Vi som gör äggdonation ute i Europa

Bette, jag tycker fortfarande det spelar en viss roll vilken månad man är född i och jag sätter här punkt för mina inlägg i den diskussionen. Naturligtvis spelar mkt annat in oxå, men ärligt talat om du skulle sätta igång en planerad förlossning den 31/12 el 1/1 vad hade du valt!

Tack caribe nu blev jag lite lugnare att det inte BARA behöver vara negativt. Jag har inga graviditets symptom alls annars förutom den molamde värken i magen som jag gått runt med sedan jag började ta östrogenet, så det är inget nytt.

Grattis Tjorven. Tack för Makima, Caribe, Kramiis för er uppmuntran och stöd. Jag tror att ni har helt rätt. Det är lite mycket nu med ruvningen, flytten plus att jag går nu in i sluttampen av att sälja in mitt projekt. Det är mitt största projekt någonsin och skulle innebära ett enormt karriärlyft om det går igenom. Dock så måste jag dölja mina grav.planer för de skulle kunna riskera att jag förlorar projektet. Helt sjuk jag vet men så är min bransch. Måste därför få ett beslut så snart som möjligt. Känns nästan som jag ljuger för dem genom att inte berätta. Sambon ringde imorse och kollade hur läget var med mig. Störtgrina när han var så gullig. Han bad mig komma förbi hans jobb så att han kunde få krama mig efter det jag hade varit på lunch i och med att jag skulle vara i närheten. Kändes himla bra att kramas. Nu är jag hemma och väntar på honom och tårarna rinner för minsta sak. Jag beundrar verkligen er som har varit med om detta eller är mitt i det. Hade aldrig kunnat föreställa mig hur jobbigt det är. Kram, Lipsillen

Hej! Skönt att höra att det inte bara är jag som reagerar så här. Trodde att jag skulle vara glad när jag äntligen hade fått ET men istället så är det nästan tvärtom. Hoppas att ni förstår att jag är självklart glad över att jag har gjort ET men kroppen ger bara en massa ledsensignaler och hjärnan stress. Kram

Tror jag hamnat i en depression eller nå´t. Gråter och är ledsen morgon till kväll. Har tappat lusten till allt. Jobbet går dåligt också. Har fortfarande inte accepterat eller förstått att jag är gravid. Känns som att jag pratar om någon annan när jag berättar om mig själv. Är liksom vid sidan av. När jag varit på vul och de säger att det tickar fint så är mitt svar: vad bra. (Jag vill skrika och gråta av glädje). Jag vill verkligen ha mina små men min hjärna verkar inte våga ta till sig dom. Jag jobbar hemifrån vilket innebär att jag är väldigt ensam. Det har funkat i alla år eftersom jag tränar aktivt och träffar mycket folk då. Nu har jag strikt träningsförbud, skall bara ta det lungt och inte lyfta eller anstränga mig. Visst, jag gör allt som behövs för att det skall gå vägen. Men vem vet, vul var i fredags, kanske är det inga tickande hjärtan längre. Ingen idé att glädja sig. Ush... jag vet att jag är orealistisk... men jag är bara så himla ledsen hela tiden. Tårarna rinner hela tiden : (

Hmm - ska släppa efter detta inlägget: Det är väl inget påhopp bara för att jag har en motsatt åsikt till någon annan - det är ju bara det - en annan åsikt!!! Sen kan man välja hur man själv fraserar sig och tänka lite på hur något kan tolkas, eller att åtminstone ha förståelse om man inte tänkt hela vägen själv och någon annan tolkar det man skriver helt annorlunda! Jag är född i december och testades om jag var skolmogen, men detta var i mitten på 70-talet. (Tror inte man testar lika mycket för sådan längre...) Poängen här är att många barn som är födda på "rätt" sida är inte alltid skolmogna fastän de är 7 år fyllda! Hur som haver så har jag aldrig lidit av att vara född i december, någon måste ju vara det också. Vad jag reagerade på var att inlägget var skrivet som om att det var något naturligt, att alla tänker att det är dåligt att vara född i december! Vilket naturligtvis är långt från sanningen, men lät mer än en smula bigott! Nu är jag klar! :) //Låla

Får man vara med på ett hörn här... Jag är en sammanboende 40+:are som är på RD11 och som inte har någon tidigare erfarenhet av ÄD. Tycker att detta forum på Familjeliv verkar spännande och givande. Förstår att jag inte är ensam om min situation... Tiden hit har varit lite tuff med diverse biverkningar av Progynon och eller Crinone. För mig är det första ÄD-försöket och jag har redan haft ett svagt positivt test. För bra för att vara sant????!!!

Grattis Lippa Jag har inte alls de grubblerier du har. Jag är den biologiska mamman och den biologiska pappan är närvarande. Gener är bara gener anser jag.Alla är vi olika individer. Jag kommer att tala om för mian barn tidigt att en snäll tjej donerade äggceller i en burk hos doktorn,till de som inte hade egna. Jag är inte rädd för att de ska känna någon identitetskris. De har liksom inte blivit bortlämnade av någon som inte ville ha dem. De var microskopiska små äggceller som är givna av godhet. Jag kommer att spara bilderna på de befruktade äggen och alla övriga papper,och vi komer att hälsa på kliniken där de blivit till i laboratoriet. Jag älskar staden och folket där,och vi kommer mad all säkerhet att göra många resor tillsammans dit. Så resonerar jag