Mareld
Va ont det gör att läsa det du skriver. Först vill jag bara säga att nej - jag tror inte Julia kommer att få men av detta. Hon har två föräldrar som älskar henne och ni turas om, hon blir inte ensam. Och förskola kan vara super för ett barn med, även hon är väldigt ung då hon börjar där. Hon är långt ifrån den enda bebis som börjar då den är ett år gammal. Du ger henne massa uppmärksamhet då du är hemma och jag tror det räcker långt!
Sedan till dig och Daniel: Det är klart att det är jättejobbigt att hela tiden gå om varandra sådär. Kan ni inte skicka så sms till varandra ofta, ofta, ofta nu då ni inte ses så mkt? Så man har lite koll på hur livet flyter på liksom. Det gör jag och Marcus då han är borta fyra dygn i sträck och jobbar. Det blir lätt 20 sms om dagen och det är skönt att veta att han äter lunch, läser, ser på tv eller vad han nu gör då jag undrar. Sedan kanske ni kan skriva brev eller på något annat sätt bekräfta den ni är i ert kärleksförhållande för varandra? Man kan inte BARA vara föräldrar och tro att kärleken ska leva vidare som vanligt, man behöver ju även bli bekräftad som livspartner, älskande, THE ONE av den som älskar. Kanske ni kan ha en bok liggandes hemma där ni skriver små korta meddelanden till varandra, som INTE handlar om vardagslivet? Så blir det lite spännande att komma hem.
Sedan till ditt jobb: har du tänkt jobba heltid nu lång tid framöver? För man har ju rätt att gå ner i tid då man har små barn, men jag vet inte om du har särskilda regler pga att jobbet är helt nystartat. Hur är det med det? För du känner att du missar massa med Julia och jag har FULL förståelse för den tanken. Jag känner själv att jag inte skulle palla att vara borta från Lyckeli och jobba heltid på länge än. Det räcker gott och väl med deltid... Kan du se det så här: Om ett år kan du ta ut en dag i veckan fl, och då kan du och Julia hitta på MASSA kul den dagen, bara ni två. Se jobbet liksom som en investering inför det. Funkar det? Sedan vill jag bara säga att inget jobb i världen är värt att må dåligt över, så du måste fundera över hur du kan lösa saken.
Sist men inte minst: ha inte dåligt samvete över att du inte har tid att hänga här. Du är välkommen när som helst, du får skriva om vad som helst och fråga om vad som helst. Du är ju en i gänget.
Många kramar!