Våga skaffa en tredje???

Hej! Har ni pratat med nån läkare om att ni vill skaffa en till och att ni har två premmisar innan? De kanske kan ge råd ev stöd om ni beslutar er att skaffa en till?

Nej, vi har bara diskuterat lite smått om att det vore kul med en till men inte just nu då minstingen bara är 9 mån!  Kanske ska ta kontakt med en läkare och höra, ska jag kontakta spec mvc då tro?

Jag skulle nog boka en tid för att få prata med en läkare som vet lite mer om just prematur. Vi har själva en 13 månaders son som är född i v 31 och vi försöker få ett syskon till honom och chansen att det blir ett premmis till är ca 35%. Men chansen att det ska gå bra är ju större.

35% gäller det just dig elle alla? Isåfall hade jag ju extrem otur som fick båda förtidigt! :(

Tror du neoläkarne vet sånt? Jag ska dit på återbesök nästaa vecka med sonen! Kanske passa på att fråga då!

TS.

Hur är den där metoden som jag inte vet mycket om.
Läkaren sätter in en speciellt gummi runtom tappen.

Min kusins tjej fick göra det efter hon fick en sent missfall pga försvagad tappen om jag minns rätt.

hur skulle den funka på er?

Prata med läkaren om ev. 3e bebis så ni få se vad han/hon säger.
Kan hända att ni får åka in på extra undersökningar för att se till bebisen ska vara kvar i magen extra länge???
Eller helt plötslig berättar läkarna om en superbra metod som passar dig?

Det skadar ju inte att fråga dem. Jag tror det gäller alla som haft prematur innan, sen om nån har mer eller mindre chans vet jag inte. Tror det är likadant med havandeskapsförgiftning om man hade de innan at det är större chans att få det igen?!
Men som sagt fråga din neoläkare och se va han säger. Hoppas det går bra på återbesöket=)

hejsan. Det som är avgöranden är ORSAKEN till varför dina barn fötts för tidigt och om det är som du skriver att livmoderhalsen inte hålls fast, är risken stor att detta upprepas. Antagligen har du försvagad cervix och därav ger den efter, utplånas och öppnas när bebis växer och trycker på. Det finns cerclage, en slags ring att sätta fast i tidig graviditet (v 15-18) hos sådana som har detta problem (om det är just cervix som är försvagad) och har även hört om att man kan suturera fast nånting som stöd (?) som sedan brukar tas bort kring 34-35 veckor. MEN är försvagningen väldigt påtaglig (vet läkaren bättre) brukar livmodermunnen ha en tendens att öppna sej iaf o då är risken att denna "ring" liksom skär in den o gör än mer skada så i vissa fall är det inte hjälp av detta. Skulle rekommendera dej att diskutera med en läkare eller helst dom som skött dej o ha med dina uppgifter ang hur det exakt ligger till. Annars ska du vara jätteglad över dom 2 du har, kanske det räcker till och med om risken är för stor för att det inte går bra vilket ju är en stor påfrestning för hela familjen med besök på sjukhus o försummelse av dom 2 fina barn ni redan har... hälsn en bm

Ska höra med en läkare om det skulle vara något för mig vid en ev grav! Jag är JÄTTELYCKLIG över mina 2 barn som jag har nu mEN kan bara inte släppa tanken på att aldrig få vara gravid "på riktigt" och inte få vara med om det där underbara ögonblicket där man kan få känna lycka över sin förlossning istället för oro!
Vi får se vad läkana säger och det är iof inte äns säkert att vi ska ha fler barn överhuvud taget utan bara något vi pratade om lite, men skulole det vara så att risken för prematurfödsel är stor skulle jag nog inte våga riskera att få gå igenom det vi gjort förr fast det gick relativt smärtfritt och vi har haft tur!  Då blir det helt enkelt inte fler bebisar här hemma, men bara tanken är skrämmande (inte egentligen för att jag vill ha MÅNGA barn utan för att man vill kunna OM man skulle vilja! Skulle nog kännas ungefär som att man fick höra att man är steril) Men som sagt jag har två underbara och är hur nöjd som helst och älskar dem över ALLT och skulle aldrig kunna försumma dem sin mamma :)

Hej! Har du haft sammandragningar innan dina barn föddes?
För om du som läkarna tror, har cervixinsufficiens kan man sätta ett cerklage, dock måste man i regel vila i princip hela graviditeten.

