30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

Hej på er allihopa

Tänkte bara titta in en stund på lunchen ;)

Bettan: tack för bekräftelsen på att man FÅR vara avundsjuk! Amen, säger jag ;)

Svininfluensen... jag tycker nog också att media blåst upp det alldelens för mycket och känner mig inte så oroad. Om jag blir erbjuden att vaccinera mig innan jag blir gravid nästa gång (ja, jag är positiv i dag ;), så kommer jag att vaccinera mig. Om jag däremot är gravid, så kommer jag nog tacka nej eftersom det är oklart hur vaccinet påverkar fostret.

I övrigt så väntar jag på en försenad ägglossning. Det var samma sak eftet förra ma, så jag är inte orolig. Kanske bra att det dröjt faktiskt, för jag har haft NOLL sexlust. Tur nog, så brukar jag faktiskt få lite med lust under ägglossningen, så vi får väl hoppas att det blir så den här gången också ;)

Icka: så kan det mycket väl vara. Förra ma så väntade vi tvåp menscyklar, på uppmaning från KK. Den här gången gör vi nog ett fösök den här månaden, om äl kommer vill säga... men jag har liksom en aning om att den är på gång.

Icka: glömde skriva det innan, men vad skönt att du hade en så bra gynekolog! Det måste ändå ha varit skönt att ha henne/honom, någon som förstår och faktsikt lyssnar på vad man säger. Men otroligt konstigt att de inte berättade för dig på repro att du hade tre hinnsäckar. Hur kan man inte berätta nåt sånt? Ska du kontakta dem och fråga om det?

Ha en skön kväll tjejer!

Hej allihopa
Icka: jag tyckte det var bra att du talade om för henne hur det ligger till. Jag har själv valt att försöka (det funkar såklart inte alltid) vara så ärlig som jag kan med mina vänner. Jag tycker att det oftast gjort det lättare och att de varit väldigt förstående. Du får beräta vad jobbarkompisen svarade!

Monchichi: samma sak där.. tycker du ska försöka vara ärlig mot din kompis och förklara hur du känner. Det betyder ju inte att hon inte kan prata om något som gäller sin graviditet, bara att hon får mer förståelse för hur du känner.

Har en fråga till er... Jag har liksom en känsla av att det här med problemen att få barn har satt sig lite på mitt självförtroende. Förstå mig rätt, det är verkligen inte så att jag går runt och tänker "det är fel på mig, som inte fått barn ännu" utan det är mer så att jag märker att jag är känsligare och känner mig osäkrare på alla områden (t.ex. på jobbet, vilket ju är helt ologiskt;). Känner ni igen det?

Monchichi: Vad skönt att kompisen förstod! Och visst, jag håller helt med om att kompisarna, som det löst sig för, inte alls förstår hur det känns att tvivla på att få barn i huvud taget. En kompis försökte peppa mig och sa att allt det här jobbiga kommer vara glömt om tre år och då svarade jag "fast jag vet ju inte om det har löst sig då!". Skönt nog så förstod hon mig och jag förstår ju att hon bara ville vara snäll och pigga upp mig.

Monchichi: känner igen det där med kroppen. Jag har också fått mycket mer komplex för kroppen, fast jag egentligen vet att det inte är nåt fel på den. Jag tror nog att det hänger ihop med allt strul kring barn.

Bettan: Pusst! Men snart är det helg! Tack för det du skrev innan (minns inte vilken dag det var) om att när man fått två missfall, så har man egentligen störst chans att lyckas tredje gången. Jag brukar tänka på det ibland och le ;) Jag hoppas du också fått sådana styrkeinjektioner här på fl!

Sanne: det är ju verkligen inte konstigt att det känns tufft att träffa kompisen som redan är inne på barn nr 2! Jag har som sagt försökt vara ärlig med mina kompisar, men jag har också en riktigt nära och gammal vän som är den som jag har svårast för och också den som jag försöker undvika. Jag pratade med henne i början och var öppen med hur jag känner, men det kändes ändå inte bättre och nu försöker jag bara undvika henne. Ingen strategi jag kan rekomendera, men så blev det den här gången. Skickar styrkekramar till dig! Hoppas det känns bättre snart!

Hej allihopa!

PillanPernilla: välkommen! Beklagar missfallen och att det "står stilla" nu. Måste vara väldigt frustrerande.

Icka: ja, det var värst vad det varit lungt här. Jag har haft fullt upp i helgen och det är väl ett gått tecken om vi haft det allihopa ;)

Har äntligen fått ägglossning i helgen och det kändes faktiskt som en skön bekräftelse på att allt är ok efter sista ma. Stressande dock, som vanligt, med att ha sex på rätt dagar..... Har ingen sexlust de andra dagarna på månaden och sambon har börjat fundera på om vi i huvudtaget skulle ha sex om det inte var för ägglossningen. Inte bra för relationen, såklart... Men jag känner mig ändå rätt så hoppfull eftersom det sexlivet funkade bättre förra månaden bara av att vi bestämt oss för att inte försöka och att jag inte gjorde en massa ägglossningstest. Hur funkar det för er andra?

Icka: är det en läkare som har gett er rådet att invänta utredningen? Vid mitt förra ma sa läkarna att man skulle vänta två menstruationer innan man försökte igen. Den här gången har jag fått rådet, från en nära vän till mig som är läkare inom detta område, att man kan försöka bli gravid så snart man känner sig redo. Hon sa att det inte finns någon ökad risk för mf om man t.o.m. skulle bli gravid direkt efter mf/ma. Vad säger ni andra om detta?

Ja, det här blev långt! Jag hade nog saknat att "prata" med er ;)

Ta hand om er allihopa!

Skönt att höra att fler känner igen sig!

Icka: visst är det hoppfullt att sexlivet faktiskt kan ta sig så fort bara av att man gör ett uppehåll i "göra-barn-stressen"! " Långt maraton" .... förstår och skrattade högt för mig själv ;)

PillanPernilla: håller med om att man måste göra vad man kan för att hålla liv i förhållandet. Vi försöker också prata mycket och jag känner faktiskt att vi kommit varandra närmare efter sista ma.

Välkommen Liss!... men jättetråkigt att du behövt gå igenom allt det där. Jag vet inget om utredningar och annat eftersom jag "bara" haft två ma. Jag vet dock, som Monchichi sa, att det finns andra här, som vet mer om det. Hoppas du får tid för utredning snart!

Att vänta.. ja, vi väntade en mens efter sista ma, eftersom det kändes rätt. Var absolut inte redo för några försök. Dessutom måste ÄL ha innfallit medan jag fortfarande blödde och då vill och SKA man såklart inte göra några försök.

Nu har vi börjat försöka igen, så nu är det bara att se fram emot det trevliga humöret jag brukar få när mensen kommer...Ibland undrar jag hur sambon står ut ;)

Oj, vilken debatt det blev. Jag tror också, som många av er sagt, att vissa läkare rekomenderar att man väntar för att man ska vara psykiskt redo och för att man ska ha en mens att räkna graviditeten ifrån. Men det jag syftar på det här är alltså innan man fått upprepade missfall eller fått andra råd från läkare pga.av att de funnit något fel osv. Jag har inte haft några komplikationer av någon av mina ma och har inte blivit skrapad och jag tror därför att det var ok att testa den här månaden efter mensen.

Icka: om jag får fråga.. hur kommer det sig att du tar prego trots att ni inte ska göra några försök den här månaden?

Lycka till i morgon Icka!