Jag har insett att min kille inte är mogen för att skaffa barn...
Det här är helt åt helvete. Jag är så ledsen att jag inte vet vart jag ska vända mig, men skriver av mig lite här helt enkelt...
Jag är gravid i v38+1. Barnet var vad jag kallar "halvt" planerat; vi försökte inte pricka ÄL osv men vi hade ju heller inget preventivmedel. Han var säkrare än mig på att behålla då vi fick veta, jag blev helt chockad, trodde inte jag kunde bli gravid pga tidigare anorexi och annat.
I vilket fall. Den senare tiden av graviditeten har han blivit helknäpp. Han är arg och grinig, allt är fel och jobbigt. Han festar hela tiden. Han var såååå sur för att han inte fick dricka igår 
Vi firade med båda våra föräldrar, som alla (inklusive jag) såg det som självklart att han var nykter. SÅKLART. Och mamma vågar han ju inte säga emot.
Men usch vad sur han har varit över detta. Så idag när en kompis till han tittade in, innan denne skulle vidare på fest, satt vi och pratade och jag gav hans kompis en flaska vin jag hade. Min kille började också dricka. (Suck.) Han satt och beklagade sig över att hans liv var förstört, hur jobbig, tjatig och gnällig jag var. Han satt även och kommenterade hur snygg Lotta Engberg var (!!!) av alla människor, aldrig att han skulle säga att jag är fin jag är som gravid eller så...
Så nu följde han med kompisen till festen. Han frågade fleeera gånger "om han fick", och vad tusan ska jag säga? Jag vill inte säga nej, jag vill inte behöva tvinga honom, jag vill att han ska VILJA stanna hemma och hjälpa mig, ta hand om mig, ja tänk om det startar?! Han säger att jag är sååå fjantig, att det ändå inte kommer hända något inatt.
Kan tillägga att jag haft ett helvete genom graviditeten pga min anorexi. Han förstår inte alls vad anorexi är, han säger alltid (skriker/skäller) att jag ska sluta tänka på det... Han säger hur ful och äcklig jag ser ut nu när jag är så smal, ja det hjälper ju Har bara gått upp 4 kilo, och alltså gått ner en del i mig själv så att säga...
Alltså, vad fan ska jag göra?! Jag orkar inte bråka mer. Jag vet hur det blir när jag tar upp detta med honom imorgon, han kommer bli ASförbannad och säga att jag försöker styra hans liv. Att jag ska ge fan i att bestämma vad han ska göra osvosv... Jag orkar inte mer
Dumheter får man äta upp i mitt sällskap.