Jag kan bli så förundrad ibland, på all skönhet livet innehar. jag känner mig ofta som ett litet barn när jag ställs inför den. hela min tonårstid har varit kantad av mörker och en längtan bort, från detta som jag nu kallar det underbara livet. jag märker att jag missat så mycket. innan hatade jag tillexempel hösten, nu ser jag en skönhet i varje årstidsväxling. jag tror det handlar om hur man vill se det. postivt eller negativt. just nu känner jag att saker blir så mycket enklare och lättare om man ser det positivt. man kan alltid reagera med glädje, även om människan (jag inkluderat) gillar att gotta sig i lite misär och självömkan då och då.