Jag bor i Stockholm så det blir inget Varberg tyvärr.
Födde på Södersjukhuset sist, men tänker nog välja Danderyds sjukhus denna gång.
BUBBLAN2 - hjälp vilken upplevelse första gången. Usch! Inte konstigt att vi är så många som blir rädda för att föda igen.
Det är härligt att läsa att folk fått en fin andra (eller femte) förlossning efter samtal och hjälp fr¨n bra personal på förlossningen.
Har du möjlighet att få kejsarsnitt då? Låter inge bra alls det där. 
Mrs Rasmusson skrev 2009-03-27 09:36:17 följande:
Jag kan brottas med känslor som att jag gett upp om jag kräver kejsarsnitt. Att jag inte är tuff nog inför mig själv så att säga. Jättelarvigt egentligen...
Samtidigt får jag ju panik om jag ser något på tv som ens påminner om en förlossning. Tittade i en gammal Amelia Vänta barn igår och mådde så fruktansvärt dåligt när jag såg en bild på ett barn som var på väg att födas ut. Kvinnan såg ut att ha så fruktansvärt ont. Och jag vet ju själv hur j*vla ont det gör och den vedervärdiga känslan av att spricka.
Tänk vad lugnare jag skulle känna mig om jag visste att jag inte behövde föda ut ett barn. Men samtidigt så säger folk att det bäst för barnet att födas vaginalt etc etc.
Det blir så motstridiga känslor inom mig. Vet bara att jag är livrädd.
red flower skrev 2009-03-31 17:47:01 följande:
Vad skönt det är att få höra lite olika erfarenheter om detta.
Min sambo jobbar också borta, men ska börja jobba i Stockholm i höst. Han ska dessutom ta ut två månaders semester så att det inte riskeras att han missar förlossningen. Kan inte tänk mig att blanda in någon annan i det.
Bodica - det lät ju toppen!
Jag hoppas att jag ska få en mycket välplanerad förlossning och extra mycket hjälp om jag väljer vaginalt tillslut.
Har en tid hos min barmorska den 17/4, och då ska hon knåpa ihop en remiss.
Kalinka
Ja,det är jobbigt med de blandade känslorna. Jag känner verkligen att vaginal förlossning och kejsarsnitt är som pest och kolera. Rädd för bägge.
Jag hoppas du kan få hjälp i ditt nya landsting då. Hoppas att du får träffa någon som är bättre lämpad och inte har en usel dag.
Min mage börjar synas rejält nu, är i 18+2 idag. Ju mer jag växer desto mer medveten om att en förlossning ska ske blir man. Men men, jag hoppas jag får bra hjälp.
Ja, det känns helt enkelt inte "normalt" att föda. För en sådan smärta ska man inte behöva uppleva. Det är konstigt att man inte stryker med...
Vi var på UL idag, och det kändes bra att se bebisen och allt verkade bra. En bra milstolpe avklarad i alla fall. 
Vecka 20! Är beräknad till den 27 augusti - lååååångt kvar. Vi ar bokat in könsul och så, för jag tror att det blir snäppet lättare om jag kan relatera och prata om honom eller henne inför en förlossning.
Ska till min bm 17 april, och då ska vi ta upp det här med aurorasamtal igen så att hon skaffar en remiss. Hon har låtit väldigt lugnande. "Gå dit och prata en eller flera gånger. Lägg upp en plan för en vaginal förlossning. Känns det ändå inte bättre ska du självklart snittas."
Känns bra att hon tagit mig på allvar så här långt. Jag hade ju misstänkt graviddiabetes i förra graviditeten och sonen var u som sagt stor, 4600 g. Så hon tar själv upp att vi ska kontrollera allt extra noga. Känns bra att inte den bördan också ligger på mig.
Lilla Pop, det låter klokt att förbereda sig till tusen. I och med att du flyttar kanske du också få en bra nystart med aurora-samtal.
jag kan också tycka att jag ska gaska upp mig. Men - nej! Det var ju en hemsk upplevelse och inget jag vill gå igenom igen. Och hade de varit snubbar som fött barn hade de aldrig tvekat på att klaga. De hade dessutom fått tusenfalt bättre uppbackning och förlossningar. Så vi ska stå på oss!