Är den svenska/nordiska jämställdheten verkligen utopin eller gör det oss mammor bittra?

Nej, vår typ av jämställdhet är inte mycket bättre än den i andra länder. Det som är bättre hos oss vägs upp av de saker som är sämre ...

Vilka länder jämför du med? De flesta kvinnor i världen har inte hushållerska. I de länder där det är vanligt beror det ofta på att det finns en fattig underklass bestående av kvinnor som måste lämna bort sina egna barn (lämna bort är då inte 6 timmar dagis utan att barnen bor hos mormor i ett annat land typ).

Vidare så är dödligheten i barnsäng extremt låg i Sverige, kvinnor har rätt att skilja sig och betraktas som myndiga mm.

På det hela taget har vi det mycket bra.

Jag tror att alla i samhället skulle må bättre om fler familjer unnade sig att låta mamman vara hemma några år när barnen är små. Ställer man in sitt liv på det i tid, bor mindre och i ett enklare område, konsumerar lite mindre och tänker mer vettigt ekonomiskt, så har man råd. (Man spar pengar på att vara hemma också, mindre resor, dagisavgifter, färdiglagad mat, extrainköp av kläder etc.)

Mamman mår bättre:
hon blir inte utarbetad och får vara tillsammans med sitt lilla barn, något som MASSOR av mammor vill helst av allt när barnen är små. Hon bestämmer mycket mer över sin dag än om hon vore anställd.

Barnet mår bättre:
Under tre år tror jag att alla barn mest behöver sina föräldrars närhet och omvårdnad. Inte sitta med 14 andra 1-3 åringar med mycket få vuxna. (Varav många faktiskt inte älskar sitt jobb...)

Pappan mår bättre:
Han kan jobba i lugn och ro och veta att mamma och barn mår bra. Han och hans fru behöver inte tillbringa varje helg med hushållsarbete utan kan vara tillsammans och få tid för rekreation och nöjen. På jobbet kan han prestera mer, han är mer utvilad och behöver inte vaba.

Samhället mår bra:
-Slipper betal 11 000 kr / barn / månad i barnomsorgspeng till dagis. (Dagisaviften är ju bara en spottstyver av vad en dagisplats kostar samhället... Med två barn blir det 22 000 kr i månaden. Vilken mamma betalar det iskatt per månad?)
- Slipper enorm kostnad för VAB.
- Slipper uteblivna anställda till Bussturen, Operationen, Skolklassen, etc

Låt det bli socialt acceptebelt att vara hemma några år när barnen är små och välkomna oss tillbaks till arbetslivet efteråt då vi har mognat och lärt oss massor!!! Dessutom slipper vi bli utslitna vid 55-årsåldern och bli långtidssjukskrivna. Det vinner både vi individer och samhället på¨!

Men för att svara TS: jämställdhet är ingen utopi, i alla fall inte för mig.

Det har alltid varit självklart för oss båda att vi ska ha samma möjligheter och att vi hjälps åt. I praktiken innebär det just nu att jag veckopendlar för att gå en specialistutbildning. Tidigare har jag dragit storlasset hemma när han gjorde chefskarriär och när jag startade eget tog han huvudansvaret under uppstartstiden.

Om man ser familjen som en enhet där alla ska trivas och kunna utvecklas så är det inte konstigt att leva jämställt utan snarare naturligt. Att det sedan i perioder är jag som tvättar och andra perioder han är inte ojämställt utan praktisk uppdelning.

Att mammorna blir bittra beror väl på bristen på jämställdhet. Slutkörda mammor som tar hand om hela hemmet och barnen både dagar och nätter. Nej kräv att få halva jobbet gjort av mannen så kan vi vara glada och nöjda allihopa!
Ditt synsätt låter ju helt förfärligt, men du kanske driver med oss?

Undrar om du baserar extrajobb på kvällar som att ändå vara hemma med sitt barn (är hemma på dagarna med mitt barn men jobbar då och då på kvällen och då nattar min man).

Jag driver inte med er. Är inne på Anna Ankas filosofi att kvinnan faktiskt blir mer lycklig om hon gifter sig med en förmögen man OCH av kärlek.

Då slipper vi mammor slita ut oss hela livet..

Ehm, jag bor i utlandet och här träffar jag en hel del kvinnor som är ledsna för att de var tvungna att avbryta sin karriär och aldrig fick bli mer än hemmamammor. Asbittra och misunnsamma. Och jag tycker man hör så många män i 60-årsålders som ångrar bittert att de inte var hemma mer med barnen utan bara jobbade.

Jag tror svenska kvinnor är nöjdare än många, och jag tror den rätta vägen i framtiden är att männen tar mycket mer ansvar för barn och hem. Stannar hemma, lär känna barnen, tar det lugnt något år. Det skulle både de och hela familjen må bättre av. Ena annan grej är att det borde ses som en självklarhet att man köper den hjälp man behöver - städhjälp tex. Varför ska man behöva göra allt sånt själv om man inte vill och har tid, man behöver ju inte laga bilen själv eller klippa håret själv?

Min man ska vara hemma halva tiden med vårt barn. Och så fort vi kan ska vi försöka anställa någon som städar en timme i veckan eller så.

För MIG är det stressande. Räcker inte med att bli mamma, sköta hem och allt utan man måste jobba heltid också med ett BRA jobb och inte vilket som helst men med lång utbildning och allt. Annars är man dålig och oansvarig.

Att vara jämställd i Sverige känns bara som att man istället måste vara duktig på precis allt och får aldrig klaga. Och sedan ska man få männen att tro att de inte är viktiga heller. Liksom att männen inte är värda något heller och för att de ska vara bra pappor ska de amma också (!).

Men det är ju mycket bättre med jämställdheten i Sverige än andra länder. Här får t ex kvinnor ha sex innan äktenskapet utan att bli stenade, visa håret om de önskar, gå ut själva efter kl 18 utan att de får skylla sig själva om de blir utsatta för brott,vi har ingen änkebränning mm.

Men förstår dig, vad du menar.

Alltså...  jag vet inte exakt hur jag ska svara, men jag anser att jämnställdhetesjakten är allt för hetsig och dessutom helt fel. Jag fattar inte riktigt vad folk vill med det hela.
På nåt sätt känns det som att jämnställdhet är det samma som att göra män till kvinnor och kvinnor till män..  Varför? Jag är helt säker på att denna stressen kommer bita oss i röven en vacker dag...    :)

Jämställdhet handlar om att man ska ha samma möjligheter och förutsättningar oavsett kön. Inte att man ska bli samma. Jag ser ingen självklarhet i att jag ska var hemma mer än min man, båda vill vara hemma mycket så vi har kompromissat. Däremot så skulle jag aldrig städa hemma, det är tråkigt och det får min man göra, jag lagar maten och han diskar. Jag tror det handlar om att båda ska bli nöjda genom att kompromissa och prata. Jag skulle aldrig ens vara tillsammans med någon som inte ville vara med sina barn och ta ansvar för hemmet.

Vi har ingen barnflicka/hushållerska men jag kan inte säga att hemmet sliter ut mig, det är barnet. Min man handlar och lagar i princip all mat trots att han jobbar heltid. Jag jobbar deltid och är således den som är hemma mest med Siri. Men jag städar och donar inte mer för det.