Glassigaste tråden i historien!!! Välkomna:-D

Till cotton, alltså

Den vi ska hälsa på på lördag är en blandras mellan labrador och boardercollie. Den är till Ludvig och den hämtar vi snart.... glad glad glad är jag....

Sen i vår ska jag och Christian skaffa en Boerboel, det är en supercool hund. Jag ska hämta en länk så ska du få se... Vänta lite Föräldrarna paras nu till julen och sen ska vi få titta på dom små så fort dom har kommit ut.... hur söta kommer inte dom vara då..

OK, ska hämta länken

web.comhem.se/~u14123925/

en sån här

Juinija:
Jag håller med... kurvor är vackert...

Sofie:
Nej, den har jag hittat på Blocket. men hon hade inget kort där.

Den är ingen valp (är fyra år) och ska vara en alldeles fantastiskt härlig, glad, snäll, barnkär, lydig, vovve som inte kan bo kvar ho sin matte längre. Så vi ska dit på lördag och titta och hälsa, men det känns ganska bestämt.

Jag pratade länge med matten och jag såg att hon hade tagit bort annonsen också. Hon sa att allt kändes rätt med oss och ja, det känns klart helt enkelt...

Ludvig är alldeles till sig och jag med. Mina dagar kommer helt enkelt handla om att vara ute på långa promenader, elda i spisen och uppleva naturen inpå knuten hela tiden om en liten stund, och med en vovve!!!! Äntligen, så länge jag har väntat!!!

Junija:
Ja, som valpar är de ju helt underbara.... Man vill ha den NU!!!

Junija:
Du är så gullig!

Men vet du vad. Jag har funderat en hel del på hur detta blev en sanning för oss. Vad hände?? Hur kan vi ha sån tur? Och det enda jag kommit fram till är att vi lagt ner alla status/penga- tankar. Att inte ghöra det så svårt. Att inte göra varenda dag till en kamp. Att se livet för vad det är...

Vi har vänt oss till det lilla.... (familjens trygghet, det lilla samhället, naturen, det enkla livet och det lilla huset och så vidare).... Jag tror inte vi är så "stora människor" hos oss så att vi pallar leva i den STORA och ibland kalla och kritiserande verkligheten.
SÅ enkelt är det.

Vi är så i behov av tid för varandra, att ses, att bara vara, så den livsstilen vi ägnat oss åt kunde inte leda oss någon vart... Vi sågs ju aldrig här hemma, jag var alltid trött, ingen tid för någonting, saknade kvalitetstid med barnen, vill ha mer skratt med dom och samtal och få vara mera mamma, fanns bara pengar som man slet häcken för, men som man aldrig såg endå.... Och massa sånt! En dag så stod vi bara inför detta att VAD SKA VI GÖRA??? Det krävdes en förändring helt enkelt!

Så, vad det handlar om är nog bara att krympa sina förväntnigar, fundera på HUR VILL JAG/VI ha det och sen hoppas på att det blir samma bild i sitt huvud som ens partner... FÖR skulle vi inte vara överrens, så skulle aldrig detta fungerat.

Junija:
Ja, jag tror faktist också det. Vi lever i en tuff och hård tid där alla jämför, alla lägger sig i och alla vet bättre än sin granne och det styrs upp kring varandra ...

Jag orkar inte!!! Någonstanns så har jag på känning vad det är som egentligen gäller för mig/oss, det bara tog lite tid innan jag vågade bestämma mig och såg en chans (och tack o lov) tog den

Jag lägger min tid på mina barn, djur, mig själv och partner nu och detta gör vi alla tillsammans! Thats my new me!!!

Junija:
Ja, helst tillsammans med dig och en back öl
DÅ mår jag gott!!

Nu ska jag pausa en liiiiiten stund!

Jag vill ge er varsin kram och drömma hur vi sitter och dricker glögg och skrattar tillsammans

Kramar!