Jag känner igen känslan du beskriver, att få en lyckad graviditet. (Och förlossning för min del). Har fått barn i v.24+1 och v.35+1 men den graviditeten spenderades på sjukhus from v.22.
Nu har jag akutsnittats två gånger så någon vaginal förlossning blir det inte tal om vilket jag har svårt att acceptera.
Hoppas allt går bra för er!

Jag fick reda på varför min lille kille kom tidigt och skulle jag bli gravid igen så får jag gå på blodförtunnande medicin så att inte navelsträngen kalkar igen. Så hände den här graviditeten och det är ju bra att veta vid nästa graviditet.
Råder dig också att höra antingen med neo eller med spec mvc.
Lycka till!

Japp  sammandragningar hade jag båda gravideteterna
Ligga ner hela grav skulle jag kunna göra utan problem MEN vill såklart inte att mina andra barn ska "förlora" sin mamma under den tiden, kan nog vara rätt jobbigt för de är så små! Nää får helt enkelt vänta och se vad läkarna säger och kanske ställa mig in på att inte skaffa fler barn  vill ju... eller så får det bli en sladdis när killarna är 15 

Åhh vad jag känner med dig ISSEN....
Jag fick min dotter i v.32+5 för snart ett år sedan. Drömmen om att få gå en hel graviditet är något som jag tänker på väldigt ofta. Just nu är det inte aktuellt med en till liten, men någon gång i framtiden vill jag/vi hemskt gärna att hon ska få ett syskon. Men rädslan av att få vara med om en tidig till är idag alldeles för stor. Hoppas att rädslan med tiden kommer bli lite mindre och att man kanske vågar chansa. Är så otroligt imponerad av alla som skaffat fler även fast de fått tidigt en gång, hoppas jag blir lika stark. Det kanske är så att längtan efter en till när det väl är aktuellt är så stark att man vågar ta saker och ting som det kommer.

Vi tog chansen och vågade men det slutade ju i ännu tidigare födsel än första  vart ännu jobbigare och nu vet jag inte om jag vågar igen.. Är livrädd för att få förtidigt igen!! Vill verkligen inte det!! Men vill kanske i framtiden ha en bebis till, jobbigt det där! Ska prata med läkare och se vad de säger! Men som många andra har skrivit, att det är viktigt att ta reda på VARFÖR man fick för tidigt första gången, alla behöver ju inte få det alla gånger! Vet faktiskt många som fått en tidig men resten i normal tid! Oroa dig inte för mkt!

Trist att det blivit så för er! Men när jag läser dina inlägg kan jag inte låta bli att tänka att ni måste kanske fundera igen på varför ni vill ha ett tredje barn eller ej. För du skriver så mycket om att du vill uppleva graviditeten och förlossningen, mindre om att du längtar efter ett barn till. Och det finns väl viss anledning att tro att det aldrig kommer bli en normal graviditet för dig så ni kan ju inte skaffa en trea för att få uppleva det!
Jag förstår dock känslan för jag är akutsnittad en gång och valde sen ett planerat snitt nästa gång. Hade också hoppats på nåt annat även om min aungar definitivt inte ville komma ut för tidigt. Jag kan tänka att jag också skulle vilja uppleva den där perfekta förlossningen etc men nu med två snitt i bagaget vet jag ju att det aldrig blir så. Trots det var jag tvungen att fråga doktorn om hur det såg ut inne i magen och om de trodde att det var omöjligt med en trea. Oh nej sa de det skulle gå finemang. Och bara genom att veta att jag KAN om jag vill så är det ok. Kanske aldrig kommer nån trea men jag gillar att veta att det finns möjliigheten om vi vill. Kanske skulle det bli samma känsla för dig?
Men inga fler barn för att få vara med om förlossningen...det blir fan aldrig som man trott ändå. Och det är ju bara en liten minut av barnens hela liv...det spelar ingen roll!!!
Lycka till! Du ska absolut snacka med den gynekolog som hade hand om dig på spec-MVC, boka in ett samtal redan nu och snacka om risker etc så att du kan komma vidare i dina tankar med lite mer information om risker för just DIG!

