Inlägg från: Igelkotten |Visa alla inlägg
  • Igelkotten

    Varför vill inte Svenska mammor vara hemma med sina barn?

    Nu har jag hoppat över alla sidor av EN TJEJ & MISS TESS.

    Orkar faktiskt inte läsa deras inlägg.

    Men för att komma tillbaka till ämnet så var ju fråga om än klumpigt frågad av TS:

    Varför vill vissa tjejer vara hemmafruar (om de nu har ett val)
    och varför vill andra tjejer slippa för att istället gå tillbaka till sina jobb.

    Alltså hur kan någon tänka sig att vara annorlunda från hur JAG tänker?

    ; )

    Min fråga är varför så få Pappor vill bara hemma-män tills barnen flyttar?
    Det är ju faktiskt något vi lär oss från våra föräldrar/ samhället.

  • Igelkotten

    Ja, men det gäller ju åt andra hållet också!

    I länder där det är brukligt att stanna hemma med sina barn talar man inte om att barnen blir understimulerade och prioriteras ned på listan av saker man måste ta i tu med under dagen.

    De kvinnor som är hemma med barn är offtast inte med barnen hela tiden,
    utan städar och lagar mat osv.

    På dagis är det hela tiden barnen som är i focus.

  • Igelkotten
    vittra skrev 2009-07-31 19:15:43 följande:
    På vilket sätt skulle det vara svårt att göra menar du?
    Det är redan svarat på! Läs tillbaka i tråden.
  • Igelkotten
    vittra skrev 2009-07-31 19:20:30 följande:
    Jag ser en massa bortförklaringar, inget svar. Att människor arbetar är väl givet, man kan umgås ändå. När ska man annars träffa sina vänner? Det är ju bara löjligt att komma med sådana kommentarer som att man inte känner någon som har barn.
    Jag tror att hon menar att hon "umgås" med sina kollegor på jobbet.
    Det behöver ju inte vara så att hon har sina kompisar där utan får utbyte av att bara vara med andra vuxna ett tag. Tala om "riktiga världen" om budget underskott eller nyinversteringar.

    När man talar med vuxna i sandlådan har man ju inget "viktigt" att jobba med.
    Man talar om vädret eller barnen eller något man läst i tidningen.

    Vissa behöver mer stimulans än så! (inte jag men jag känner kvinnor som är så)
  • Igelkotten

    Pixie Sessan skrev 2009-07-31 19:31:24 följande:


    Om min man hade kommit hem varje kväll och om vi hade haft råd hade jag gärna stannat hemma så länge det går.
    Men eftersom han inte kommer hem varje kväll så vill du träffa andra på jobbet?
  • Igelkotten

    Ok!

    Lugn nu handlar ju den här tråden inte om skattesmitning utan om man VILL
    vara hemma med sitt eget barn i evigheter eller inte!!!

    Inte om man har råd - utan VILL vara hemma!
    Inte om man måste - utan VILL arbeta!

    Jag tycker 50% av varje passar mig!
    Mitt barn får en paus från mamma och vi hinner sakna varandra
    men vi har gått om tid för varandra!

    Det är skönt för mig också att slippa det enorma ansvar det är att vara förälder.
    Att koppla av och "bara" jobba. Ingen som ramlar ned för trappan eller ut från ett fönster för att jag konsentrerar mig på faktureringen i en halvtimme...

  • Igelkotten
    korfu08 skrev 2009-08-03 09:58:56 följande:
    Det är nog olika, men själv är jag inte intresserad av att vara hemmafru och leva på min man och är det fel att vi kvinnor har ett eget liv och vill jobba och inte vara beronde av vår man ?? Tror man mår bättre om man har ett självständigt liv även om man är förälder och om det händer den andre nåt så är det nog bra att ha ett liv i arbetslivet, ser det som vi kommit rätt långt med jämlikheten, men de som vill vara hemma får gärna vara det för mig, men i frågasätt inte oss som vill jobba då, då undrar jag varför ni vill vara hemma och leva på era män då ??? Sen är det bra om männen är hemma med barnet också, det är ju deras barn med, eller ????
    Om tex pappan jobbar 8-17 så kan ju mamman jobba kvällar och /eller helger om man vill vara självständig utan att lämna på dagis.

