Nytt jobb utan att berätta om graviditet

Som samhället är - nej, det var inte fel av dig. Du har knappast en chans om du berättar.

Jag var i 25:e veckan bär jag var på intervju och eftersom det syntes så berättade jag ju som det var.

Jag fick jobbet. Då var där ändå nästan 300 andra sökande men de valde mig som höggravid framför dem ändå. Så alla arbetsgivare diskriminerar inte, vill jag bara ha sagt, det finns familjevänliga företag också. Det är ju skönt att hamna på ett sånt när man har barn

Jag sitter i ungefär samma sits. Har projektanställning till sista december men de behöver egentligen förlänga projektet eftersom jag inte hinner klart. (Det sa jag redan på anställningsintervjun i våras/somras). Nu är jag i v 6 och jag kan faktiskt inte säja nåt innan jag har fått erbjudande om förlängning. (Jag vet att de raggar pengar till detta). Dessutom är inget säkert - jag menar - allt kan ju hända! Så jag tänker inte säja något förrän det börjar märkas och folk frågar. Problemet är att jag är så illamående så jag håller på att smälla av... =(

Jag har också lurats!
Jobbar på ett stort företag, har jobbat här i snart 6 år, men i April som var så blev jag varslad då vi tog väldigt hårt på finanskrisen!
Jag hade många nöjda chefer i ryggen som fixade jobb på annan avdelning, så jag är fortfarande fast, men detta protjekt skulle eventuellt gått ut nu i oktober och med mina 3 månaders uppsägningstid så skulle det (eventuellt) vart Bye bye i december!
Jobbet i alla fall var dötrist, hjärndött och helt klart inte jag, så när jag fick nys om jobbet på en annan avdelning så tvekade jag inte trots mina 8veckor gångna, så jag sökte!
Lycklig som jag är så fick jag jobbet! Nu har det gått 2 veckor, jag är i vecka 10 och så kom ångesten!
Vet att dessa är i akut behov av personal (min övergång är nu i månadskiftet) men tanken är att jag ska jobba på som fan, visa framfötterna så dom vill ha kvar mig trots provanställning, graviditet och allt som nu tillhör...
Vill vänta med att berätta dock, men magen e redan rund och fin så vi får se hur länge jag kan dölja det! Jag "känner" chefen som förut och vet att han kommer bli rosenrasande, men än så länge är det ett framtida prolem!

Jag hade heller inte sagt så tidigt. Det är ju inte ens säkert att du vet (det gör du ju men det vet ju inte de) Jag berättade v 18 efter ulet :) Lycka till!!

Har själv aldrig vart i den sitsen att jag behövt "ljuga" men jag förstår er fullt ut som har gjort det! Varför ska vi kvinnor straffas på arbetsmarknaden hela tiden just för att vi kan föda barn? Eftersom vi vet att arbetsgivarna diskriminerar trots att de hävdar motsatsen tycker jag inte att vi ska behöva skämmas för att vi inte är helt uppriktiga. Man måste ju i första hand tänka på sig själv och sin familj, eller hur? Så kan arbetsgivaren stå där med skägget i brevlådan sen, hahaha! Kram till er alla och lycka till ni som söker jobb!

v.15 nu och magen börjar spänna så pass att jag inte kan ha mina vanliga byxor, Leggings är toppen med en vid tunika över eller en tjock kofta för då syns ingenting övrhuvudtaget men är ändå rätt säker på att jag inte kommer att klara mig fram till v.19 och UL så nu börjar ångesten som varit borta i någon vecka komma tillbaka igen, snart måste jag berätta och hur i hela fridens namn ska jag lägga upp det hela....nervöst...om man ändå vore karl...

Min man fick nytt jobb i juli och han berättade glatt under intervjun att vi försökte få barn. Sa till honom att det hade jag som tjej aldrig gjort. Och egentligen så vet ju inte arbetsgivaren om man vill dela 50/50 på en föräldrarledighet. Iaf så fick han jobbet.

Jag kom tillbaka i måndags efter ett internt vikariat (tyckte mitt jobb blev lite trist så jag sökte och fick tjänstledigt från mitt ordinarie). Redan förra torsdagen berättade jag att jag är gravid och vill vara ledig från mitten av mars. Då har jag nyss varit borta i 15 månader och nu ska jag bara jobba ca 6 månader. Min chef höll masken bra och gratulerade mig, vad ska hon annars göra? Men jag vet ju att det ställer till det lite. Men vadå, man måste tänka på sig själv!

Bra gjort!

Du hade som sagt ingen skyldighet att säga det, din arbetsgivare får gilla läget helt enkelt. Jag tror att man har stor chans att få stöd och hjälp av facket och arbetskamrater när man väl är anställd, om det skulle bli något snack. Tänk vad tråkigt att berätta från första början hur det ligger till, missa jobbet på grund av det (även om de inte vill hävda det) och sedan behöva bevisa diskriminering.

Jag fick reda på att jag var med barn precis efter att jag tackat ja och skrivit under. Jag drog på att berätta eftersom det kändes som att jag lurat dem lite och för att jag inte kommit till v. 12 ännu. Nu har jag jobbat i tre veckor och precis berättat, och all känns mycket bättre!

Lycka till!

Anna i Alvik skrev 2009-09-14 00:04:03 följande:

Hej

Härligt att ni berättar om detta då jag är arbetslös för tillfället och varit tvungen att lägga ner företaget/ vilande då det gått mkt segt. Jag behöver heltidsjobb ev deltid. Är i gravidv 10 och ska på intervju på fre klp 14. Kundservice/ kontorsjobb. På mig syns knappt någon mage än men lär gå snabbt. Har också grov ångest över att om jag ska berätta eller inte, tror jag väntar tills jag fått veta om tjänsten är min och berätta sen när magen börjar bli svår att dölja.

Jag hade fruktansvärt dålig tajming med..alltid haft jobb och varit noga med all men just nu när företaget gick åt skogen och inte haft jobb bid sidan om, ja så står jag här nu o vet att jag är gravid. Skit jobbigt.

Man lär väl inte få ut nån ersättning eller dylikt utan jobb och om man får så är det max 4000. Va är d liksom. Typ matpengar. :/