Jag har insett att min kille inte är mogen för att skaffa barn...

Elyse:

Jag fattar precis vad du menar och jag håller med dig.
Så länge kvinnan försöker fostra mannen och få honom att göra som hon vill, kommer han också ha möjligheten att skita i vad hon vill.
Hon tar ju ansvaret för båda.

Men om han måste ta sina egna konsekvenser av sitt handlande och inte bli tjatad på så tvingar hon honom att växa upp och ta ansvar.
Och är konsekvensen att hon lämnar honom, så får det väl vara så.

Sen finns det självklart män som redan är vuxna och tar ansvar, men det är ju inte dom vi pratar om nu.

Nej, det är naturligtvis inte hennes fel hur han beter sig.
Men om hon ger honom en möjlighet att slippa ta ansvar för sina handlingar (läs ta konsekvenserna) utan istället försöker få honom att ändra sig, så sanktionerar hon hans beteende.

T ex, en man som inte gör något hemma och hon gör det åt honom oxå, tvättar hans kläder, städar rubbet etc........så slipper han ju konsekvensen, hon fixar ju hushållsarbetet åt honom.
Istället försöker hon med alla andra medel få honom att göra det hon vill, vilket är att göra sin del av hushållsarbetet (fullt rimligt krav) .
Då öppnar hon också för möjligheten att han ska avvisa hennes krav, tjat, vädjanden etc......hon placerar sig själv i en situation där han kan välja att tillgodose hennes önskan eller låta bli.
Skulle hon istället ge fan i att tvätta hans kläder, diska hans tallrik, laga hans mat, så blir han ju tvungen att göra det själv, eller svälta och gå i skitiga kläder.

Svårt att förklara, men jag hoppas du förstår hur jag menar.

Varför ska din sambo hålla sig nykter flera veckor bara för du är gravid?

Nej jag vet att det funkar så, jag har ju själv levt så.
Men då blir ju valet ditt, vill du leva med en man som tar så lite ansvar och lägger över det på dig, som kräver att du behandlar honom som ett barn (tjatar) för att funka.
Det kan bara du svara på och det är klart väljer du att leva så, då har du ju valt sen.
Han lär inte ändra på sig, varför skulle han, för honom är det här bekvämt.

förstår hur du känner det ts. båda mina gradiviteter har min sambo blivit knäpp i brist på bättre ord, när barnet väl har kommit har han tack och lov blivit sitt vanliga jag igen.

nu har han visserligen inte betet sig fullt så omoget som din sambo men hans betende har ändå varit så att han själv inte har förståt varför han har gjort som han har gjort när vi har diskuterat det senare.

men jag håller med dig, visst det är lite svårare för killar att kunna ta till sig att det finns ett barn i magen men så mycket svårare borde det inte vara, varför är det aceptabelt att killar beter sig som gud vet vad och blir ursäktade med att dom är nervösa.

hoppas ni snart får det bättre, ni kanske kunde prata med någon gemensamt typ kurator eller så.