• OJA77

    Tidigare igångsättning än v 42+6

    Jag o min man planerar ett syskon till våran dotter men jag kan inte riktigt släppa ångesten o rädslan som finns sedan förra förlossningen. jag gick över tiden nästan fulla 3 veckor och alla kontroller visade på att allt stod rätt till. Vid förlossningen visade det sig att min dotter knappt klarade förlossningen, det var för lite fostervatten kvar och det blev klipp och sugklocka.Hon kom ut och var snustorr och hon hade svalt bajs i fostervattnet som gjorde att hon knappt ville äta under de första dagarna och gick ner i vikt. Hon var ingen stor tjej från början och det var givetvis en jobbig period att få allt o bli bra igen. Jag har fått reda på att det troligtvis bli så att jag går över tiden igen med nästa graviditet och då funderar jag på nu om man kan kräva att igångsättningen kan startas tidigare innan både jag och bebisen blir för trötta och stressade. Är det någon som har varit med om detta och har några råd att ge??

  • Svar på tråden Tidigare igångsättning än v 42+6
  • 4 grabbar

    JA du kan och skaabsolut få beviljat tidigare pga din oro. det fick jag då jag var nojjig från min första förlossning

  • OJA77

    Ok vad skönt o veta att man kan!!! Ska man i så fall prata med barnmorskan på mvc eller ska man gå till någon auroramottagning eller liknande??

  • 4 grabbar
    OJA77 skrev 2009-07-09 10:14:54 följande:
    Ok vad skönt o veta att man kan!!! Ska man i så fall prata med barnmorskan på mvc eller ska man gå till någon auroramottagning eller liknande??
    prata med barnmorskan så ordnar hon ett läkarbesök till dig
  • Hanna36

    Jag gick oxå över tiden med 21 dagar innan de började med att sätta igång mig. Min bebis mådde inte heller bra, han var helt livlös då han kom ut, och han var oxå väldigt stor! {#lang_emotions_undecided}
    Jag blev då lovad att inte behöva gå mer än MAX 40 fulla veckor vid nästa graviditet.
    Men... dekan lova och lova, sen gör de ändå som de vill i slutändan.. det slutade med att jag fick gå över tiden på slutet med 3:an likt förbannat! {#lang_emotions_yell}


    ~ Mamma till 3 goingar ~
  • OJA77
    Hanna36 skrev 2009-07-09 10:21:39 följande:
    Jag gick oxå över tiden med 21 dagar innan de började med att sätta igång mig. Min bebis mådde inte heller bra, han var helt livlös då han kom ut, och han var oxå väldigt stor! Jag blev då lovad att inte behöva gå mer än MAX 40 fulla veckor vid nästa graviditet.Men... dekan lova och lova, sen gör de ändå som de vill i slutändan.. det slutade med att jag fick gå över tiden på slutet med 3:an likt förbannat!
    Men fy!! Gick det bra med bebisen andra gången då?? Vad sjutton måste man göra för att de inte ska riskera ens barns hälsa egentligen?! De kan inte säga en sak först o sen blir det inte så i alla fall!! Blir så förbannad på sånt! Just nu är jag livrädd för att bli med barn på grund av detta. Vill inte bli lovad en sak o så blir det nåt helt annat när det väl är dax.
  • EliWen

    Jag gick också över tiden, 22 dagar för att vara exakt, har dock bara fått en kille (också mycket stor när han kom så det blev akut snitt). Jag har förstås inga råd egentligen, men är också intresserad av att veta vad man har för möjligheter att få välja själv vid en andra förlossning. Två bekanta till mig har dock blivit beviljade planerat snitt på grund av hur deras första förlossningar gick (båda slutade i urakuta snitt). Så det finns ju hopp om det hela! Kanske kan man begära att bli igångsatt tidigare ifall du fortfarande vill föda vaginalt. Igångsättning funkade ju inte alls på mig tyvärr.

    Alltså, jag måste också tillägga för det gör mig så förbannad. Jag tycker hela den här grejen är så himla konstig. Beroende på var du bor så behöver du inte gå över tiden så himla länge. På vissa ställen räcker det med 14 dagar - hur fan kan då de läkare jag träffade under min överburenhet säga att det är bäst för barnet om det får stanna kvar och sätta igång av sig självt? Det håller liksom inte - grrr...

