Ska snart ha min första bebis, om ca en månad och jag börjar bli nervös inför förlossningen, mest om hur smärtan och hur jag kommer klara det, då jag inte har så hög smärtgräns.
Någon mer som känner samma sak så man kanske kan stötta varandra eller någon som vet hur man överlever nervositeten och smärtan?
Har redan provat olika typer av avslappning och att prata me bm och liknande.
Hallonfrossa: Ok, men det känns ju lite betryggare att det kanske går lättare denna gången.
Det brukar faktiskt gå lättare och i alla fall snabbare än första förlossningen. Har en kompis som fick sin andra flicka i okt. Och från första värken tills hon var ute tog sammanlagt 2timmar hon hann inte ta någon form av bedövning alls.
Och det stämmer ju verkligen det folk säger om att ingen förlossning är den andra lik, så den du ska gå igenom nu kanske går jätte bra, det viktigaste är att du tror på det själv. Har man bara tankar i huvudet på att det inte kommer gå bra på nått sätt så går det aldrig, man måste liksom peppa upp sig själv hela tiden. Det gör jag även om det ör första gången för mig, annars klarar man sig ju inte om man inte tror på sig själv, det är ju det viktigaste.
Är i vecka 36 och känner igen mig i era tankar. Är rädd för hur jag kommer att hantera smärtan. Om jag kommer få panik och bli rädd över att tappa all kontroll.
Känner mig mer o mer säker på att jag ska försöka mig på ryggbedövning. Ju mindre smärta desto bättre.
Man måste nog verkligen försöka tänka på att varje värk har ett syfte, att man är ett steg närmare bebis. Sen försöka andas ut emellan och hämta krafter för nästa. Ha målet i sikte hela tiden.
Känner mig ganska oförberedd dess värre. Hade tänkt göra massor av andningsövningar, avslappningsövnignar m.m men har knappt gjort nåt. HAr läst en bra bok dock, "Innan du föder", med massor av bra tips. Men även om förnuftet fattar och tar in alla tips är det så svårt att verkligen ta till sig det på djupet. Är likt förbannat rädd ändå.
Sen kan jag nästan känna mig stressad över alla tips och bli bara blockerad istället.
narie24 skrev 2009-02-15 13:37:09 följande:
uddetorp skrev 2009-02-15 15:15:11 följande:
narie24: jag har packat BBväskan men har inte skrivit något förlossningsbrev än. måste ta o sätta mig ner o göra det snart. Det är ju bara 39 dagar kvar för mig nu, o det går ju så fort.
I helgen blir det till att fixa en massa känner jag. Nu har jag 26 dagar till BF och det känns som tiden rusar iväg. Den lill* kan ju faktiskt komma tidigare. Kanske när man minst anar det...
mittnyajag: det står ryggmärgsbedövning i min bokm som jag har omn graviditeten, tror många har den. Så att den benämmningen används är ju ganska rätt... Men lättare att säga ryggbedövning, men det är inte rätt 
Jo, det är det. Man bedövar nerverna som kommer ut från ryggmärgen men aldrig ryggmärgen. Ryggmärgsbedövning är därför ett felaktigt uttryck...
vard.vgregion.se/sv/Undersokningar--behandlingar/Behandlingar/Sjukvardsradgivningen/&ChapId=27437
sv.wikipedia.org/wiki/Ryggbed%C3%B6vning
www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp
Nu är Melina äntligen här våran lilla skatt! hon kom till oss den 16 feb Kl 03:38 3 dagar innan BF. Hon väger 3555g och är 51cm lång. Vi älskar henne gränslöst det går inte ens att beskriva med ord!!!!!!
A love J: Stort grattis :)
var det erat första? Hur var det då? Gick allt bra?
Grattis grattis! Hur var förlossningen??
jag tror att många skrämmer upp sig för mycket innan förlossningen. Och rädsla förvärrar smärta så man ska väl försöka att inte tänka så mycket på det.
Jag är mer rastlös än rädd för att föda just nu. Men emellanåt kan man ju så klart undra hur man kommer att klara av förlosningen. Dock så litar jag på att min kropp är skapt för ändamålet och det kommer gå hur bra som helst Gäller bara att ta det lugnt och låta kroppen jobba.
tror precis på det Charmeuse säger.
Hade gjort om det imorgon och 10 000 ggr till bara för att få uppleva den där första ögonkontakten med min lilla dotter igen.
Det är tufft att föda, men gå in med en positiv inställning så kommer du så långt! Min förlossning vart en upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Man läser om så många skräckhistorier, men sällan om hur underbart det faktiskt kan vara. Spännande, och helt fantastiskt. Förlossningsdagen är den dagen då man träffar sitt livs kärlek för första gången och om man bara försöker fokusera på det och allt annat positivt,så bleknar smärtan, jag lovar. Sen är det så stor skillnad på smärta och smärta. Smärta när man bryter ett ben är en sak, me förlossningsmärtor är en "frisk" smärta. Det känns annorlunda.
De bästa råden jag kan ge är tänk positivt genom hela förloppet och lita på att din kropp klarar det, för det gör den. Försök och skoja och skratta lite med din partner om du kan. Det andra rådet är; ANDAS! Andas högt och ljudligt och låt gärna. Låter kanske lustigt, men jag försökte hela tiden överrösta smärtan och det hjälpte! sjung och vagga runt och tänk positivt. Det är såå värt det i slutändan!
karinlilla: tack så mycket för detta tips o råd. det är tacksamt.
Jag har blivit starkare o tänker hela tiden att jag ska fixa det. Tänker ju på min lilla knodd, hur mycket ja vill träffa de lilla pyret, då blir man starkare.
Det här ska gå...det måste gå.