attvaragraviiid

Äldre 16 Aug 22:23

54 svar

Kängurumetoden - Hat mot BB - illa behandlad!!

Hejsan!
Jag har en son på 5 månader (3månader), han föddes 2 månader för tidigt. I vecka 32. Min sambo och jag fick bo på neonatal avdelningen i 1 månad.
Han kom sent på kvällen och de tog in honom till neonatal direkt, det gick inte spå bra vid födseln, han tappade puls m.m. Jag skickade in på BVC, alla sov och jag var skärrad och rent ut sagt chockad och orolig för allt som hade hänt. Hade ju inte räknat med att föda så tidigt och plus att han inte mådde bra. Jag blev lämnad själv på BB, jag behövde mitt stöd, min man med mig. Men det gick INTE! Istället skulle man ligga bredvid en annan mamma och må skit innombords. Nästa dag vaknade jag och hade inte fått någon som helst information om något på BB..Jag fick leta mig fram till matsalen. Där sitter man tillsammans med alla mammor och deras nyfödda barn (som är friska) själv sitter man och äter utan bebis och vet att man har en liten på neonatal som kämpar för livet..
Är det rättvisst? jag mådde mer dåligt..
På BB brydde sig inte personalen ett piss om mig..De brydde bara sig om alla mammor och deras bebisar..KÄNDE mig helt lost, dålig och illatillmods.....
Jag stannade aldrig på BB, jag åkte hem utan att ens nämna ett ord till någon..Ingen saknade "mig" förens efter några dagar när det var dags för utskrvningen..HAHA sjukt ju??

Vår lilla han gick från respirator till aningslarm på bara några veckor. Under hela perioden vi var på neonatal fick vi prova på kängurumetoden (vi var de första i malmö) som skulle prova på detta. Det sägs att de förtidigt födda mår bra av detta, då de får kroppskontakt med sina föräldrar.
Visst, jag märkte att vår son mådde mycket bättre, han växte och blev starkare och starkare för varje minut. Ingen hade trott att han skulle återhämta sig så fort.
Men jag har många nackdelar med denna metod.
För det första ville personalen att min lillkille skulle ligga på mig hud mot hud bokstavligen 24 timmar om dygnet. Till och med om jag bara skulle gå på toa eller äta lite så var detta jobbigt för personalen, får då var de tvungna att flytta alla sladdar och sånt, processen tod typ 10 minuter bara det. Man kände sig väldigt utanför och inte välbemött.
Han låg ju i en kuvös i ett rum med 4 andra barn. De ville att jag skulle sova på en sjukhus säng som de skulle dra in i rummet, med en massa ljud, pip och folk omkring mig hela tiden. En massa andra föräldrar som springer ut och in. Hur ska jag kunna sova där? Jag vägrade. Klart jag gör allt för lillen, men att ligga med honom på mig även när jag själv skulle sova tyckte jag och min sambo var för mycket. Min sambo fick inte ens sova där med mig.
Vi reste hem varje kväll efter att ha spenderat bokstavligen hela dagarna på avdelningen. En dag när vi skulle gå tidigare - vi hade varit där från cirka 9 på morgonen till 16 på eftermiddagen, så frågade en sur tant, Ja men ni kommer väl tillbaka liksom?
Det är inte så lätt, då vi inte ens bodde i malmö. De erbjöd oss inget familjerum så länge han låg i kuvös.
Nej, riktigt dålig förståelse är vad de har på den avdelningen....
Jag mådde riktigt dåligt de första veckorna. Man oroas sig för lillen och är inspärrad i ett såkallat fängelse.
Där fanns inte ens tillgång till att laga mat? och ändå krävde dom 24 timmars vistelse? Hur tänker man..
Jag förstår att om vi hade kommit hem så hade också varit med lillen i 24 timmar, men detta i en helt annan miljö och då kan man ju äta och fixa andra saker.
Inte bara ligga ner på en säng i 24 timmar. Gå på toa och äta utan att behöva fråga om lov.
Sen när vi flyttades till familjerum (typ en vecka innan vi åkte hem) så mådde jag inte alls bra. Det fanns ingen tillgång till att laga mat. Jag fick inte lämna rummet, fick inte ta ut lillen från rummet heller. Jag satt bokstavligen ner i det rummet också 24 timmar om dygnet. De värsta jag vet med de där familjerummen är att "sköterskorna" bara går in. De knackar, men öppnar dörren samtidigt in till rummet. De hände till och med ett par gånger att jag satt och pumpade eller byta kläder, när de bara traskade in.......???? Okej...