  • OJA77
    EliWen skrev 2009-07-09 13:27:08 följande:
    Jag gick också över tiden, 22 dagar för att vara exakt, har dock bara fått en kille (också mycket stor när han kom så det blev akut snitt). Jag har förstås inga råd egentligen, men är också intresserad av att veta vad man har för möjligheter att få välja själv vid en andra förlossning. Två bekanta till mig har dock blivit beviljade planerat snitt på grund av hur deras första förlossningar gick (båda slutade i urakuta snitt). Så det finns ju hopp om det hela! Kanske kan man begära att bli igångsatt tidigare ifall du fortfarande vill föda vaginalt. Igångsättning funkade ju inte alls på mig tyvärr.Alltså, jag måste också tillägga för det gör mig så förbannad. Jag tycker hela den här grejen är så himla konstig. Beroende på var du bor så behöver du inte gå över tiden så himla länge. På vissa ställen räcker det med 14 dagar - hur fan kan då de läkare jag träffade under min överburenhet säga att det är bäst för barnet om det får stanna kvar och sätta igång av sig självt? Det håller liksom inte - grrr...
    Jag håller med dig helt och hållet. Här i Göteborg måste man vänta i 3 veckor för att få lov och bli igångsatt. Helt sjukt!!! I mitt fall blev inte dottern för stor utan snarare åt andra hållet. Hon var så tunn, torr och medtagen. Det som gör mig så himla rädd också är att de försöker ge en falsk trygghet när de mäter fostervattnet vid överburenhetskontrollen men det stämde inte på oss. Sista kontrollen gjordes på fredagen och måndagen efter skulle förlossningen sättas igång och då hörde jag dem säga att det inte alls var så mycket fostervatten kvar....så med andra ord går det inte o lita på dem. Jag hade dessutom inte öppnat mig nåt mer efter en vecka så jag hade nog kunnat fortfarande vara gravid om inte de hade satt igång mig. Jag tyckte att det var jobbigt givetv is med verkarna för det fanns inga vilopauser men å andra sidan så blir det ju inte värre o sättas igång en eller två veckor tidigare. Smärtan är densamma men man kanske är mer utvilad och mindre orolig.
  • Hanna36
    OJA77 skrev 2009-07-09 10:52:45 följande:
    Men fy!! Gick det bra med bebisen andra gången då?? Vad sjutton måste man göra för att de inte ska riskera ens barns hälsa egentligen?! De kan inte säga en sak först o sen blir det inte så i alla fall!! Blir så förbannad på sånt! Just nu är jag livrädd för att bli med barn på grund av detta. Vill inte bli lovad en sak o så blir det nåt helt annat när det väl är dax.
    Nu har jag tid över, så nu ska du få den långa versionen. Hoppas bara du har tid, lust och ork att läsa..

    Mitt första barn föddes med planerat snitt pga säte.

    Gick över tiden med 2:an, blev igångsatt på BF+21. Det var en långdragen och mycket jobbig förlossning. På slutet blev bebisen stressad, skalpelektroden visade på avvikelser på bebisens EKG, de tog skalpprov på bebisen flera gånger för att de misstänkte syrebrist.
    Han mådde sämre och sämre, till slut hade jag värkstimulernade dropp på max, samtidigt som 2 förlossningsläkare försökte provocera fram ännu starkare krystvärkar genom att ha händerna inne i mig. till slut blev det bråttom att få ut honom, barnläkare fanns redan på plats för att ta hand om honom direkt han var född.
    När han väl kom ut bara de navlade av och sprang iväg med en livlös trasa.
    Jättejobbigt.
    När de började undersöka mig visade det sig att jag fått en stor bristning, sprack från hål till hål... jag fick åka upp till operation och lagas under 2 timmar.
    bebisen återhämtade sig och mådde bra efter ett tag.
    När han väl var vägd så visade det sig att han vägde 5380g och var 58 cm lång. {#lang_emotions_undecided}
    Efter detta så lovade de att OM jag blev gravid skulle jag absolut inte behöva gå över tiden, utan max 40 fulla veckor.

    Så gick tiden, och jag oplanerat gravid med nr.3
    Oron för att föda igen kom naturligtvis direkt. Rädd att de skulle göra som förra gången, låta mig gå över tiden så länge, för "vi mådde ju så bra, jag och bebisen".
    Min bm var jättebra och ordnade ett möte med läkaren på MVC så vi kunde göra upp en plan.
    Velade själv mellan snitt och vaginalt, tyckte inte något av alternativen kändes särskilt lockande.
    Doktorn tyckte absolit inte att jag skulle snittas, men däremot att man skulle göra viktskattning i v. 36 och v. 38, och om bebisen visade sig vara stor så skulle jag sättas igång. Skulle det visa sig att den var jättestor, så skulle det bli snitt.
    Hon sa att jag skulle sättas igång någon gång mellan v.38-40, absolut inte senare än v.40. Hon sa ocå att de skulle ha extra koll på mellangården under förlossningen för att undvika en så stor bristning igen som jag fick förra gången.
    Kändes faktiskt som en någorlunda bra plan. {#lang_emotions_smile}

    Sen pratade jag med en annan läkare, han tyckte absolut INTE att jag skulle föda vaginalt. Han tyckte  jag skulle snittas helt klart,  med tanke på hur det gick förra gången. Han menade på att det är lättare att laga ett hål på magen, än om jag spricker så illa där nere en gång till. Han skickade en snitt remiss. detta kändes faktiskt ännu bättre än att föda vaginalt, litade på honom till 100%.

