Varför vill inte svenska pappor vara hemma med sina barn?

Ekonomiargumentet får man ju bara dra fram om mannen jobbar och kvinnan är hemma. Tänk om jag skulle gå tillbaka till jobbet efter tio dagar och hänvisa till ekonomi. Ha ha, man skulle ju bli stenad.

Tänk så här också...... varför är det mest kvinnor som skriver här inne? Varför är det så att 9 av 10 som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor?

Kanske för att när vi får välja själva så väljer kvinnor att arbeta med barn och de väljer också att stanna hemma. Det behöver inte betyda att papporna inte är närvarande eller engagerade. Man kan ju välja att båda arbetar deltid när barnet blir större eller kräva att pappan inte arbetar över, arbetar in tid och slutar tidigare en dag i veckan och får tid med sina barn.

Idag hyllas lösningen två heltidsarbetande föräldrar och barnen på dagis. Då är ju ingen med barnen. Vad är det för bra med det?

Kritiserar man att de mest är kvinnor som väljer att stanna hemma så får man också kritisera det fria valet att 9 av 10 som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor?

Problemet är inte det fria valet, problemet är hur samhället behandlar människor som gör olika val. Sluta upp att diskriminera hemmaföräldrarna och gör det möjligt för den som stannat hemma att återkomma till arbetslivet igen och ha hemmatiden som en merit i en cv, så är det i USA.

Om mamman har något hjärtfel ja...

Varför vill inte svenska pappor vara hemma med sina barn?

Problemet är väl snarare varför svenska mammor inte låter papporna vara hemma med sina barn utan tycker de har rätt att sno åt sig hela ledigheten själva!

Precis.

Det är ett så korkat fokus på just föräldraledigheten under 12-15-18 månader, sen verkar det som om barnens behov går upp i rök och alla ska tillbaka för att jobba.

Var tar barnens behov av sina föräldrar vägen? Försvinner det efter 12-15-18 månader?

Är det inte bättre att fokusera på barnets behov under åren innan skolan och även efter det? Är det inte bättre att man kan vara hemma mycket längre än man är idag? Varför inte återinföra sambeskattningen, det skulle verkligen vara positivt för barnen och underlätta för oss som vill ge barnen bästa möjliga start i livet.

Här har de blivit så att jag tagit ute mer än vad min man gjort. Då jag inte haft jobb att gå tillbaka till har de inte gått runt ekonomiskt annars. Får jag arbete "tidigare" denna gång än sist så får mannen gå hem istället för mig. Men vi klarar oss inte på enbart en lön tyvärr.

I Sverige har vi det kanonbra med föräldrarledighet! I Australien har de 3 månader eller något...

Snittlönen i Australien ligger högre än i Sverige samtidigt som skatten är lägre och levnadsomkostnaderna lägre.

Dessutom har de skatterabatt för barnfamiljer (inkomstprövat).

Med andra ord mycket bättre möjligheter att själv avgöra hur man vill göra så länge barnen är små. Vill man vara hemma går det bra att leva på en lön, vill man jobba går det bra att lämna ungarna på dagis.

Jag blir trött på alla dessa personer som idealiserar vårt system när det är så enkelt att bara kolla hur det ser ut i verkligheten i andra länder.

Jag har en kompis som bor i Australien och där är det inte direkt möjligt att vara hemma heller.. Många lämnar sina barn hos far- och morföräldrar för att kunna jobba och få ihop pengar själva..

Att lämna barn på dagis i Australien kostar ofantligt mycket pengar, något som man ofta inte har råd med..

Min pappa var pappaledig med mig vilket var ännu ovanligare på den tiden. Det är en tid han vårdar ömt idag och är glad och stolt över men då var han tvungen att rättfärdiga sig inför en massa gamla stofiler. Med syskonen kunde han tyvärr inte vara hemma, för vi hade inte råd.

Min dotters far har eget företag och kan inte ta ut någon pappaledighet av praktiska skäl. Istället ser han till att jobba mycket hemma och på nätter för att kunna vara hemma med henne, umgås och njuta av denna tid. Det går inte att mäta en förälders engagemang i antalet föräldradagar.