Men det jag vill komma till är att efter vi använt oss av kängurumetoden i 4 veckor, så har vår sonb vääldigt svårt att vara själv. Han ska ligga på oss, han ska hela hela tiden vara uppe hos oss. Om jag måste på toa, så börjar han skrika direkt bara för att jag sätter ner honom i 1 minut. Det är så fruktansvärt krävande. Krävande!!! Jag kollade upp om detta skulle kunna vara något sammanband med kängurumetoden och visst kunde det de..

Tror ni det är det eller är han bara så?
Det är mitt första barn så jag har inte så mycket erfarenhet.
Tar gärna emot tips och råd, om någon kanske känner samma??
Någon som känner som jag??

Nä usch, BB och neonatal för inte höga poäng i mina ögon!! Kommer aldrig i hela mitt liv föda i Malmö.
De har fått sin chans..

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-08-16 22:25
(inte BVC) jag menade BB

Kajsan

Äldre 24 Aug 15:07

#21

brownie79 skrev 2009-08-24 15:00:09 följande:

Jag tycker iaf att du verkar ha misstolkat henne helt och hållet.

Du kan tycka vad du vill, det är egentligen ganska ointressant.

brownie79

Äldre 24 Aug 16:25

#22

Huvudsaken är att det finns folk som förstår vad TS menar och försöker förmedla.

Plutteli

Äldre 24 Aug 16:34

#23

Vad bar du bebisen i under kängurumetoden? Har du nån bärsjal nu att bära i så du kan få händerna fria osv?
Min dotter var jätte mycket för att vara i min famn 24/7 i början, nästan fram till hon var ett halvår, det funkade inte alls att bara bära löst men i sjal funkade det superbra :) När hon blev större började jag även ha henne på ryggen för att ha möjlighet att tex städa osv utan att hon skulle gå i taket över att inte vara i mitt knä. Hon är ett nu och kan ha en dag nu och då då hon blir knäbarn igen, men för de mesta är hon riktigt självständig och kommer bara nån gång nu och då då hon vill amma :)

Kajsan

Äldre 24 Aug 18:50

#24

brownie79 skrev 2009-08-24 16:25:36 följande:

Huvudsaken är att det finns folk som förstår vad TS menar och försöker förmedla.

Det gör nog alla ska du se , men det behöver väl inte betyda att man tycker att hon har rätt ?

JessAnn

Äldre 24 Aug 21:47

#25

Kajsan: Jag vet inte om du har något prematurbarn.
Men det låter inte som du har haft det. Det ts skriver är någon vi med just prematurer upplever mer eller mindre.
Det är oerhört pressade psyket att leva på detta sättet även om det bara är för en begränsad tid.
Om du har en prematurbebis och inte känner igen ts alls så är du väldigt lyckligt lottad.

attvaragraviiid

Äldre 24 Aug 22:42

#26

Nu har jag läst hela tråden och jag förstår att lite av det jag har skrivit har lästs lite fel. Jag åkte inte hem från BB, utan menade att jag "gick till neonatalavdelningen" och stannade där istället för att vara på BB där alla mammor var. Jag sa alltså inget till personalen, de visste inte ens var jag var. Jag åkte hem vid 23 på kvällarna och var hos min bebis tidigt nästa morgon då de inte kunade erbjuda sovplats för mig och min sambo. ÄR det så fel av mig att inte vilja sova inne på avdelningen där alla barnen ligger i en säng? Inga andra mammor låg där, utan bara en massa barn i kuvöser. Alla andra var i familjerum..
Detta var bara andra dagen, och klart jag var fortfarande i chocktillstånd. Det som hände vid förlossningen var ju att han slutade andas och de fick igång honom först efter 15 hela minuter!! Direkt vid förlossningen, tog de honom från mig in till ett rum bredvid förlossningsrummet. Där försökte de återuppliva honom. Min sambo och jag traskade in där efter jag samlat mig och såg hur läkarna (6-7) stycken stod över min lilla pojke. Jag trodde redan att jag förlorat honom där..
Man var verkligen i chocktillstånd. 2 månader för tidigt och så hände detta under förlossningen...
Men jag har världens underbaraste lilla pojke i dag och jag kan inte leva utan honom!!
Förväntar mig inte att alla ska förstå, men tycker det är synd att få tråkiga kommentarer från folk som aldrig varit i denna sits..Som inte har upplevt hur det är att födda förtidigt eller att få komplikationer vid förlossningen.
Men alla är vi olika, bara att acceptera..