    Det skulle vi kunna göra då vi båda jobbar skift.
    Men vi har vår dotter på dagis för att vi tycker att hon har ett bra dagis och för
    att inte isolera henne från de andra barnen (som där vi bor ALLA går på dagis)

    En stor fördel som jag ser det är att på dagis FINNS det ingen TV.
    Även om jag inte låter dottern titta på tv hela dagen så finns den där och hon frågar efter sina filmer. När vi går ut och leker i parken frågar hon var de andra barnen är och jag svarar att de är på dagis och då vill hon också det....
  • Igelkotten

    Ja-a, lite jobbigt är det men man gör vad man måste....

    Vi har mindre tid till varandra (men då hinner man inte tröttna)
    men vi har mycket tid till barnen...

    Ibland har vi ju ledigt mitt i veckan och då är ju dottern som sagt på dagis
    så då har vi mycket tid till bara varandra istället!

  • Igelkotten
    solida skrev 2009-08-12 19:56:50 följande:
    Prototypiska anknytningen? Vad är det för term? Har aldrig hört den förut. Menar du att det finns någon sorts anknytning som är mer typisk än andra? Eller hur menar du egentligen?Det har funnits många olika teorier och forskningar om barns anknytning till föräldrar och andra vuxna (och barn) genom tiderna, och jag har läst ganska många av dem. Det finns dem som hävdar det du säger, att det är först i treårsåldern som barnet vill socialisera med andra än den närmsta familjen, medan de allra flesta nu för tiden är överens om att barnet är en social varelse redan från början. Redan vid några månaders ålder har man upptäckt att barnet kan ty sig till andra än föräldrarna, och vid ett års ålder har barnets sociala förmåga utvecklats så pass mycket att man kan ha vänskapsrelationer både med andra vuxna, men framför allt med andra barn. UTAN att anknytningen till föräldrarna skadas.Sen skulle väl inte jag rekommendera att ha ettåringar på förskolan tolv timmar om dagen, men några timmar på en bra förskola kombinerat med några i ett bra hem gör de allra flesta barn väldigt gott, tom ettåringar!
    Min dotter blev överlycklig när hon fick börja dagis (1½år)
    Hon grät när jag hämtade hem henne för hon ville vara kvar där bland alla barnen.
    Nästa unge har ju i alla fall ett syskon att leka med....
  • Igelkotten

    Kanske lite OT men:

    Jag blir sur på försäkringskassan (och politikerna) som vill "tvinga" föräldrar att dela föräldraledigheten 50/50.

    Bara för att jag tar ut all föräldraledighet betyder inte det att jag är hemma mer än barnens pappa! Med hans jobb har han semester 7 veckor per år och när han jobbar röda dagar blir det ännu mer.....

    Jag är timanställd och får inte någon betald semester alls villket brukar resultera i att han är hemma med barnen över sommaren och jag fortsätter jobba, varje år.

    Om jag är hemma med barnen och han tar ut semester så får barnen ju båda sina föräldrar istället! Dessutom så kan han jobba hemma mycket och då behöver vi ju inte "slösa" föräldraledighet till hans relation med barnen.

    Jag har vänner där den ena är arbetslös och då är hemma mycket (numera letar man ju mest jobb med datorn) och då känns det också som slöseri att den föräldern ska ta ut mammadagar!!!

  • Igelkotten
    guldplutt skrev 2009-08-13 09:48:48 följande:
    Igelkotten - förstår att det kan kännas frustrerande i enstaka fall. Fast det är ju svårt att ta fram regler som passar alla, och det här har ju tillkommit av en god anledning - att man värnar om att jämställdheten i samhället ska förbättras. Och man tvingar ju ingen, de bara ger extra incitament för att dela i högre grad.
    Jo, lite tvingar de ju en redan du har 2 månader du inte får ge bort.
    Dessutom har socialdemokraterna (eller var det vänstern) talat om att fästa 6 månader till varje förälder, med andra ord ta bort valfriheten helt.

