Varför vill inte Svenska mammor vara hemma med sina barn?

För mig så består mest första året av att knyta an till sina föräldrar och det är klart att pappan ska finnas med i bilden men jag anser att jag som kvinna är mer lämpad att ta hand om ett litet barn. Att jag har lättare att tolka dess signaler mm. och att det är min uppgift som mamma att ha ett starkare band till barnet. och för mig så innebär det att barnet är så mycket som möjligt med mamman, har det sovande hos sig och inte lägger ifrån sig det mer än absolut nödvändigt och då finns inte så mycket tid över till pappan. Men detta är ju bara min åsikt och vad jag tror. Förstår att väldigt många ser det helt annorlunda.

Alla föräldrar ska få göra som de vill, alltså VALFRIHET. I sverige idag "måste" barnen börja på dagis vid 1-1,5 års ålder pga olika omständigheter. Dagis i sverige är INTE utformat för så små barn. Små barn i grupper med ca 15-17 barn och 2-3 pedagoger är inte bra kvalitet och gynnar inte barnets anknytning. Och angående pappans delaktighet så är det inte fel att mamman är viktigast den första tiden. Båda föräldrarna är såklart viktiga men på olika sätt. Det är min åsikt och jag är väldigt för att vara hemma länge och tänker vara det med mina barn. Men barnen mår bäst av att föräldrarna får välja, mår föräldrarna bra mår barnen bra.

Alla killar jag känner gillar lite action och med ett litet barn blir det inte så mycket action. Men när barnet blir större och mindre ömtåligt så är det lättare för pappor att vara pappor. Min kille förstår nu i efterhand vad jag menade med att han skulle få sin del av kakan och han storm trivs som pappa nu när han verkligen kan leka och busa med dottern mer på sitt sätt än att bara sitta med henne i knät och titta på henne.

Jag hade bråttom tillbaka till jobbet för att jag kände mig "färdig" med att gå hemma. Min man ville vara hemma också, så det passade oss rätt bra att byta av efter nio månader.Jag tycker inte ett skit synd om mammor som är hemma med sina barn, så länge de själva har valt det... precis som jag valde att börja jobba efter nio månader.Jag känner mig helt trygg med de "främmande" (inte nu längre) människor som tar hand om min son. De har ju erfarenhet och utbildning för det... jag har bara klämt ut ungen och han kom inte med en instruktionsbok... Jag tror inte varken mitt barn eller ditt barn far illa av att vara hemma/på dagis. Det finns inte ETT rätt sätt.

Om alla skulle stanna hemma låt säga 4-7 år med sina barn och man får 2-3 barn. Tänk all skatt som alla kvinnor betalar via sin lön som inte skulle tillfalla skattekassan. Det skulle betyda ett och annat för bidragsstorlek som tex bostadsbidrag, barnbidrag etc. Mindre pengar till samhället helt enkelt. Jag tycker att det är fult att inte ta sitt ansvar som potentiell skattebetalare. Barnen i första hand givetvis, men sen har alla ett ansvar att bidra till samhället för att andra människor och kommande generationer ska kunna få vara hemma med sina barn och kunna utnyttja kommunal service etc. Om man är villig att ta emot bidrag och samhällets tjänster ska man väl även i den mån man är kapabel även bidra med att fylla på där man förut har varit en konsument bara?

Om alla vore hemma sparade samhället miljarder på barnomsorgen som kunde läggas ner. Sen sparade samhället miljarder på de arbetslösa som tog över jobben och inte längre behövde försörjas medan de går hemma utan nytta. Frågan är bara vem som försörjer de föräldrar som gör nytta medan de tar hand om sina barn?? Hoppas det är pappor också.