Frila2

Äldre 27 Aug 21:37

#27

TS: Lyssna till de bra tips och råd du fått här från andra prematurmammor, det är endast de som kan sätta sig in i den oerhört annorlunda situation som det innebär att bli prematurförälder och där barnet inte mår bra.

Ang. bemötandet på BB så tycker jag att du ska skriva ett tydligt brev med dina åsikter om bemötandet till verksamhetschefen för Obstetriken. Jag gjorde detta för 1½ månad sedan, fick ett trevligt brev med ursäkt hem, därefter samtal från vårdenhetschefen och därefter ett mycket bra möte med chefen för barnmorskor och barnsköterskor samt den läkare som är chef över läkarna på kliniken. Jag beskrev allt jag upplevde och råkade ut för under mina 2 veckor på BB (en vecka innan och en vecka efter min dotters födelse).

Jag förstår precis hur pressande det är att sitta kängeru. Vi gjorde det dagligen de 9 veckor som dottern låg på neo (född i v 28+4). Hos oss var det så dåligt att man tvingades sitta i fåtöljer som inte gick att fälla ordentligt, det fanns ingen möjlighet att ha säng bredvid kuvösen. Jag klarade aldrig mer än 3 h i sträck, dels för att man behövde kissa, pumpa och äta och dels för att stolarna var så obekväma. Det gick helt enkelt inte att sitta mer. Fick mycket kommentarer om detta, men vad gör man inte om man ska dricka mycket för att få igång mjölkproduktionen samt pumpa ofta? Vi var hos dottern mellan 8-16 ungefär, ofta lite mindre än så. Anledningen var att vi helt enkelt inte orkade mer. Vi fick inte bo hos henne förrän sista veckan av 9. Jag har en mycket sjukhusrädd make och själv hade jag varit mycket sjuk i allvarlig havandeskapsförgiftning och behövde vila.

Man går igenom en stor kris, och det tar tid att bearbeta. För mig var ett stor steg i detta att skriva mitt brev. Jag ska även skriva brev till neonatal men har inte riktigt orkat det än. När du skriver brevet, var bara noga med att hålla i sär det som ska till BB och det som var på neonatal, det är helt olika kliniker med olika chefer.

For those who believe, no proof is necessary. For those who don't believe, no proof is possible

Frila2

Äldre 27 Aug 21:50

#28

Plutteli skrev 2009-08-24 16:34:52 följande:

Vad bar du bebisen i under kängurumetoden? Har du nån bärsjal nu att bära i så du kan få händerna fria osv?Min dotter var jätte mycket för att vara i min famn 24/7 i början, nästan fram till hon var ett halvår, det funkade inte alls att bara bära löst men i sjal funkade det superbra :) När hon blev större började jag även ha henne på ryggen för att ha möjlighet att tex städa osv utan att hon skulle gå i taket över att inte vara i mitt knä. Hon är ett nu och kan ha en dag nu och då då hon blir knäbarn igen, men för de mesta är hon riktigt självständig och kommer bara nån gång nu och då då hon vill amma :)

Om man får ett extremt eller mycket förtidigt fött barn (eller ett litet sjukt barn) som dessutom ligger i respirator så kan man inte bära barnet alls utan man sitter eller ligger still med barnet på bröstet, hela tiden. Man kan inte gå upp och gå, man kan inte röra sig, knappt vända sig alls. Gå upp och gå brukar inte vara ett alternativ förrän barnet är på väg hem, lite beroende på hur mycket övervakning som barnet har. När barnet ligger i respirator får man oftast inte ens barnet hos sig utan man sitter bredvid kuvösen med händerna in genom luckor. Sedan måste man ta ställning till olika andningshjälpmedel, om respirator måste man vara väldigt stilla då minsta rörelse kan flytta tuben ur dess läge vilket gör att barnet inte får andningshjälpen och de måste sätta om tuben ner i halsen och då mer eller mindre söva barnet. CPAP sitter i näsan med hjälp av en mössa och är en lång slang och en sladd. Om syrgas behöver man ha med sig en syrgasbomb på ryggen när man är ute. Om barnet övervakas (hjärtfrekvens, andningsfrekvens och syresättning) så har man elektroder på barnets bröst (eller rygg) och dessa sitter kopplade till en liten dos till en stor skärm (syresättningsmätaren sitter på foten).

