Hej tjejer!
Tack för ert stöd ang. medicinen. Jag har stött och blött frågan om hur jag ska göra med den och än så länge har jag kommit fram till att min rygg är viktigare än plus i dagsläget för som den är nu kan jag aldrig genomgå en hel graviditet utan att bli ordentligt handikappad. Jag har ju bara tänkt äta medicinen tills inflammationen läkt ut och inte en dag längre. Så det kanske bara blir en månad som offras. Nu vet jag ju inte hur länge du, Jemena åt medicinen men ett par veckor bör väl inte slå ut fertiliteten under en längre tid. Det är ju inte ens säkert att jag kommer att ägglossa nästa månad ändå. Jag tror att jag ägglossat denna månaden p.g.a. att jag har rester från pergon kvar i kroppen. Anledningen till att jag trots allt är beredd att ta medicinen är att den är stark och att jag vill bli bra snabbt. Voltaren kanske tar längre tid. Kanske är kroppens sätt att säga åt mig att tänka på den nu för en gångs skull, har ju inte gjord det på 2 år nu och att vi ska vänta in provsvar och IVF.
Pillan. Men det vet du väl och om du bara slappnar av och är positiv så kommer du att yngla av dig som bara den Vissa människor är bara för mycket. Jag är trött på den dåliga kunskap som finns ute i landet ang. fertilitet och missfall. Jag "skällde" ut en tjej i en annan tråd för ett tag sen när hon försökte trösta en nygravid med orden att "tänk så här, blir det missfall så är det alltid för att det är fel på barnet" Bullshit! Svarade jag. Det är p.g.a. detta som så många får upprepade missfall och inte söker hjälp för det, för de har ju ingen aning om att det faktiskt kan vara nått fel på dem själva som gör att de får mf. Jag vägrar tro att det skulle vara "fel" på alla mina 5 foster, det finns ju inte.
Ninni: Jag kan tyvärr inte träna p.g.a. av min sjukdom men jag hade nog tagit det mycket lugnare om jag hade en mf-historia bakom mig. Simning och promenader påverkar nog inte med löpning och tuffa pass skulle jag undvika, i allafall i början.
Hur mår ni andra?