    Visst man kan vilja och önska en massa men jag tvivlar på att vi blir ett jämnstäldrare (finns det ordet) samhälle om man tar bort alla mäniskors fria val.
    Hur är det i hem där pappan tar ut hela föräldraledigheten ska vi stoppa dem med eller ska vi köra könsdiskriminering istället?

    Många killar här där jag bor jobbar borta 1 månad och är hemma och lediga en måndad, jag känner faktiskt ingen med 9-17 jobb.
  • Igelkotten

    Skulle den extra månaden för pappan kunnas ta ut innan förlossningen också?
    För att ta hand om kvinnan och vara där när det händer?

    Eller får han helt enkelt en månad mer med barnen än kvinnan?


    guldplutt skrev 2009-08-13 10:18:51 följande:
    Nä, men de allra flesta i samhället jobbar nog trotsallt relativt "vanliga" tider, eller iaf vanliga veckor/månader. Att du inte känner ngn sådan beror ju troligen på att ni umgås i kretsar där folk jobbar med liknande saker. Återigen - vill man uppnå en viss fråga måste man utforma regler etc efter hur den stora massan ser ut, inte efter alla specialfall.Jag tycker det är bra med de två månader som finns idag, och att man på så sätt indikerar en riktning som man tycker är viktig i samhället. Det är ju bara att se på fakta hur uttaget av föräldradagar ser ut - det ÄR till stor del mammorna som tar ut i princip all ledighet. De fall du hänvisar till där pappr tar ut hela ledigheten är nog lätträknade, tyvärr. Jag tycker också att jämställdhetsbonusen är ett bra påfund (även om det inte blir några stora slantar av den), eftersom den tillför ngt till de som delar i högre grad, men inte tar bort ngt från de som inte har möjlighet att göra det samma. Att märka 6 månader var har man mig veterligen inte talat om seriöst på länge - det tror jag vore svårt att få igenom, och det inser nog även de politiska partierna. Det senaste förslaget man talat mest om var att lägga till ytterligare en månad till ledigheten som skulle öronmärkas åt pappan, och en månad ytterligare åt mamman att ta innan förlossningen. Det borde ju inte gärna ngn kunna klaga på, eftersom det ur alla aspekter blir enbart en förbättring, och inte ngn försämring för någon. Men nog tusan fanns det upprörda röster kring detta också, från folk som bara vill ha och ha för sig själva utan att se till viktiga frågor i samhället samtidigt. Helt oavsett så har vi ju fortfarande världens bästa föräldraförsäkring!
  • Igelkotten

    Jag trode inte att man fick vara hemma sista månaden av graviditeten per automatik?

    Jag läste någonstans att man kan ansöka om att vara hemma upp till 3 månader innan om det finns särskillda skäl till detta (tex att man jobbar med tunga lyft och inte kan bli omplaserad)


