Ska snart ha min första bebis, om ca en månad och jag börjar bli nervös inför förlossningen, mest om hur smärtan och hur jag kommer klara det, då jag inte har så hög smärtgräns.
Någon mer som känner samma sak så man kanske kan stötta varandra eller någon som vet hur man överlever nervositeten och smärtan?
Har redan provat olika typer av avslappning och att prata me bm och liknande.
Man får tänka vid varje värk att just den värken aldrig mer kommer tillbaka och att man är ett steg närmare sin bäbis. Det är viktigt med målet klart för sig så blir det lättare med smärtan.
Tess the star:
jag tror det är det som är poängen med att föda barn, att man glömmer smärtan. annars skulle man aldrig våga att föda barn igen.
det säger alltid min mamma till mig, "man glömmer smärtan, man mins bara att det gjorde ont men inte hur det kändes." Och ja tror det är det som gör att vi gör om det igen.
Majjlo: det var ett bra tips. det tror ja verkligen lättar. Det stämmer ju verkligen, precis när man räknar dagarna på graviditeten, just denna dagen kommer inte tillbaka mer och man är ett steg närmare sin bebis, det är man ju oxå när man överlever ännu en värk, ännu ett steg närmare sin krabat :)
Jag va -precis som ni- jätterädd och nervös inför förlossningen. Gick i samtal från v.23. Fick KS om jag ville men valde ändå att föda normalt, måste ju testa kände jag.
Ju närmre förlossningen jag kom desto nervösare blev jag, fick panikångestattacker dagligen.
BF+4 började värkarna, väldigt oregelbundna, allt mellan 7min till flera timmar mellan värkarna....sk förvärkar. När dettta pågått i 3dygn och jag inte sovit något pga nervositiet och självklart smärta...för ont gör de...så valde vi att sätta igång mig. Blev självklart livrädd eftersom jag hört att igångsättningar ofta tar lång tid och slutar med KS. Fick EDA innan värkstimulerande droppet sattes in och de va som att komma till himmlen efter att ha varit i helvetet. All smärta försvann, jag kände värkarna men det gjorde inte det minsta ont! 3 timmar och 37 min senare föddes min lilla kille....3 krystvärkar och ingen smärta alls, det sved lite när huvudet kom men annars va det bara ett tryck som kändes!
undrar nu i efterhand va jag va så rädd för??? men självklart alla förlossningar är olika!
Lycka till...och se till att få EDA tidigt!
LaLula:
Tack för denna berättelse. Det finns fler som säger att när själva krystvärkarna kommer så gör det inte ont, inte så som vid öppningsskedet. Det är man ju i o för sig orolig för oxå för det är ju det stadiet som tar längst tid, speciellt när man föder för första gången.
Men man måste ju fixa det.
epiduralen är underbar!!
rekomenderar den verkligen.
jag sa förra graviditeten att jag inte skulle ha den för är så rädd med det där att dom tar i ryggen.
men jag sa att dom fick göra va fasiken dom ville bara det slutade göra ont:)
och när dom skulle sätta EDA:n så gjorde det inte så ont som jag föreställt mig. det va mer en obehaglig känsla. men så underbart när värkarna slutade kännas.
fick dock inte ha den mer än 10 minuter för sen stängde dom av den då det va dax att krysta fram vår lille pojk:)
nu ska vår gosse bli storebror, å jag ska bannemej säga till om EDA det första jag gör när det är dax för förlossning:)
Skickar vidare lite tips jag fick inför min förlossning.
Tänk varje värk som en knut på ett rep, som du klättrar upp för.. som sagt innan. Just DEN värken kommer aldrig tillbaka och tar dig ett steg närmare bäbisen.
Tänk heller aldrig på nästa värk utan ta en värk i taget och pausa och nollställ mellan värkarna.
Och smärtan är bra smärta. Bli inte rädd.
Sen slutade min förlossning m snitt. men lite värkar fick jag känna under mina 12 timmar iaf. 
Lycka till!
uddetorp: jag är oxå rädd för nålar men ärligt så hade jag helt för fullt upp med att ha ont av öppningsvärkarna och så vad jag typ helt väck på lustgas så jag kan inte säga att jag märkte när dom lade ryggmärgsbedövningen! dok sa jag tidigt när jag kom in på förlossningen att "stick mig om ni behver men visa mig inga nålar!!" och det gjorde dom inte heller, såg inte en enda nål under hela min vistelse där!
Sen om man har ryggmärgsbedövning så känner man inte själva smärtan av värkarna längre utan det blir istället endast ett ENORMT tryck fast typ utan smärta under själva kryststadiet, så jag är glad att jag tog ryggmärgsbedövning, för dessutom blev jag väldigt "borta" av lustgasen och hade jag haft endast den under krystvärkarna hade jag inte vetat vad som hänt runt mig på samma sätt som jag kunde med ryggmärgsbedövningen! så nålskräck eller ej, det är värt det!
sen när huvudet kommer ut så gör dom allt dom kan för att man ska spricka så lite som möjligt så lyssna på personalen som sagt! jag sprack lite grand och blev lite sydd men jag tyckte inte att det var så farligt efteråt ändå! man läker ju himla snabbt och bra där nere! och dom bedövar innan dom syr och då ligger man med bebisen på magen och tänker inte på vad dom gör runt en ändå! :)
det går bra ska ni se! :)
Här är en till som är riktigt nervös.
Men jag ska verkligen ta EDA som ni säger..Hoppas man hinner bara..
Jag var också rädd under min första grav. Det är nog alla. Men sen bestämde jag mig för att tänka positivt istället för att oroa mig och fundera över kejsarsnitt mm..
Det gjorde ont att föda, men i mitt fall så var det jobbigare att vara gravid så när det var dags så var jag glad över att få föda.
Förlossningen gick bra hela natten, använde lustgas och tog edan tillslut då jag blev trött. Ut kom en underbar flicka och även om jag sprack och var öm nån vecka efter så spelade det ingen roll längre för man hade nåt mycket viktigare att tänka på!
Nu är jag gravid igen. Längtar till förlossningen då jag äntligen ska få trycka ut en liten bebis till!
Du kommer vara så stolt över dig själv efter du har fött barn för det är en så fantastisk prestation av oss kvinnor och det är det mest fantastiska du kommer att ha varit med om nånsin!
Så tänk bara positivt, barnmorskorna tar bra hand om dig!
Lycka till!