Ofta har man en sladd på foten, tre på bröstet och minst en från näsan. Då kan man inte gå upp och gå. Ett mycket tidigt och skört barn får man inte heller flytta som man vill utan det är inför måltider man flyttar barnet och det är känsligt. Flyttarna är rent av farliga ibland, men man anser att det är till större gagn att vara hos mamma/pappa än farligt vid flytt. Hos oss sa de "sitt i tre timmar i sträck eller sitt inte alls". En puckad ssk som borde anmälas för sina attitydproblem.

Min dotter (930 g vid födsel) var otroligt pigg och frisk för att vara så liten, hade jag i sjal första gången en vecka innan hemgång. Hon hade då bara mätning av syresättningen (en sladd på foten). Då hade jag i 8 veckor suttit dagligen i en obeväm fåtölj med henne på bröstet.

For those who believe, no proof is necessary. For those who don't believe, no proof is possible

Frila2

Äldre 27 Aug 22:02

#29

Kajsan skrev 2009-08-21 15:30:56 följande:

Jag förstår faktiskt inte.Åkte du frivilligt HEM från din nyfödda bäbis utan att säga till personalen, I flera dagar ? Sen klagar du på att du var _tvungen _ att vara hos ditt barn längre än 9-16 på dagarna? Du ville inte sova med ditt spädbarn, trots att hen behövde dig?Och du tycker att det är Krävande , ( så krävande att du upprepar det med flera utropstecken) att ditt för tidigt födda spädbarn gråter när hen inte får vara nära dig?Jag blir ledsen när jag läser det du skriver.Du behöver hjälp att förstå vad föräldrarskapet innebär.

Flera har redan svarat dig men jag måste bara kommentera.

TS åkte hem från BB. Där var inte barnet ändå. Hon gick från BB utan att säga till och gick då till sitt barn. Som inte var på BB. Hon kände sig illa behandlad och inte sedd på BB pga att hon inte hade sitt barn där.

Det är extremt påfrestande att sitta bredvid sitt instabila barn på sjukhus i timmar. Sitter man kängeru med ett barn med andningshjälp måste man sitta hela stilla, i timmar. Man kan inte lyfta barnet och byta position då det är alldeles för farligt för barnet. Det larmar KONSTANT på en sådan avdelning. Det plingar olika pling, hela tiden, på någons övervak. Varje gång det plingar tänker man "är det min?" "varför larmar det?" "är hon dålig?" "andas hon inte?" Vid VARJE pling (har man otur är det sådär 15 pling i minuten på en sådan sal).
Samtidigt som man sitter helt stilla med sitt barn på bröstet ska man försöka pumpa så barnet får bröstmjölk. Detta går inte med barnet på bröstet eftersom man ligger eller halvsitter bakåt för att barnet ska kunna ligga bra och pumpar man bakåtlutad rinner inte mjölken ner i flaskan utan bredvid tratten och över hela än själv. För att få igång mjölken behöver man slappna av (= omöjligt på en sådan sal med ett svårt sjukt barn) och dricka mycket. Problemet är att du inte få gå och kissa när du behöver. Du kan inte lyfta upp barnet varannan timma och gå och kissa och sedan sätta dig igen. Barnet klarar inte så många förflyttningar. Max tre flytt per dag sa de till oss, alltså enkel väg.

Att då kräva att TS ska sova inne på denna sal, med barnet hos sig, när man inte får röra sig, ska kunna pumpa och faktiskt få gå på toaletten ibland, det är mycket begärt. Att sova på salen och inte bli erbjuden föräldrarum är inte ok. Man klarar inte det som förälder.

Du skriver att TS ska lära sig om föräldraska och vad det innebär. Det är väl snarare så att du behöver lära sig vad förståelse och empati betyder samt att inte uttala dig anklagande och kategoriskt om någonting du inte vet någonting om. Har man fått ett friskt fullgånget barn och inte behövt sitta bredvid sitt svårt sjuka barn så kan man inte förstå.

For those who believe, no proof is necessary. For those who don't believe, no proof is possible

mina12

Äldre 27 Aug 22:33

#30

Mycket bra skrivet Frila2. Håller med i det du skriver.

Kängurumetoden - Hat mot BB - illa behandlad!!

INNEHÅLL