    guldplutt skrev 2009-08-13 10:32:13 följande:
    Det vet jag inte, minns inte detaljerna - kanske var det så att man la på en månad på föräldraledigheten och därmed öronmärkte ytterligare en månad till resp. förälder, så att det blev 90 dagar märkta till resp förälder, medan den totala ledigheten samtidigt förlängdes. Kan tänka mig att de var så, men nu spekulerar jag bara.Vad gällde ledigheten innan förlossningen så tror jag inte att den månaden anses vara nödvändig för pappan - det vore väl lite väl..? Det var nog bara en anpassning likt många andra länders, där man rekommenderar mamman att vila upp sig inför förlossningen, vilket många snålar med här eftersom man hellre vill spara dagarna tills efter barnet är fött.
  • Igelkotten
    plastpojken skrev 2009-08-13 20:24:34 följande:
    du tänker på havandeskapspenning.
    Ah, tack! Då förstår jag!
  • Igelkotten
    husletare skrev 2009-08-14 15:37:27 följande:
    Den sorgliga sanningen till varför inte så många svenska tjejer är hemma längre med sina barn är att det sedan 70-talet har propagerats politiskt från sossarna och vänstern i allmänhet att det är bra för barn med dagis och att samhället skall uppfostra barnen. När sedan de som gått på dagis själva får barn så vet dem inget annat sätt att göra på. Samhället har utformats så att det är ekonomiskt bestraffat om man väljer att vara hemma med barnen efter att de fyllt 1 1/2 år då föräldrapenningen brukar ta slut. Detta och att många mammor känner sig pressade att lämna tid till pappan och att gå tillbaka till jobbet gör att få mammor är hemma längre tid. Det gör att det är tråkigare för de mammor som skulle kunna tänka sig att vara hemma längre. De har inga andra mammor att träffa som har barn i förskoleåldern - för de är på dagis..... Ibland kan jag vara lite avundsjuk på min mamma och hennes väninnor som ordnade med egna träffar långt upp i förskoleåldern och tog barnen till skogen ihop i Mulleträffar och hade symöte osv. Nu jobbar alla mammor och har dåligt samvete i stället.Det som är bra är att även pappor tar mer ansvar nu, det är bra tycker jag för det är tufft att ta hand om barn. Men det som är riktigt dåligt är att de flesta föräldrar nu inte skulle våga att ha sina barn hemma för att de då inte skulle bli tillräckligt tuffa som barn på dagis blir...Att barn är snälla är inte något positivt år 2009 i landet Sverige, du skall inte var för snäll mot någon. Föräldrar skryter i stället med hur företagssamma och sociala sina barn är. Inte alltid att den egenskapen vinner i längden över ödmjukhet. Och vilket samhälle får vi...??Skulle själv vilja vara hemma längre men känner ovanstående press, kommer därför att vara hemma 1 dag i veckan åtminstone.
    parvati skrev 2009-08-16 20:56:20 följande:
    Hört talas om kvinnorörelsen? Hela samhället har förändrats och utvecklats om du tror att kvinnors ökade yrkesarbetande bara är vänsterpropaganda sä har du fel.
    Jag tycker faktiskt att det lät rätt vettigt!!! En av de mest genomtängta och serigösa inläggen i den här tråden!!!!!

    Jag skulle gärna vara hemma med mina barn men alla jag känner säger att "du skulle bli knäpp" eller "hur ska ni klara det ekonomiskt" eller "stackars barnen"

    Det är också som "husletare" skrev svårt att hitta andra barn/föräldrar som är hemma, alla andra är ju på dagis/jobbar. Då blir vi helt isolerade istället.
    En annan risk är ju att barnen blir mobbade när de är artiga och snälla. Det uppskattas ju att vara lite tuff nu - speciellt i Stockholm.

    Däremot vet jag att det är mycket fler "hemmamammor" i små städer/byar än i Stockholm men jag har bara bott här och utomlands... så för mig känns det inte som jag "får" vara hemma....
  • Igelkotten
    Aprilin skrev 2009-08-17 11:30:00 följande:
    Fast jag tycker ändå att det finns alternativ. Det finns ganska många "kyrkliga" dagis i min närhet och de tar bara blöjfria barn som är tre år. I och för sig kanske det inte kryllar av 2-3 åringar på öppna förskolan, men några brukar ju vara där eftersom inte alla föräldrar jobbar heltid. Slutligen är min erfarenhet att det kan vara rätt roligt och uppskattat av barnet att börja på dagis vid 3-4 år för då exploderade i varje fall min dotter i ett hejdlöst socialt intresse som fortfarande får mig att häpna. Vet inte om ni håller med, kanske är det jag som är tvångsmässigt positiv i dag?
    För det första är alla barn individer och min dotter var plågsamt social redan från start, det var omöjligt att ha henne hemma, hon flirtade med alla på bussen och ville umgås med alla hon mötte och såg. Nu när hon är 3-4 år har hon däremot blivit mammig och vill mest vara med mig nu.

