här tråden till sist och ni är verkligen jättebra på att hjälpa till med tips och sånt. Jag är jättetacksam för den här tråden

OMG jag hade exakt samma problem men vi hade inga popcorn hemma. Allt är bolibompas fel eller hur. Ska vi skriva ett argt mail eller

Om jag bara orkade... Iaf tycker jag de ska lägga ut tydligt på hemsidan när det är läge att ha popcorn hemma