Jag har samma problem och måste ABSOLUT ha ett cerklage om jag ens ska våga mig på att försöka en andra gång. Jag fick v27+1 efter sk "tyst öppnande". Hade inte en enda sammandragning men var plötsligt öppen 3 cm trots cerklaget. Då var det dock ditsatt mycket (alltför) sent på bara 8 mm tapp i v 23.

Men med tidigt fastsytt cerklage, kring v14 och sängläge så skulle det kanske gå för mig och dig. Det finns också ett alternativ med abdominalt cerklage, som sätts runt livmodertappen men INNE i magen, dvs sätts dit med titthålsteknik, som är ännu stadigare. Men sängläge är nog ett måste iaf. Låter nämligen som cervixinsufficiens flr dig med

Jag tycker det verkar så osäkert även fast man får ett  cerklage och att vara orolig och dessutom sängliggande med 2 små till hemma är inte just för tillfället aktuelt :) Men det vore underbart med ett barn till inan det räcker för min del!
Jag hade sammandragningar och helt plötsligt kom lite blod när jag kissade, åkte till bb för kontroll och från att jag kom in tills lillen va ute tog 45 minuter och när jag kom var jag lyckligt ovetnde! När läkaren undersökte mig var jag redan öppen 8 cm så det va bara att krysta och jag hann inte äns få något för lungmognaden på bebis!
Känns som att jag inte vill att allt ska vara så chockartat nästa gång och jag vill få hålla min bebis och inte att någon springer iväg med den direkt! (Inte bara förlossningen jag vill vara med om utan självklart vill jag även ha ett till barn!)

Ögonen tåras av känslor när jag läser ditt inlägg, längtan efter barn är det vackraste som finns och samtidigt förstår jag din oro...
Mina 3 barn är alla födda prematurt, utan direkt "orsak" mer än förtidiga kraftiga sammandragningar. Första flickan föddes i v33, akutsnitt, kaotiskt men underbart. Hade sd under graviditeten men tänkte att det hör väl till...=) Med tvinsen kollades jag upp regelbundet, hade grymma sd, som inte påverkade tappen destomer, men var så kraftiga och regelbundna att jag fick ligga på sjukhus i sängläge från v28-35... fick bricanyl, kortison, rubbet och låg och hoppades... vi lyckades hålla inne dem till v35, men när de väl bestämt sig så startar förlossningen helt enkelt, medicinerna biter inte så länge, man blir ressistent. Doktorerna var dessutom lite oense om det lönar sig ngt till att ligga ner eller leva "vanligt", det är inte helt riskfritt att ligga ner och stilla som gravid heller, risk för blodpropp mm. Men-men, jag vilade och hade ju lite mindre sd vid vila, som skonade tappen lite, antar jag. Till saken... doktorerna var eniga om att jag troligtvis helt enkelt hör till kvinnor om föder sina barn före v37... rent biologiskt...
Visst, jag skulle gärna gärna ha ett barn till, men jag undrar... jag vet inte om jag vågar helt enkelt. Men det är inte helt uteslutet heller =) Älskar barn!!! De är det bästa som finns!! Lycka till med hur ni än gör, ta inget för givet, men ha i beredskap att det kan bli kämpigt. Att ligga på sjukhus som mamma till småbarn är det kämpigaste som finns för hela familjen och föds bebisarna ändå prematurt så fortsätter ev sjukhusvistelsen ytterligare. Vi klarade oss med ca 13v totalt och det gick bra... Men lika gärna kan du ju gå tiden ut!!!

PS: Det finns ingen läkare eller medicin som kan garantera att jag eller du eller någon ska slippa föda för tidigt!!! Man kan hoppas, göra sitt bästa för bra förutsättningar och ta medicinsk hjälp och tänka positivt, men ha i beredskap att barnet kan mot alla odds födas prematurt...

PS: Det finns ingen läkare eller medicin som kan garantera att jag eller du eller någon ska slippa föda för tidigt!!! Man kan hoppas, göra sitt bästa för bra förutsättningar och ta medicinsk hjälp och tänka positivt, men ha i beredskap att barnet kan mot alla odds födas prematurt...