    OT: För det andra är jag näst intill fobisk när det gäller "kyrkliga" aktiviteter.
    Jag har lite fobi mot andliga ledare på det stor hela. Tycker att man ska ha ett privat förhållande till gud eller andlighet. "Ledare" luktar sekt och hjärntvätt för mig.
  • Igelkotten
    Stiiiiina skrev 2009-08-17 12:43:55 följande:
    Finns nog många mammor som inte kan vara hemma så länge med sina barn för att dom helt enkelt inte har råd..Min dotter började på dagis när hon va 1,4 För att jag hade fått sommar jobb som jag skulle få fortsätta jobba med efter sommaren, klart man tar chansen när man är arbetslös.Nu är jag arbetslös igen och då går min dotter på dagis 15tim i veckan.Jag tror att hon mår bra av att få vara på dagis.. träffa andra barn och inte bara vara med mamma hela dagarna..Men kan man och vill man så är det väll inget fel med att vara hemma med barnen.Själv så tycker jag att det är självklart att hon ska få vara där!!Hon mår bra av det och jag får lite tid att fixa och dona här hemma och nu tänkte jag ta itu med körkortet, hade varit jätte svårt om hon va hemma..
    Men det är det jag menar! Vi i Sverige har lärt oss att det är ok att lämna på dagis att barnen rent av mår sämre av att vara hemma. Vi får inte dåligt samvete om barnen är på dagis äns om vi KAN ha dem hemma, som om man är arbetslös tex.

    I andra kulturer är det familjen som tar hand om barnen. Vill man plugga till sitt körkort så tar pappan eller farmor barnen eller så leker de hemma hos kusinerna...

    Vi har inte så stora eller så nära familjer i Sverige i allmänhet. Det är inte i vår kultur att ligga andra till last (vänner och familj) det är helt ok att ligga samhället till last.

    Jag säger bara att vi faktiskt är annorlunda, inte att det är fel, utan helt enkelt att visst finns det kulturskillnader helt klart!
  • Igelkotten
    guldplutt skrev 2009-08-17 13:11:51 följande:
    pst - man KAN inte ha barnen hemma om man är arbetslös, för då får man ingen a-kassa...
    Kanske inte om man är singel men offtast har man ju en partner som arbetar?
    Vi tex jobbar i shift och skulle kunna ha dottern hemma ganska offta men vi är så trötta att vi måste vila/sova medan hon är på dagis för att orka med!

    Alla säger att det är självklart att vi ska ha henne på dagis så vi kan sova någon gång också! Men det skulle gå om vi envisades med att ha henne hemma....
    Det känns inte som det är något att sträva efter i här i Sverige däremot.
  • Igelkotten
    guldplutt skrev 2009-08-17 15:43:30 följande:
    kanske det, fast samtidigt kan det ju lätt utnyttjas annars. om man vet att man kan få a-kassa i 360 dagar eller vad det nu är så kan man ju tycka att det är gött att bara gå hemma med sina barn och utnyttja det. Med dagens köer till barnomsorg etc så kan man ju ha svårt att acceptera jobb med kort tillträdesdatum om man inte redan har dagisplats ordnad!
    Mmmmm.... Det är kul nästan jämt!

    Jo, så är det ju. Man måste ha dagisplatsen i förväg annars kan man inte anses vara till arbetsmarknadens förfogande (om man inte har en plan B, tex en svärmor eller barnflicka)
  • Igelkotten
    DrKejs skrev 2009-08-17 16:44:27 följande:
    Det är vare sig samhällsekonomiskt eller individuellt motiverat. Det kostar det offentliga både en dagisplats på ca 150000 per år samtidigt som a-kassa betalas ut. Dubbla offentliga utgifter enbart för att tvinga in alla barn på dagis.Om någon är arbetslös kanske denna person anser att det vore bra att kunna vara hemma med sina barn ett tag till, men detta hindras av staten som anser att det är bättre att det offentliga betalar dubbelt samt att så många barn som möjligt tvingas in på dagis.
    Ja, det bästa vore ju om man kunde reservera en plats IFALL man får jobb.
    Men det är ju svårt rent praktiskt...

    Jag vill inte betala A-kassa till hemmafruar (som inte vill ha jobb)
    Den kostnaden får familjen lösa genom att bo eller leva billigare!
Svar på tråden Varför vill inte Svenska mammor vara hemma med sina barn?