Barnomsorg för prematurfödda

TS: Apropå din fråga om hur man får det att gå ihop ekonomiskt;
vi bestämde oss för att inte ta ut några föräldradagar alls så länge vi kände att vi klarade oss på bara en inkomst! Vi visste dock att vi skulle få tillbaka på skatten ganska rejält det året och vi bor väldigt billigt. Vi har inga extravaganta vanor, brukar inte resa utomlands, dricker inte alkohol (kan kosta mer pengar än man tror), lagar den mesta maten själva från grunden (när vi har tid, vilket vi ansåg oss ha när jag var hemma det första året), gör lunchlådor.
Sedan snålade vi helt enkelt ! När pojken var ca åtta månader behövde vi börja ta ut två dagar i veckan och när han fyllde ett var jag naturligtvis tvungen att ta ut fem dagar i veckan. Sedan hade jag ganska mycket sparad semester som jag "nybörjade" mitt arbetsliv med och sedan var min man hemma i sex månader. Då hade vi tagit reda på att han inte behövde ta ut en enda dag de första tre månaderna och ändå kunde han behålla sin SGI. Den perioden levde vi enbart på min inkomst.
Det var 2007, reglerna kan ha ändrats sedan dess. Han hade inte tagit ut någon föräldraledighet tidigare (förutom de 10 pappadagarna) och hade inte varit arbetslös vid något tillfälle sedan sonen föddes. Det var några av villkoren för att hans SGI skulle vara skyddad. MEN det var ett stort besvär att hitta någon på Försäkringskassan som kunde bekräfta att den "specialregeln" som vi hade hittat någonstans (vi mindes inte ens var vi hade läst det).
Sonen var 2 år och 2 månader när han började på förskola (en lång historia med massa problem, vi ville egentligen ha dagmamma enligt läkarens "rekommendationsintyg "som skolledningen struntade i) och då bara tre dagar i veckan. Vi är föräldralediga en dag var per vecka och har i dagsläget, när han är drygt 3½ år gammal, cirka 115 dagar kvar för honom.
Jag vet att det är relativt ovanligt att göra som vi valt att göra och det är inte alla föräldrar som ens har möjlighet till det pga av olika ekonomiska skäl, men jag kan rekommendera att försöka om man är villig att sänka sin ekonomiska standard ett tag.
Vill också tillägga att vi inte är några höginkomsttagare, min man räknas snarare till låginkomsttagare och jag till medelinkomsttagare (och lite tråkmåns-snåljåpar kanske vi är ibland enligt andra, men vi har valt det helt själva och det påverkar ingen annans liv )...