Sluta med napp, hur?

Vår dotter har varit väldigt nappig, men vi pratade med henne om att hon endast får ha napp då hon ska sova. (Hon är två). Sen är det att köra stenhårt, vara beredd att undanleda osv. Reglen hos oss är EN napp och ENDAST då hon sover. Inga undantag över huvudtaget. Man får inte lov att glömma nappar framme etc, för det är såklart alldeles för frestande för ett litet barn. Därefter kan jag tycka att det kanske är läge att ta bort nappen då man själv har lite ledigt, så att det kan få ta tid att somna på kvällen utan att behöva tvinga upp tidigt till dagis osv... Men jag vet inte, dit har jag inte heller kommit än! =)

Vi pratade om det vid ett tillfälle att bara ha napp då hon ska sova, sortera bort överflödet nappar o hålla sig till en. Men många gånger, av lathet, så rinner det ut i sanden...

Vi var så "elaka" att vi innan jul de året sonen fyllde 3 (han var 3,5 vid jul) åkte till Tomten i Kolmårdsskogen. Vi sa att Tomten inte kommer till 3-åringar med julklappar på julafton om de fortfarande hade napp.
Vi började prata om att det var dags att lämna napparna redan en månad innan.
När vi väl var där, lämnade han gladeligen ifrån sig alla nappar.
Väl tillbaka i bilen var han trött och ville sova. Då frågade han mig om en napp och blev väldigt upprörd och ledsen att jag inte sparat någon.
Han skrek hela vägen hem, ca 40 minuter. Sen somnade han av ren utmattning.
Nästa kväll frågade han efter napp, men när vi konstatert att det inte fanns några så accepterade han det.

Fortfarande kan han säga att han vill ha napp (är nu drygt 5 år), men alltid med ett litet leende, så han skojar bara då. Han provade lillebrors napp för ett tag sen, men det var inte så gott som han mindes sa han.

min minste kille var oxå helt besatt av sina nappar han ville ha dem i tid o otid, det var ett år sen, jag tänkte inte så mycket på det först han hade nyss fått ett småsyskon så jag tänkte låta honom hållas men så var vi hos tandläkaren o de påpekade att hans tänder började gå utåt men om han slutade med napp så skulle det hinna rätta till sig själv, då tog vi beslutet jag o min man att nappen skulle bort. sa till honom att nu e det slut med napparna men om en vecka om du klarar det ska du få en leksak (han hade tjatat om ben 10 figurer) istället för napparna. när han grät på kvällen (inte första men andra o tredje) så sa vi men du ska ju få din leksak till helgen o då slutade han.. det tog mindre än en vecka tills han slutade fråga om nappen...
jag tror vilket sätt som helst går bara man bestämt sig o inte har kvar i reserv man får nog ta gråtet.. men vara lite försiktig så de inte tar tummen istället för då e napp bättre (ur sluta synpunkt, är själv tummbarn o min syster blev det pga att de tog nappen för tidigt). lycka till

Vi tog ett snack med sonen om att det var dags att sluta med nappen (han var drygt 3 då)och vara utan precis som de stora barnen (han hade då endast en napp när han skulle sova eller om han var väldigt otröstlig)
Sen kom vi iaf fram till att han skulle försöka sluta lite lugnt för att sen till julen lämna nappen till tomten i utbyte mot ett väldigt speciellt paket.
(nu är det väl kanske inte så pedagogiskt att blanda in tomten eg, fast var nog snarare det med stora barn och det speciella paketet som motiverade mest)
Hursom så kämpade han på så när julafton kom så hade han redan varit nappfri ett tag och samlade då ihop alla nappar å gav dem glatt till tomten.
Sonen var vid tillfället helt insnöad på sniglar så jag hade köpt en blomkruka i form av en jättesnigel, ist för blomma hade jag lagt i godisnappar och lite annat småplock av saker, och runt halsen på snigeln satt en stor medalj med lite text om att han vunnit "nappkampen" osv å han blev så stolt.
Detta är nu snart 12 år sedan, men han minns det fortfarande och har dessutom den där stora gröna snigelkrukan kvar...hehe

Detta är ju nu något som fungerade för oss och alla barn är ju olika.
Viktigt är nog att man förbereder barnet lite iaf och pratar om varför det är bra att sluta med nappen och sen göra något avslut som barnet kan tänkas uppskatta.

När dottern (då 2,5år) skulle sluta med napp började vi prata med henne om det gasnka långt innan och hon fick önska en sak som hon skulle få. När det sedan var 1v kvar började vi räkna ner dagarna till sammans. När det väl blev dagen D fick hon själv lägga ner alla nappar och napppflaskor i en låda och ställa ut till rådjuren. På morgonen låg det bara en lappa i lådan som talade om att rådjuren tackade för napparna och att hon skulle titta på baksidan. På baksidan stod rutchkanan som hon hade önskat sig.

Om man inte vill vara så drastisk å plocka bort alla nappar på en gång så hörde jag här omdagen om en som knöt fast en napp i ett av köksskåpen. Om barnet var nappsugen fick han helt enkelt stå vid skåpet i köket. Det dröjde inte många dagar innan kille tröttnade och slutade med napp.

Haha, ja, det med köksskåpet var verkligen roligt!

Många bra tips för övrigt!

Idag bestämde vi oss för att hon inte skulle ha napp under dagen, och hon glömmer egentligen bort dom när hon pysslar med annat.

Funderar på det där med rådjuren också, men tror aldrig hon sett några (!) trots att vi bor i hus... Men man kan nog dra till med vilket djur som helst. Finns ett par saker som hon verkligen önskar sig!

Vi lånade en bok: Kråke, Elsa och nappen. Och den var väldigt bra och pedagogisk och tjejerna ville gärna läsa den varje kväll (har tvillingar på 3½).
Cassandra har äääälskat sin napp och det har varit ett jäkla tjat om nappen och varit mycket letande efter dem.
I den här boken så lämnar Elsa nappen till tomten och får en fin present i utbyte. Och helt plötsligt en dag sa Cassandra att det var dags. Vi fattade ingenting men hoppade på tåget fort som attan!
Så vi postade dem i vår brevlåda och var sedan ute och kollade att "brevbäraren" hade hämtat paketet. Det gick över förväntan, men hon har allt ångrat sig ibland och sagt att hon inte ville lämna bort napparna.
En vecka senare fick hon välja ut något i leksaksaffären.
Jennifer har tumme och där är det en helt annan historia. Den vet jag inte hur vi ska bli av med...