    Ficka avslag på snittet, blev kallad till en doktor på sjukhuset.
    denna doktor tyckte absolut inte att jag skulle snittas, fanns ingen anledning till det tyckte hon. Att göra viktskattning på bebisen var heller ingen idé, då det är så svårt att beräkna, och vikten är helt orelevant när jag redan fött en så stor bebis och det gick "bra"!?? {#lang_emotions_surprised}
    Jag fick en ny tid i v. 39+5 (!!) för att se hur mogen jag var och göra en igångsättningsbedömning. När jag gick ifrån det här mötet så grät jag som ett litet barn. Hon bara körde över mig, lyssnade inte alls på min oro, utan bara körde sitt eget race. Kändes inte alls bra! Nu skulle det helt pltösligt inte göra någon koll alls förräns jag var helt fullgången, nästan 40 fulla veckor! {#lang_emotions_djavulsk}

    Dags för igångsättningsbedömning: tappen helt omogen, de ville inte sätta igång mig, blev hemskickad.
    Ny tid för bedömning, en vecka senare: samma status, helt omoget. De vill inte sätta igång mig, ska få en ny tid om ännu en vecka, och är det DÅ helt omoget sak jag snittas.
    Nu bryter jag ihop, och säger att jag tänker inte vänta en dag till, nu är det färdiglekt. Säger att om ni ändå ska snitta mig, så kan vi sätta upp en tid för det nu, jag tänker inte vänta en vecka till.
    Sagt gjort, detta var en torsdag, fick tid för snitt på tisdag, det var dne tidigaste tiden de hade. Villkoret jag får är att om det startat av sig självt under helgen ska jag föda vaginalt. {#lang_emotions_undecided}

    Tisdagen kommer, bebisen är kvar så jag blir snittad.
    detta snitt går inte heller så bra, drabbas av stor blödning, hamnar på IVA, allt är kaos. Får MASSOR med smärtlindring, de har lagt in en ballong i livmodenr för att försöka stoppa blödningen osv.
    Bebisen visar sig ha en äkta knut på navelsträngen samt att den är virad runt halsen flera varv. Hur det skulle ha gått om jag fött vaginalt vågar jag inte ens tänka på! {#lang_emotions_undecided}
    5 veckor efter snittet får jag en ytlig sårinfektion. Efter 5 dagar med antibiotika får jag feber och frossa. Blir inlagd, nu har jag även infektion inne i livmodern. Blir inlagd, får 2 sorters intravenöst antibiotika.

    Inga roliga historier det här, tyvärr...
    Jag har bittert fått erfara att de gör precis vad de behagar med en, de glömmer att det är MÄNNISKOR de jobbar med. jag vågar inte skaffa fler barn nu. Bla för att förlossningarna har varit så dramatiska, men oxå för att jag inte litar på dom som har tagit hand om mig under graviditeterna. {#lang_emotions_undecided}
    ~ Mamma till 3 goingar ~
  • Hanna36

    Glömde skriva att till slut blev snittad med nr 3 på BF+10.
    och i min journal har läkaren skrivit på sista anteckningen att jag inte ska längre än v. 42+
    Anmärkningsvärt eftersom det från början sas MAX 40 fulla veckor. {#lang_emotions_djavulsk}


    ~ Mamma till 3 goingar ~
  • EliWen

    HannaPanna - herregud det var verkligen inga roligheter du varit med om. Får ändå säga - skönt att dina barn mått bra till slut och du själv också. Men det är ju själva f-n att de kan hålla på så här? Hur kan de bara leka med dig och din kropp på det viset? Fy tusan vad obehagligt. Har man verkligen ingenting att säga till om!?

  • Hanna36

    ja, jättetur att allt ändå gått så bra.. det viktigaste är att barnen har mått bra, och det har dom ju gjort i slutändan.
    Jag är förvånad att de får behandla människor på det här sättet. jag jobbar själv inom vården, och jag är chockad att de kan göra så här. Tydligen har man ingenting att säga till om.


    ~ Mamma till 3 goingar ~
  • OJA77

    HannaPanna - Jag blev helt kall när jag läste den långa versionen. Trodde verkligen inte att det kunde vara så här illa inom förlossningsvården. Det e nästan så illa så att jag funderar på om jag verkligen vill ge mig in i det här igen. Jag tyckte att jag hade det jobbigt med min första men inte i närheten som du har haft det. Vissa saker kände jag igen från din förlossning med 2:an. De hade droppet på max och hlet plötsligt kom det in fler o fler människor i det lilla förlossningsrummet utan att nån talade om nåt för mig. När de till slut skulle sätta sugklocka för att få ut tösen så sa de inget till mig utan en av barnmorskorna viskade lite försiktigt till min man att de skulle bli tvungna att göra detta. Han satt som ett fån o funderade om han borde säga nåt eller inte, men saken var den att jag hörde dem viska...utan att säga nåt så började de sätta bedövningen innan de skulle klippa inför sugklockan och förl.läkaren blev jätte sur på mig för att jag vrålade och undrade vad f*n de pysslade med.... Jag undrar verkligen om de får lov och behandla oss hur de vill?!! Om de lovar en sak så måste de väl ändå se till och hålla det...hur kan en läkare lova en sak och så går nån annan o kör över det beslutet!!??? Usch...nu vet jag inte om jag vågar...litar inte på dem heller!!!!

Svar på tråden Tidigare igångsättning än v 42+6