hej på er!!!
Fick för 4 veckor sedan ett konstaterat MA, i samband med detta ringde min barnmorska upp för att beklaga vad som hänt samt att upplysa mig att jag vid tillfället för inskrivning hade på tok för låga järndepåer(normalt HB dock).
Funderar nu på kopplingen mellan missfall och dessa depåer av järn, nån som vet??? Kan det finnas ett samband???
Käkar nu järntabletter i massor, hoppas kroppen min trots allt mår bra!!!
Kram
någon som vet vad man kan ha i järnvärde som mest och som minst?
The Hy skrev 2009-09-03 21:18:17 följande:
Själv var jag nere i 93 efter mitt missfall, men det berodde på att jag blödde så länge innan jag fick åka in (de vägrade ta emot mig innan). Tar nu brustabletter med 80 gram järn i.
Hade ett myom för 9 år sedan och blödde som en gris vid varje mens. Utredningen tog lång tid, och när en läkare väl bemödade sig att kolla på mitt blodvärde så var det nere i 54. De var förvånade över att jag orkade stå upp när jag kom till akuten. De fick ge mig 6 enheter blod innan de vågade söva mig så att de kunde operera bort myomet.
Så hej, det är jag som har haft under 60 i Hb.
Just nu går jag igenom ett missfall och blöder mycket. Kommer att kräva att de kollar mitt Hb pga min tidigare myom-historia.
Anonym (myom) skrev 2009-09-05 21:29:08 följande:
Jag har fått missfall pga. min anemi. Läkaren sa att min kropp stötte bort fostret för att min kropp inte orkade med graviditeten.
Ojoj, beklagar missfallet :(. Men du ät inte för mycket järn, du kan bli förgiftad! lagom=bäst!!!
Jag fick reda på mitt MA i torsdags när jag skulle göra UL, jag var då i v12. Igår var jag på skrapning.
De läkare jag pratat med säger att missfall är inget vi rårpå, vi kunde inte göra nått åt det. Antigen var det kromosom fel eller något annat som gjorde att fostret inte var livsdugligt. Den ständiga frågan vi ställer oss är: VARFÖR? eller "KUNDE JAG GJORT NÅTT ANNORLUNDA?" Du kunde inte göra något annorlunda. Hade fostret varit livsdugligt hade det överlevt även om du hade lågt järntillskott.
Jag och min läkare har pratat mkt om detta och hon fick mig tillslut att inse om det var meningen att detta barn skulle födas så överlever det det mesta i livmodern.... inget jag kunde göra något åt. Så var inte hård mot dig själv! Du kunde inget göra!
Men visst tänker man mkt och tårarna bränner, men det kommer en ljusning.
Jag lovar dig! *kramar om dig!!*
Skakar liv i en gammal tråd. Fick se det med blodbrist... när jag var i tonåren fick jag ett missfall, och det ville inte sluta blöda. En vecka senare kom det fortfarande klumpar stora som tekoppar. Hb låg på 47. Blev hämtad med ambulans efter jag svimmade bara av att försöka sätta mig upp i sängen. Efter 4 påsar blod och massa mediciner mådde jag bra igen.
Nu tror jag dock mina depåer är tomma. Är så vansinnigt trött hela tiden. Och haft 3 missfall sista 7 mån...